Lägesrapport
Först nu efter drygt en månad har jag börjat inse att han inte vill ha mig tillbaka. Jag har verkligen prövat allt för att han ska ändra sig;
Jag har ringt och ältat
Jag har erbjudit sex
Jag har inte hört av mig alls
Jag har ringt och ältat igen
Men inget hjälper. Han vill verkligen inte ha mig. Just nu känner jag mig uppgiven. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hela min framtid har ryckts ifrån mig. Jag hade planerat hela mitt liv med honom men så kommer det inte att bli. Det känns fruktansvärt jobbigt.
Jag måste helt enkelt gå vidare utan honom. Jag vet inte om jag orkar det. Alla som jag har pratat med som också en gång har blivit dumpade säger att dom vet precis hur jag har det och att man måste vara ledsen ett bra tag innan man orkar gå vidare. Sen kommer man märka att förändringen gör en starkare och man kommer att inse att det som hände faktiskt var bra. Samtidigt säger dom också att dom vet att jag inte tror dom och att man bara kan inse en sådan sak efter att man gått igenom hela sorgprocessen. Det känns skönt att höra det även om jag inte tror att jag någonsin kommer att se det som hänt som något bra.
För allvarligt. Hur skulle en förlust av den absolut finaste, snyggaste mest underbara pojkvän i hela världen kunna vara något bra?
Jag har ringt och ältat
Jag har erbjudit sex
Jag har inte hört av mig alls
Jag har ringt och ältat igen
Men inget hjälper. Han vill verkligen inte ha mig. Just nu känner jag mig uppgiven. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hela min framtid har ryckts ifrån mig. Jag hade planerat hela mitt liv med honom men så kommer det inte att bli. Det känns fruktansvärt jobbigt.
Jag måste helt enkelt gå vidare utan honom. Jag vet inte om jag orkar det. Alla som jag har pratat med som också en gång har blivit dumpade säger att dom vet precis hur jag har det och att man måste vara ledsen ett bra tag innan man orkar gå vidare. Sen kommer man märka att förändringen gör en starkare och man kommer att inse att det som hände faktiskt var bra. Samtidigt säger dom också att dom vet att jag inte tror dom och att man bara kan inse en sådan sak efter att man gått igenom hela sorgprocessen. Det känns skönt att höra det även om jag inte tror att jag någonsin kommer att se det som hänt som något bra.
För allvarligt. Hur skulle en förlust av den absolut finaste, snyggaste mest underbara pojkvän i hela världen kunna vara något bra?
Min framtid är borta...
Gud vad jag saknar dig. Jag skulle göra allt för att det skulle bli vi två igen. När jag tänker på dig kan jag inte sluta gråta. Åhh vad jag önskar att man slapp må så här dåligt.
Aldrig i mitt 22-åriga liv har jag varit riktigt ledsen. Det märker jag nu. Jo det är klart, när min hund dog var jag fruktansvärt ledsen men det fanns inte så mycket att göra. Han var sjuk och vi var tvungen att avlivas. Det fanns inget vi kunde göra utan att vi var tvugna att acceptera ödet.
Nu känns det som om jag aldrig kommer att må bra igen. Jag avskyr den här känslan som är med mig hela tiden. Enda gångerna som jag inte behöver tänka på dig är på jobbet. Då fokuserar jag helt och hållet på kunderna och det är så skönt att dagarna går fort. Jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt med mig om du hade dumpat mig precis innan en tenta. Det hade jag aldrig klarat av. jag får väl tacka dig för att du ändå tajmade det relativt bra. Även om jag avskyr att du dumpade mig på min födelsedag och en vecka innan vi skulle åka till Grekland.
Jag önskar bara att jag visste hur mitt liv ser ur om några månader. Om jag visste att jag skulle träffa en ny man som är supersnygg och supertrevlig och jag är jättekär skulle det vara så himla mycket enklare att gå vidare. Men allt jag ser nu är en svart framtid. En framtid utan dig.
Jag ältar samma sak om och om igen... varför tog det slut? Varför berättade du inte hur du kände? Varför fick du mig att tro att allt var bra? Varför är du inte kär i mig längre? Hur kunde du sluta älska mig?
Allt som jag skriver här vill jag att du ska läsa. Samtidigt vet jag att det är omöjligt att visa det som jag har skrivit till dig här. Det sista du vill ha är mig efter dig som ältar. Du säger att det inte gör något om jag ringer och ältar men ändå blir du sur när jag börjar fråga dig massa saker. Jag måste låta dig få vara ifred.
Jag önskar bara att det fanns ett facit som man kunde gå efter. Någon som talade om precis hur jag skulle göra för att du ska bli kär i mig igen. Jag förstår inte varför jag fortfarande går runt och hoppas på det. Det kommer ju inte att inträffa.... Men hoppet är det sista som lämnar människan. Jag måste sluta hoppas...
Aldrig i mitt 22-åriga liv har jag varit riktigt ledsen. Det märker jag nu. Jo det är klart, när min hund dog var jag fruktansvärt ledsen men det fanns inte så mycket att göra. Han var sjuk och vi var tvungen att avlivas. Det fanns inget vi kunde göra utan att vi var tvugna att acceptera ödet.
Nu känns det som om jag aldrig kommer att må bra igen. Jag avskyr den här känslan som är med mig hela tiden. Enda gångerna som jag inte behöver tänka på dig är på jobbet. Då fokuserar jag helt och hållet på kunderna och det är så skönt att dagarna går fort. Jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt med mig om du hade dumpat mig precis innan en tenta. Det hade jag aldrig klarat av. jag får väl tacka dig för att du ändå tajmade det relativt bra. Även om jag avskyr att du dumpade mig på min födelsedag och en vecka innan vi skulle åka till Grekland.
