Några goda råd på vägen
Anledningen till att jag från början skrev den här bloggen var för att avlasta mig själv och kanske i framtiden hjälpa någon annan som också mådde dåligt på grund av att han/hon hade blivit dumpad. Jag minns att jag kände sån oerhörd smärta, fysisk smärta, jag hade liksom ont i hjärtat. Jag kände massa konstiga saker och ibland kändes det som jag var psykiskt sjuk. Jag ville veta vad jag led av, vad det var för fel på mig och när det skulle gå över. När går det över?
Nu är jag inte världens bästa föredöme eftersom vi blev tillsammans igen. Han ångrade sig! Hallelulja! Det som jag hade gått och hoppats på och i 6 månader hände det äntligen. Nu vet jag vad alla ni dumpade tänker. Om det kan hända henne så kan det lika gärna hända mig. Han kommer att ångra sig! Han kommer tillbaka bara jag väntar länge nog. Nej! Stop! Det gör han inte! HAN/HON KOMMER INTE TILLBAKA! Inte för att höja mig själv till skyarna och tro att jag är en tjej man inte klarar sig utan. Det är inte därför som jag skriver så utan för att ju förr man inser det desto bättre. Om han nu skulle komma tillbaka så lär han tala om det men med största sannolikhet gör han det inte... så sitt inte och vänta på det för då kommer det bara ta längre tid innan du kommer över honom.
Det bästa som någon sa till mig under tiden som jag blev dumpad var alla kommentarer som jag fick från en killkompis.
- Nej han kommer inte att ångra sig!
- Du är INTE hans drömtjej!
- Han är så snygg så han har säkert redan träffat hundratals tjejer, han ligger säkert runt med skitsnygga tjejer!
- Han kommer inte tillbaka!
Gud så ont dom där kommentarerna gjorde. Det högg till i mig varje gång han sa det och dessutom upprepade han dom hela tiden. Men det var bra... det var precis vad jag behövde höra. För om han går vidare så måste du göra det också. Så är det ju. Visst vill vi kunna se sexiga, snygga och självsäkra ut om vi skulle stöta på honom ute på stan?
För vänta lite nu... klockan är 17.00 han slutar på jobbet nu. Det är tisdag, han brukar handla på tisdag. Då borde han rimligtvis vara i affären om en halvtimme... jag borde väl också handla? NEJ! Sluta! Visst vill man "stöta" på honom, träffa honom, ringa, skicka sms, maila, chatta på msn men det är världens absolut sämsta idé. Det fördröjer bara processen men jag vet det är skitsvårt. Det är ju bara att scrolla ner i bloggen för att se hur bra jag lyckades med det. Men som min kusin sa till mig: Om du känner att du behöver kontakta honom så gör det då. Det där kändes skönt att höra för i vissa stunder känns det som om man bara måste ringa eller skicka ett sms. Det går liksom inte att hejda sig.
Jag minns att jag undrade den första tiden; När ska jag sluta gråta? Jag grät varje dag i ungefär en månad. Sen trappades det ner och tillslut grät jag inte alls längre. Men jag tänkte på honom hela tiden, varje dag, flera gånger om dagen. Det första jag tänkte på på morgonen var han. det sista jag tänkte på innan jag gick och la mig var han. Lägg då till alla gånger under dagen som ägnades åt att tänka på honom.... och all tid under natten då jag drömde om honom. Det var nog det värsta tror jag... att jag drömde att vi fortfarande var tillsammans och sen när jag vaknade och insåg att allt var en dröm... då mådde jag så sjukt dåligt.
Så hur kommer man över? Hur tar man sig vidare? Kommer jag ens komma vidare? Det tog sex månader från det att det tog slut tills vi blev ihop igen och jag kan ärligt säga att jag inte hade kommit över honom då. Jag var fortfarande precis lika kär i honom ... men det kändes bättre! Jag kunde se ljusglimtar i livet och faktiskt ha roligt emellanåt. Vid den här tiden insåg jag att jag kommer komma över honom... även om det tar tid. För vissa dagar kändes det som om jag aldrig skulle komma över honom. Som om jag skulle vara dödsdömd att bara älska honom och aldrig träffa någon annan.