Jag önskar bara att jag visste hur mitt liv ser ur om några månader. Om jag visste att jag skulle träffa en ny man som är supersnygg och supertrevlig och jag är jättekär skulle det vara så himla mycket enklare att gå vidare. Men allt jag ser nu är en svart framtid. En framtid utan dig.
Jag ältar samma sak om och om igen... varför tog det slut? Varför berättade du inte hur du kände? Varför fick du mig att tro att allt var bra? Varför är du inte kär i mig längre? Hur kunde du sluta älska mig?
Allt som jag skriver här vill jag att du ska läsa. Samtidigt vet jag att det är omöjligt att visa det som jag har skrivit till dig här. Det sista du vill ha är mig efter dig som ältar. Du säger att det inte gör något om jag ringer och ältar men ändå blir du sur när jag börjar fråga dig massa saker. Jag måste låta dig få vara ifred.
Jag önskar bara att det fanns ett facit som man kunde gå efter. Någon som talade om precis hur jag skulle göra för att du ska bli kär i mig igen. Jag förstår inte varför jag fortfarande går runt och hoppas på det. Det kommer ju inte att inträffa.... Men hoppet är det sista som lämnar människan. Jag måste sluta hoppas...
sluta gråta
På väg hem från jobbet nyss kom en låt av Phil Collins på radion. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Phil Collins betydde massor för oss under vårt förhållande....
När vi kom hem från Kreta lyssnade vi på den skivan och då grät jag för att jag var så lycklig.
Snälla ångra dig...
(Varför hoppas jag fortfarande på det?)
När vi kom hem från Kreta lyssnade vi på den skivan och då grät jag för att jag var så lycklig.
Snälla ångra dig...
(Varför hoppas jag fortfarande på det?)
One more try
It's been a long time since you left me
I didn't mean to, make you cry
I didn't mean to, disappoint you
I didn't mean to, tell you lies
And after all that, we have been through
Won't you let me, tell you why
One more try
I didn't know how much, I loved you
One more try
Let me put my, arms around you
Living all these lonely nights without you
Oh baby can we give it, one more try
I didn't mean to, make you cry
I didn't mean to, disappoint you
I didn't mean to, tell you lies
And after all that, we have been through
Won't you let me, tell you why
One more try
I didn't know how much, I loved you
One more try
Let me put my, arms around you
Living all these lonely nights without you
Oh baby can we give it, one more try
Hur kunde det bli såhär?
Några dagar innan han gjorde slut pratade vi om att flytta ihop och han sa att han ville flytta ihop med mig. Några dagar senare gör han slut. Hur går det ihop?
Han skickade ett supergulligt mms till mig några dagar innan som gjorde att jag blev hur glad som helst och sen så ångrar han sig direkt. Varför?
Om han mådde dåligt, varför lät han mig inte vara med i processen så kan kunde få hjälpa till? Varför fick jag inte ens chans att göra det bättre?
Alla dom här sakerna vill jag ringa och älta men han vill inte prata om det. När jag har ringt och börjat älta blir han sur och det slutar bara med att jag blir ännu mer ledsen. jag tycker faktiskt att det är hans skyldighet att svara på mina frågor. Efter ett 5 ½ år långt förhållande kan man inte bara klippa av alla band.
Jag fasar för helgen. Jag vet att han är ledig och med största sannolikhet kommer att gå ut på krogen. Jag vill helst inte gå ut eftersom jag blev så ledsen sist men jag känner att "om han så skall jag". Dessutom hoppas jag på att vi ska gå till samma ställe så att jag liksom kan hålla koll på honom och se vad han gör. Men om han då skulle träffa någon annan skulle jag dö. Det vet jag.
Han skickade ett supergulligt mms till mig några dagar innan som gjorde att jag blev hur glad som helst och sen så ångrar han sig direkt. Varför?
Om han mådde dåligt, varför lät han mig inte vara med i processen så kan kunde få hjälpa till? Varför fick jag inte ens chans att göra det bättre?
Alla dom här sakerna vill jag ringa och älta men han vill inte prata om det. När jag har ringt och börjat älta blir han sur och det slutar bara med att jag blir ännu mer ledsen. jag tycker faktiskt att det är hans skyldighet att svara på mina frågor. Efter ett 5 ½ år långt förhållande kan man inte bara klippa av alla band.
Jag fasar för helgen. Jag vet att han är ledig och med största sannolikhet kommer att gå ut på krogen. Jag vill helst inte gå ut eftersom jag blev så ledsen sist men jag känner att "om han så skall jag". Dessutom hoppas jag på att vi ska gå till samma ställe så att jag liksom kan hålla koll på honom och se vad han gör. Men om han då skulle träffa någon annan skulle jag dö. Det vet jag.
Att leva...
Att Leva är att minnas med förtvivlan
Jag läste det i en minnesannons idag. Det beskriver exakt hur jag känner!
Jag läste det i en minnesannons idag. Det beskriver exakt hur jag känner!
Förstår du hur du har sårat mig?
Du har krossat mig hjärta. Fullständigt. Jag saknar dig något fruktansvärt. Jag tänker på dig hela tiden. Varje minut. Jag tänker på alla saker som vi har gjort och hur kul vi hade det. Jag tänker på att någon annan kommer att få uppleva sådana saker med dig. Då kan jag inte hålla tillbaka tårarna.
Ibland tänker jag på att jag kommer att få uppleva sådana saker med någon annan än dig och då mår jag illa. Vem skulle kunna vara bättre än dig? Ingen...
Du som är så snygg kommer att ha mängder med tjejer efter dig. Det gör mig så fruktansvärt svartsjuk. Bara tanken på att du är där med någon annan får mig att må illa. Tanken på att du rör vid någon annan tjej, kysser någon annan tjej och blir kär i någon annan. Jag klarar inte av den tanken.
Hur tar man sig ur en sådan här sak? Hur går man vidare? Jag vill inte gå vidare utan dig.
Jag hoppas att du någon dag kommer att ångra dig. Att du kommer att ringa mig en dag och säga att du har ångrat dig och att jag då kommer ha blivit så stark att jag kan säga till dig att du har kastat bort det absolut finaste som fanns och att du inte kan få det tillbaka. Jag hoppas att jag då har hittat en kille som älskar mig och som jag är kär i och som jag alltid kommer att älska. Då kan du få känna på hur det känns att få sitt hjärta krossat.
Det är orättvist! Det är du som har dumpat mig. Det är du som har kastat bort något fint. Det borde vara du som är ledsen och mår dåligt. Inte jag. Det enda jag har gjort är att älska dig. Varför ska jag behöva må såhär dåligt för det? Varför känns det så orättvist att du bara kan kasta bort mig och gå vidare och lämna mig där bland alla spillror av ett en gång i tiden fantastiskt förhållande. Ska jag ensam behöva ta hand om alla spillror när du bara vänder mig ryggen och går. Hur kan du göra så?
Hur kan du lämna mig med ett krossat hjärta?
Ibland tänker jag på att jag kommer att få uppleva sådana saker med någon annan än dig och då mår jag illa. Vem skulle kunna vara bättre än dig? Ingen...
Du som är så snygg kommer att ha mängder med tjejer efter dig. Det gör mig så fruktansvärt svartsjuk. Bara tanken på att du är där med någon annan får mig att må illa. Tanken på att du rör vid någon annan tjej, kysser någon annan tjej och blir kär i någon annan. Jag klarar inte av den tanken.
Hur tar man sig ur en sådan här sak? Hur går man vidare? Jag vill inte gå vidare utan dig.
Jag hoppas att du någon dag kommer att ångra dig. Att du kommer att ringa mig en dag och säga att du har ångrat dig och att jag då kommer ha blivit så stark att jag kan säga till dig att du har kastat bort det absolut finaste som fanns och att du inte kan få det tillbaka. Jag hoppas att jag då har hittat en kille som älskar mig och som jag är kär i och som jag alltid kommer att älska. Då kan du få känna på hur det känns att få sitt hjärta krossat.
Det är orättvist! Det är du som har dumpat mig. Det är du som har kastat bort något fint. Det borde vara du som är ledsen och mår dåligt. Inte jag. Det enda jag har gjort är att älska dig. Varför ska jag behöva må såhär dåligt för det? Varför känns det så orättvist att du bara kan kasta bort mig och gå vidare och lämna mig där bland alla spillror av ett en gång i tiden fantastiskt förhållande. Ska jag ensam behöva ta hand om alla spillror när du bara vänder mig ryggen och går. Hur kan du göra så?
Hur kan du lämna mig med ett krossat hjärta?
Krossat hjärta
Varför ska ett krossat hjärta göra så ont?
Jag träffade min kusins fru på stan häromdagen och berättade för henne vad som hade hänt. Hon förstod precis eftersom hon hade varit med om exakt samma sak. Det kändes skönt att prata med henne. jag tycker faktiskt väldigt mycket om henne!
Hur som helst rekomenderade hon en bok till mig som hon själv hade läst när hon blev dumpad och den hette Jenny S. När jag kom till jobbet dagen därpå hade hon köpt den till mig och lämnat den på mitt jobb. Jag blev helt tårögd och hon hade skrivit så fint i den också.
Det sägs att mister du en så står det tusen åter och det kanske stämmer men det är ok att vara ledsen först.
Jag läste ut boken på en hel kväll och även om det var skönt att läsa om någon i samma situation så märktes det att den inte var skriven av någon som verkligen var dumpad. Visserligen hanterar man sorgen annorlunda men kvinnan i boken blev lämnad av sin sambo för sin bästa vän.
Hon bara drog och gröt kanske en gång och ringde honom endast en gång.
Jag vet inte om det är något fel på mig men jag grät hysteriskt i en månad. Jag kan fortfarande känna att jag bara vill gå upp på mitt rum och lägga mig och gråta. Dessutom känner jag en sån otroligt stark önskan om att få ringa honom och älta. Jag vill helst av allt att han ska ringa men eftersom han inte gör det så känner jag att jag vill ringa hela tiden. Jag vill ringa honom och fråga om han inte har ångrat sig. Jag vill ringa och fråga om han saknar mig. Om han tänker på mig. Vad han gör. Om han har träffat någon annan.
Jag träffade min kusins fru på stan häromdagen och berättade för henne vad som hade hänt. Hon förstod precis eftersom hon hade varit med om exakt samma sak. Det kändes skönt att prata med henne. jag tycker faktiskt väldigt mycket om henne!
Hur som helst rekomenderade hon en bok till mig som hon själv hade läst när hon blev dumpad och den hette Jenny S. När jag kom till jobbet dagen därpå hade hon köpt den till mig och lämnat den på mitt jobb. Jag blev helt tårögd och hon hade skrivit så fint i den också.
Det sägs att mister du en så står det tusen åter och det kanske stämmer men det är ok att vara ledsen först.
Jag läste ut boken på en hel kväll och även om det var skönt att läsa om någon i samma situation så märktes det att den inte var skriven av någon som verkligen var dumpad. Visserligen hanterar man sorgen annorlunda men kvinnan i boken blev lämnad av sin sambo för sin bästa vän.
Hon bara drog och gröt kanske en gång och ringde honom endast en gång.
Jag vet inte om det är något fel på mig men jag grät hysteriskt i en månad. Jag kan fortfarande känna att jag bara vill gå upp på mitt rum och lägga mig och gråta. Dessutom känner jag en sån otroligt stark önskan om att få ringa honom och älta. Jag vill helst av allt att han ska ringa men eftersom han inte gör det så känner jag att jag vill ringa hela tiden. Jag vill ringa honom och fråga om han inte har ångrat sig. Jag vill ringa och fråga om han saknar mig. Om han tänker på mig. Vad han gör. Om han har träffat någon annan.
Förändring
Till det bättre eller till det sämre?
Jag hade i slutet av vårt förhållande funderat på hur det skulle vara att vara singel eftersom jag sedan högstadiet alltid har haft pojkvän. Jag funderade seriöst på saken flera gånger och hade nästan bestämt mig för att göra slut. Det hela berodde nog på att jag kände att jag också behövde förändra mig eftersom alla andra gör det.
Sen ångrade jag mig som jag har gjort flera gånger tidigare när jag har funderat på hur livet skulle vara som singel. Jag har pojkvän! Jag älskar min pojkvän! (Detta kom jag alltid fram till)
Visst kanske livet skulle vara roligt som singel och kanske skulle jag kanske trivas och må bättre och kanske helt enkelt var min pojkvän inte den rätta.... Men jag tvivlade alltid på det.
Jag kom dock alltid fram till att jag älskade att min pojkvän. Jag hade aldrig mått så bra som när vi var tillsammans och aldrig känt mig uppskattad som när vi var ihop. Hur mycket jag än funderar på hur livet skulle vara som singel (och det har jag, och säkert massa andra upptagna gjort) så kom jag alltid fram till att jag inte kan få någon bättre pojkvän.
Det fanns ingen annan kille som kunde ersätta min....
Jävligt taskigt känns det att han inte känner samma sak...
Jag hade i slutet av vårt förhållande funderat på hur det skulle vara att vara singel eftersom jag sedan högstadiet alltid har haft pojkvän. Jag funderade seriöst på saken flera gånger och hade nästan bestämt mig för att göra slut. Det hela berodde nog på att jag kände att jag också behövde förändra mig eftersom alla andra gör det.
Sen ångrade jag mig som jag har gjort flera gånger tidigare när jag har funderat på hur livet skulle vara som singel. Jag har pojkvän! Jag älskar min pojkvän! (Detta kom jag alltid fram till)
Visst kanske livet skulle vara roligt som singel och kanske skulle jag kanske trivas och må bättre och kanske helt enkelt var min pojkvän inte den rätta.... Men jag tvivlade alltid på det.
Jag kom dock alltid fram till att jag älskade att min pojkvän. Jag hade aldrig mått så bra som när vi var tillsammans och aldrig känt mig uppskattad som när vi var ihop. Hur mycket jag än funderar på hur livet skulle vara som singel (och det har jag, och säkert massa andra upptagna gjort) så kom jag alltid fram till att jag inte kan få någon bättre pojkvän.
Det fanns ingen annan kille som kunde ersätta min....
Jävligt taskigt känns det att han inte känner samma sak...
Inte rädd för känslan längre
Precis när jag blev dumpad grät jag hysteriskt varje dag. Jag trodde inte man kunde bli så ledsen. När jag har sett folk i olika filmer gråta så hysteriskt har jag alltid tänkt, "Men snälla, ni kan väl försöka göra det lite mer verkligt". Tills jag en dag själv blev sååå hysteriskt ledsen och insåg att man faktiskt kan vara det.
Jag blev rädd för den där känslan och hatade den. Jag hatade att jag inte kände igen den och visste vad det var och hur jag skulle hantera den. Jag famnade i blindo. Det var vidrigt. Nu efter en månad har jag lärt mig känna igen den känslan. Jag vet när jag vaknar på morgonen att jag kommer att vara ledsen hela dagen, och dagen efter det, och dagen efter det och kanske hur jävla länge som helst. Det är i alla fall en liten tröst att jag inte behöver vara rädd för den där känslan. Jag vet vad det är. Det är sorg. Och det är inte bara jag som går igenom det. Folk tar sig faktiskt ut levande... men det tar tid.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur han var den mest fantastiska pojkvännen i hela världen. När jag tänker efter så var han faktiskt det. Visst har också solen sina fläckar men han älskade verkligen mig en gång i tiden. Varför tvivlade jag alltid på det?
Varför var jag inte en bättre flickvän? Jag borde ha uppskattat honom mer. Då kanske vi fortfarande hade varit ihop. Jag skulle kunna ge allt för att få veta exakt vad han tänker. Det känns som om det han säger inte stämmer förutom en sak... Att han vill vara själv. Det är nog det enda som jag tror på av allt han har sagt.
Efter i söndags när jag sa att vi inte kunde höras mer har det känts lite bättre. Jag går inte och hoppas på att han ska ringa hela tiden eftersom jag vet att han inte kommer att göra det.
Helst av allt vill jag ju att han ska ringa och säga att han har ångrat sig och då skulle jag ta tillbaka honom med en gång. Men det kommer inte att hända.
Jag blev rädd för den där känslan och hatade den. Jag hatade att jag inte kände igen den och visste vad det var och hur jag skulle hantera den. Jag famnade i blindo. Det var vidrigt. Nu efter en månad har jag lärt mig känna igen den känslan. Jag vet när jag vaknar på morgonen att jag kommer att vara ledsen hela dagen, och dagen efter det, och dagen efter det och kanske hur jävla länge som helst. Det är i alla fall en liten tröst att jag inte behöver vara rädd för den där känslan. Jag vet vad det är. Det är sorg. Och det är inte bara jag som går igenom det. Folk tar sig faktiskt ut levande... men det tar tid.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur han var den mest fantastiska pojkvännen i hela världen. När jag tänker efter så var han faktiskt det. Visst har också solen sina fläckar men han älskade verkligen mig en gång i tiden. Varför tvivlade jag alltid på det?
Varför var jag inte en bättre flickvän? Jag borde ha uppskattat honom mer. Då kanske vi fortfarande hade varit ihop. Jag skulle kunna ge allt för att få veta exakt vad han tänker. Det känns som om det han säger inte stämmer förutom en sak... Att han vill vara själv. Det är nog det enda som jag tror på av allt han har sagt.
Efter i söndags när jag sa att vi inte kunde höras mer har det känts lite bättre. Jag går inte och hoppas på att han ska ringa hela tiden eftersom jag vet att han inte kommer att göra det.
Helst av allt vill jag ju att han ska ringa och säga att han har ångrat sig och då skulle jag ta tillbaka honom med en gång. Men det kommer inte att hända.
Alla minnen
Jag plågar mig själv med att tänka på alla saker som vi har gjort. Ibland önskar jag nästan att vi inte har gjort så mycket roliga saker för det skulle vara betyligt lättare att gå vidare om jag slapp tänka på hur kul vi hade i London, hur mysigt det var i Paris, hur underbart det var när vi cyklade tandemcykel på Ven, hur jag älskade när vi var på olika spa och räkbåten. Den förbannade räkbåten. Det var seriöst något av det roligaste vi har gjort.
Och Kreta... När jag kom hem från Kreta och vi låg i sängen och lyssnade på Phil Collins grät jag för att jag var så lycklig. Nu gråter jag floder för att jag är så olycklig.
När ska man sluta gråta? Det har gått en månad nu.
Igår var jag i hans famn...
Igår var jag där... naken i hans famn igen.
Jävla as. Han borde ha stoppat mig. Han borde inte ha legat med mig när han vet att det enda jag gör är att hoppas på att han ska ta mig tillbaka.
Anledningen till att jag började prata massa snusk med honom på MSN var ju för att han skulle förstå hur fantastiskt vårt sexliv var och så skulle han ångra sig. Sen när han föreslog att vi skulle träffas så tänkte jag att jag vill så gärna ha honom nära mig igen och om jag ligger med honom så kanske han ångrar sig.
Men det gjorde han inte. För honom var det bara sex. Jag borde ha förstått det när han sa
- Vi får ta det försiktigt... jag vill hålla på länge
Som om det var sista gången liksom. Jag kände det då men jag avvisade den känslan för den var så obehaglig.
Nu har jag sagt att vi inte ska höras igen så nu kommer vi inte göra det. Åhhh varför sa jag det? Jag vill ju inget hellre än att han ska ringa. Men å andra sidan kommer jag aldrig komma över honom om vi inte slutar att träffas/höras. Jag har blockerat honom på msn.
Det som är så fruktansvärt konstigt är att han läser min andra blogg. Denna bloggen vet han inte om. Efter att vi hade haft sex igår så åkte han hem och en timma senare så var han och kollade på min blogg. Sen en timma efter det så kollade han den igen. Varför? Varför Varför?
Det får mig att tro och hoppas att han fortfarande är kär i mig... Men han säger ju att han inte är det. Ibland säger han att han saknar mig.
Hur kan han säga det? Han får inte säga sådana saker även om det är sådant som jag vill höra. Han borde ta sitt ansvar nu när han har krossat mitt hjärta. Inte en enda gång har han frågat mig om jag har fått tillbaka pengarna som vi hade betalat för Greklandsresan. Varför inte? Bryr han sig inte?
Han borde aldrig ha legat med mig igår... Men det var så fint. Det var så skönt. Det kändes som när vi var ihop igen. Det betydde mer för mig än för honom. För honom var det bara sex.
Han borde aldrig ha legat med mig igår...
Jävla as. Han borde ha stoppat mig. Han borde inte ha legat med mig när han vet att det enda jag gör är att hoppas på att han ska ta mig tillbaka.
Anledningen till att jag började prata massa snusk med honom på MSN var ju för att han skulle förstå hur fantastiskt vårt sexliv var och så skulle han ångra sig. Sen när han föreslog att vi skulle träffas så tänkte jag att jag vill så gärna ha honom nära mig igen och om jag ligger med honom så kanske han ångrar sig.
Men det gjorde han inte. För honom var det bara sex. Jag borde ha förstått det när han sa
- Vi får ta det försiktigt... jag vill hålla på länge
Som om det var sista gången liksom. Jag kände det då men jag avvisade den känslan för den var så obehaglig.
Nu har jag sagt att vi inte ska höras igen så nu kommer vi inte göra det. Åhhh varför sa jag det? Jag vill ju inget hellre än att han ska ringa. Men å andra sidan kommer jag aldrig komma över honom om vi inte slutar att träffas/höras. Jag har blockerat honom på msn.
Det som är så fruktansvärt konstigt är att han läser min andra blogg. Denna bloggen vet han inte om. Efter att vi hade haft sex igår så åkte han hem och en timma senare så var han och kollade på min blogg. Sen en timma efter det så kollade han den igen. Varför? Varför Varför?
Det får mig att tro och hoppas att han fortfarande är kär i mig... Men han säger ju att han inte är det. Ibland säger han att han saknar mig.
Hur kan han säga det? Han får inte säga sådana saker även om det är sådant som jag vill höra. Han borde ta sitt ansvar nu när han har krossat mitt hjärta. Inte en enda gång har han frågat mig om jag har fått tillbaka pengarna som vi hade betalat för Greklandsresan. Varför inte? Bryr han sig inte?
Han borde aldrig ha legat med mig igår... Men det var så fint. Det var så skönt. Det kändes som när vi var ihop igen. Det betydde mer för mig än för honom. För honom var det bara sex.
Han borde aldrig ha legat med mig igår...
Jag vill inte vara någon fin jävla människa
Jag vet att man inte ska ringa och skicka sms men det är ju vad jag vill göra hela tiden. Fan varför ska det vara så svårt? Jag tror jag dör!
Efter att jag hade ringt och ältat en stund skickade han ett sms där det stod
- Jag är väldigt ledsen för vad som har hänt. Jag vill att du ska veta att jag tycker att du är en fantastiskt fin människa!
Jag blev så upprörd när jag fick smset att jag genast skrev tillbaka
- Ja men om du inte vill ha mig som flickvän kan du lika gärna hata mig.
1 månad senare
Vi hade varit ihop i 5 ½ år. Vi träffades när jag var 16 och han var den snyggaste killen på hela skolan. Jag kände honom inte. Han gick i trean och jag i ettan på gymnasiet. Hur skulle jag få honom?
Jag hade fest hemma när mina föräldrar var utomlands och jag kände en kompis till honom. jag bad min killkompis ta med honom hem till mig på fest. Och han kom. Jag gjorde allt för att han skulle se åt mig och efter en viss ansträngning så hånglade vi den kvällen... och på den väger bar det.
Egentligen har vårat förhållande inte varit speciellt bra. Det har kantats av svartsjuka och vi har båda två flörtat hej vilt med andra för att få bekräftelse. Någonstans bottnar det väl i vårt dåliga självförtroende men vi har alltid hållit ihop och han har blivit min allra bästaste bästa vän! Vi har gjort så många roliga saker ihop vilket gör att jag börjar storgråta så fort jag tänker på allt kul vi har gjort.
På min födelsedag dumpade han mig. Det var en vecka innan vi skulle ha åkt på semester till Grekland. Jag fick en chock. Jag trodde aldrig att det skulle hända.
- Jag är inte kär i dig längre
- Jag vill inte vara tillsammans med dig längre
- Jag vill inte åka till Grekland
- jag tror inte på oss två längre
- Jag vill vara själv
En månad har gått och jag gråter fortfarande i princip varje dag. Idag har jag beställt böcker om hur man går vidare efter att man har blivit dumpad och böcker skrivna av sådana som har blivit dumpade. Det kanske hjälper...
Jag hade fest hemma när mina föräldrar var utomlands och jag kände en kompis till honom. jag bad min killkompis ta med honom hem till mig på fest. Och han kom. Jag gjorde allt för att han skulle se åt mig och efter en viss ansträngning så hånglade vi den kvällen... och på den väger bar det.
Egentligen har vårat förhållande inte varit speciellt bra. Det har kantats av svartsjuka och vi har båda två flörtat hej vilt med andra för att få bekräftelse. Någonstans bottnar det väl i vårt dåliga självförtroende men vi har alltid hållit ihop och han har blivit min allra bästaste bästa vän! Vi har gjort så många roliga saker ihop vilket gör att jag börjar storgråta så fort jag tänker på allt kul vi har gjort.
På min födelsedag dumpade han mig. Det var en vecka innan vi skulle ha åkt på semester till Grekland. Jag fick en chock. Jag trodde aldrig att det skulle hända.
- Jag är inte kär i dig längre
- Jag vill inte vara tillsammans med dig längre
- Jag vill inte åka till Grekland
- jag tror inte på oss två längre
- Jag vill vara själv
En månad har gått och jag gråter fortfarande i princip varje dag. Idag har jag beställt böcker om hur man går vidare efter att man har blivit dumpad och böcker skrivna av sådana som har blivit dumpade. Det kanske hjälper...
Jag är precis som alla andra
Jag dubbelklickade på hans namn på MSN och visste i samma sekund som jag gjorde det att det här skulle inte leda till bra saker
-Hej
- Hur mår du?
Så oskyldigt kan tyckas... sen jag jag tvungen att berätta för honom precis hur mycket jag saknade honom... och då menar jag i sängen. Det blev ganska detaljerat och jag blev nästan rädd för mig själv när jag läste de saker jag skrev. var jag så grov i mun?
Det är konstigt hur mycket lättare det är att uttrycka sig framför en dator än i verkliga livet.
Jag visste vart det här skulle leda och en stund senare kom det jag hade väntat på
- Vill du att jag ska ta på dig istället?
- Ja...
Så han kom och hämtade mig i sin bil och sen hade vi sex i den i skogen. Det betydde mer för mig än vad det gjorde för honom. Jag har ju fortfarande känslor kvar. För honom var det bara sex. Men jag är precis som alla andra. Jag försöker med allt för att vi ska bli ihop igen.
Jag ville bara känna hans kyssar mot min kropp. Jag ville hångla med honom igen. Jag ville ha hans nakna kropp mot min. Jag ville känna värmen från den... och det fick jag.
Men det här var nog det värsta som kunde ha hänt mig tror jag. Jag kommer att må så dåligt över det här.
Han borde ha varit starkare. Han borde ha sagt nej. Han borde ha vetat bättre. Han borde inte ha låtit det här hända när jag fortfarande har känslor för honom. Det ansvaret måste man ta när man har dumpat någon. Man får inte göra så mot någon som man precis har krossat hjärtat på. För det är precis som om man stampar på det ännu en gång.
Jag kan inte ta något ansvar när jag är så ledsen som jag är. Jag gjorde det här dels för att jag älskar att ha sex med honom. Dels för att jag hade hoppats på att vi skulle bli ihop igen. Men det kommer vi inte att bli...
När han hade skjutsat hem mig igen frågade jag
- Så vad händer nu?
- Jag vet inte...
Lång tystnad
- Tror du att vi kommer att bli ihop igen?
- Nej det tror jag inte...
Jag trodde jag skulle dö när jag hörde det. Sen sa jag något som jag egentligen absolut inte ville säga men jag kände att jag var tvungen att säga för att sluta plåga mig själv.
- Då kan vi aldrig höras igen!
Sen lämnade jag bilen utan att vända mig om och gick upp på mitt rum och började storgråta.
-Hej
- Hur mår du?
Så oskyldigt kan tyckas... sen jag jag tvungen att berätta för honom precis hur mycket jag saknade honom... och då menar jag i sängen. Det blev ganska detaljerat och jag blev nästan rädd för mig själv när jag läste de saker jag skrev. var jag så grov i mun?
Det är konstigt hur mycket lättare det är att uttrycka sig framför en dator än i verkliga livet.
Jag visste vart det här skulle leda och en stund senare kom det jag hade väntat på
- Vill du att jag ska ta på dig istället?
- Ja...
Så han kom och hämtade mig i sin bil och sen hade vi sex i den i skogen. Det betydde mer för mig än vad det gjorde för honom. Jag har ju fortfarande känslor kvar. För honom var det bara sex. Men jag är precis som alla andra. Jag försöker med allt för att vi ska bli ihop igen.
Jag ville bara känna hans kyssar mot min kropp. Jag ville hångla med honom igen. Jag ville ha hans nakna kropp mot min. Jag ville känna värmen från den... och det fick jag.
Men det här var nog det värsta som kunde ha hänt mig tror jag. Jag kommer att må så dåligt över det här.
Han borde ha varit starkare. Han borde ha sagt nej. Han borde ha vetat bättre. Han borde inte ha låtit det här hända när jag fortfarande har känslor för honom. Det ansvaret måste man ta när man har dumpat någon. Man får inte göra så mot någon som man precis har krossat hjärtat på. För det är precis som om man stampar på det ännu en gång.
Jag kan inte ta något ansvar när jag är så ledsen som jag är. Jag gjorde det här dels för att jag älskar att ha sex med honom. Dels för att jag hade hoppats på att vi skulle bli ihop igen. Men det kommer vi inte att bli...
När han hade skjutsat hem mig igen frågade jag
- Så vad händer nu?
- Jag vet inte...
Lång tystnad
- Tror du att vi kommer att bli ihop igen?
- Nej det tror jag inte...
Jag trodde jag skulle dö när jag hörde det. Sen sa jag något som jag egentligen absolut inte ville säga men jag kände att jag var tvungen att säga för att sluta plåga mig själv.
- Då kan vi aldrig höras igen!
Sen lämnade jag bilen utan att vända mig om och gick upp på mitt rum och började storgråta.
Mellan hopp och förtvivlan...
Jag känner mig schizofren... Ena stunden önskar jag att han ska ringa och säga att han vill ta tillbaka mig och i andra studen hatar jag honom för att han dumpade mig
1. På min födelsedag
2. När det var en vecka kvar innan vi skulle åka till Grekland.
Vilket jävla svin egentligen. Det tyder ju på att han inte har någon respekt alls för mig. Jag hatar honom för det. Samtidigt älskar jag honom. Varför ringer han inte?
Jag ska på krogen på lördag. Jag är lite rädd för mig själv för vad som kommer att hända. Kommer jag att hoppa på första bästa man? Det blir nog inte vidare lyckat skulle jag tro...
Åhh varför ringer han inte?
1. På min födelsedag
2. När det var en vecka kvar innan vi skulle åka till Grekland.
Vilket jävla svin egentligen. Det tyder ju på att han inte har någon respekt alls för mig. Jag hatar honom för det. Samtidigt älskar jag honom. Varför ringer han inte?
Jag ska på krogen på lördag. Jag är lite rädd för mig själv för vad som kommer att hända. Kommer jag att hoppa på första bästa man? Det blir nog inte vidare lyckat skulle jag tro...
Åhh varför ringer han inte?
Sex
Jag saknar sexet...
jag saknar dina händer på min rumpa... Dina läppar som kysser mig. Dina händer över hela min kropp. Jag saknar att ligga med dig... Jag blir helt galen här hemma. Helst av allt vill jag bara ringa och säga att vi kan ligga med varandra. Men det är ingen bra idé. Det skulle bara krossa mitt hjärta ännu mer!
jag saknar dina händer på min rumpa... Dina läppar som kysser mig. Dina händer över hela min kropp. Jag saknar att ligga med dig... Jag blir helt galen här hemma. Helst av allt vill jag bara ringa och säga att vi kan ligga med varandra. Men det är ingen bra idé. Det skulle bara krossa mitt hjärta ännu mer!
Hur jag saknar dig...
Glöm allt jag skrev tidigare. Jag mår inte alls bättre. Jag är mitt uppe i ett anfall av "jag-saknar-dig-så-jag-tror-jag-går-sönder-jag-måste-ringa-dig". Allt känns bättre när jag får ringa dig. Det har jag märkt de tre gångerna jag har ringt dig. Du ringer aldrig mig. Därför har jag lovat mig själv att jag inte skall ringa dig igen. Men ibland drabbas jag av anfall som gör att jag inte kan hejda mig. Det hade varit bra om det fanns en spärr på telefonen som jag kunde trycka in som gjorde det omöjligt att ringa dig. Jag skulle ju kunna radera ditt nummer men det vore meningslöst eftersom jag kan det utantill...
-Nej Nej Nej Nej Nej! Sluta! Du får inte ringa! och jag upprepar... DU FÅR INTE RINGA! Jag måste verkligen peppa mig själv allt vad det går!
Under dessa anfall då jag saknar dig som mest inbillar jag mig att du känner exakt samma sak. Att du under dessa stunder saknar mig också. Att du tänker på mig precis lika mycket. Då kan det hända att jag kollar på telefonen typ var femte minut för att se om du skickat ett sms eller ringt. Men det gör du aldrig....
Idag när jag var ute pratade vi om räkbåten. Det var ett stort misstag. Något av det absolut roligaste vi gjorde tillsammans var att åka räkbåten. Det tyckte i alla fall jag. Alla känslor vällde fram och jag ville bara åka hem och lägga mig i sängen och gråta. Jag älskar den räkbåten och jag älskar dig. jag undrar om jag kan ringa dig om en månad och höra om du vill åka med på räkbåten. Jag vill inte åka med någon annan... det är ju våran räkbåt.
-Nej Nej Nej Nej Nej! Sluta! Du får inte ringa! och jag upprepar... DU FÅR INTE RINGA! Jag måste verkligen peppa mig själv allt vad det går!
Under dessa anfall då jag saknar dig som mest inbillar jag mig att du känner exakt samma sak. Att du under dessa stunder saknar mig också. Att du tänker på mig precis lika mycket. Då kan det hända att jag kollar på telefonen typ var femte minut för att se om du skickat ett sms eller ringt. Men det gör du aldrig....
Idag när jag var ute pratade vi om räkbåten. Det var ett stort misstag. Något av det absolut roligaste vi gjorde tillsammans var att åka räkbåten. Det tyckte i alla fall jag. Alla känslor vällde fram och jag ville bara åka hem och lägga mig i sängen och gråta. Jag älskar den räkbåten och jag älskar dig. jag undrar om jag kan ringa dig om en månad och höra om du vill åka med på räkbåten. Jag vill inte åka med någon annan... det är ju våran räkbåt.
Single's life's a bitch!
Tre veckor på dagen sedan jag blev dumpad. Sedan jag blev singel. När jag hade ett förhållande trodde jag alltid att singellivet var det mest fanstastiska man kunde uppleva, tills jag fick uppleva det och inser att det suger rätt rejält. Jag avskyr att vara ensam. Det är den mest avskyvärda känsla som finns.
Men idag, tre veckor senare så känner jag mig för första gången inte fullständigt hopplös. Jag märker en förbättring. Nog för att jag fortfarande är hur ledsen som helst och önskar inget annat att vi kan bli tillsammans igen men det känns i alla fall lite bättre. Jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Igår rensade jag mitt rum från alla saker som påminde om honom. Det kanske var det. Jag tog bort alla kort, alla gosedjur jag har fått av honom, alla små meddelanden och allt annat. Nu är mitt rum helt avskalat. Jag tycker att det är mer fridfullt här inne. Naturligtvis var processen mycket krävande och jag tror att jag grät i stort sett hela tiden. Sen åkte jag till Ikea och köpte massa nya saker till mitt rum. Snacka om att plåga sig själv. Vem är på Ikea en söndag? Jo PAR! Överallt såg jag dem. Nyförälskade i min egen ålder, bar med barn, par som skulle ha barn, par som planerade att skaffa barn och så jag då... ensam... singel. Jag kände mig utstött och uttittad men sen så när jag märkte att många av männen kollade in mig kändes det lite bättre. Vem vill ha en man som kollar åt andra tjejer när man är höggravid och ska föda vilken dag som helst.
Jag klarar mig själv tänkte jag och log hånfullt åt alla par jag såg.
Som sagt så känns det lite bättre idag. Jag kan sträcka mig till att tänka att om han skulle ångra sig (ja, jag hoppas fortfarande på det) så skulle jag inte ta tillbaka honom direkt utan jag skulle säga nej och låta honom kämpa lite. Sen skulle jag givetvis ta tillbaka honom.... Men det är ett framsteg enligt mig själv.
Dessutom intalar jag mig själv att jag är en framgångsrik, vacker, smart älskad kvinna som inte förtjänar en man som inte älskar mig. Den stora förloraren är han! Han går miste om mig och en vacker dag kommer han inse det och då kommer jag inte vara där.... Ja man kan ju försöka intala sig själv det så kanske man tror på det så småningom...
För att komma över någon tror jag det är viktigt att så fort man kommit över den där hysteriska "jag-kommer-aldrig-träffa-någon-annan-fasen" så bör man göra saker själv som man alltid gjorde tillsammans. Typ äta på favoritrestaurangen, hyra film, gå på bio etc. Visst är det jobbigt första gången. Jag höll på att dö när jag och en kompis skulle hyra film. jag tänkte bara på hur underbar han var och hur han ALLTID lät mig välja film trots att jag alltid valde dåliga och tråkiga filmer. Men sen så kändes det bättre och nästa gång jag ska hyra film tror jag inte det kommer att vara fullt lika jobbigt. Man kan ju hoppas på det i alla fall...
Som jag älskar dig...
Jag var ute på krogen idag med min killkompis. Ställets snyggaste kille raggade på mig men det spelade ingen roll. Det kunde lika gärna vara Brad Pitt. Jag vill INTE ha någon annan än dig. Att det ska göra så ont att förlora någon. Jag vill bara ha dig tillbaka.
Vad gör du? Tänker du på mig? Undrar du vad jag gör?
Jag kan inte leva utan dig. Jag är inte hel utan dig. Hjälp mig någon ur det här..... Jag är så ledsen. När ska man sluta gråta? När tar tårarna slut? Det har gått 3 veckor.... då borde man väl vara färdig med att gråta?
Inte jag, jag saknar dig något fruktansvärt. Du är det bästa som har hänt mig. Snälla kom tillbaka.
Vad gör du? Tänker du på mig? Undrar du vad jag gör?
Jag kan inte leva utan dig. Jag är inte hel utan dig. Hjälp mig någon ur det här..... Jag är så ledsen. När ska man sluta gråta? När tar tårarna slut? Det har gått 3 veckor.... då borde man väl vara färdig med att gråta?
Inte jag, jag saknar dig något fruktansvärt. Du är det bästa som har hänt mig. Snälla kom tillbaka.