Det där var läskigt minns jag. Jag var livrädd för att jag aldrig skulle träffa någon annan. Alla andra kunde inte jämföra sig med honom. Men hey! Det finns massa härliga underbara fantastiska killar och tjejer där ute. Jag lovar!!!! Den där gamla klyschan som folk (speciellt äldre) älskar att dra upp är; Mister du en står dig tusen åter! Men det är sant... eller ja, kanske inte tusen men det finns i alla fall någon där ute som du kommer att träffa som är lika underbar. Jag gjorde det... idrottsmannen!
Min kusins fru gav mig en bok som hon hade läst när hon blev dumpad och i den så stod det: Det sägs att mister du en står dig tusen åter och det är säkert sant men det är ok att vara ledsen först! Då höll jag faktiskt på att börja gråta igen när jag läste det, men mest för att jag var rörd. För det är sant! Man måste få vara ledsen. Och det är ok att vara ledsen. Alla dom har blivit dumpade någon gång förstår. Alla som inte har blivit dumpade kan omöjligt förstå, och det gör dom inte heller.
Alla som jag pratade med som själva hade blivit dumpade någon gång sa till mig: Du kommer inte att tro mig nu men om ett tag så kommer du inse att det som hände faktiskt var bra! Och eftersom alla sa det till mig så gick det liksom in även om jag OMÖJLIGT kunde se något bra i det som hände. Jag hade ju förlorat min bästa vän, min helt fantastiska pojkvän, min blivande man, min själsfrände. Vad kunde det komma för gott ur det här? Men i och med att ALLA dumpade sa samma sak så trodde jag på dem, jag kände en strimma hopp. Om ett tag kommer jag kanske tycka att det här var något bra?!? Och vet du vad? Det gjorde jag faktiskt. För även om vi inte hade blivit ihop igen så tyckte jag faktiskt att det kom massa bra saker ur hela den här dumpadhistorian.
1. Jag lärde mig stå på egna ben. Vi hade ju varit tillsammans sedan jag var 16 år och jag trodde inte att jag kunde leva ett liv utan honom, men det kunde jag och det insåg jag! Jag är en kvinna som klarar mig själv, jag kan stå på mina egna ben. Vilken tillfredsställelse det var att känna så!
2. Jag fick möjligheten att testa hur det var att leva som singel, för det mesta sög det men ibland hade jag riktigt roligt. Jag kunde flörta med vem jag ville, jag kunde hångla med vem jag ville, jag kunde dricka hur mycket sprit jag ville, göra vad jag ville och INGEN BRYDDE SIG! Ingen kom med några fördömande ord eller sorgsna blickar, och det bästa av allt. INGET DÅLIGT SAMVETE!
Så nu säger jag det till dig och även om du inte tror mig nu, så känn förtröstan att du kommer känna så om ett tag:
- Du kommer att känna att det var bra det som hände!
Så vad gör man? Hur går man vidare? Alla har säkert sina sätt och man måste hitta sitt eget för att komma vidare i livet, för det vill man. Jag började med att gå ut på krogen varje helg och dricka mig full och ragga på killar. Det var ingen bra idé under den första 1-2 månaden. Jag kom hem och grät mig till sömns för att alla killar på krogen var så fula och äckliga. Men efter den första kristiden så var det faktiskt en bra idé. Nu blev jag dumpad i början av sommaren vilket öppnar upp möjligheter men herregud vilka heta män det finns på krogen! Och vilka goda drinkar! Jag var ute varje helg hela sommaren och hösten och vintern... och det hjälpte. Jag vill däremot inte tänka på alla pengar jag har spenderat på krogen. Men när jag väl gör det, för det händer, så tänker jag att det var väl investerade pengar. Det fick mig att må bättre!
Jag hade ju extremt dåligt självförtroende när jag blev dumpad. Jag kände mig värdelös, ful och som något katten slämpat hem och sen inte ville ha. Då var det härligt med lite uppmärksamhet från den manliga delen av befolkningen. Och massa säger säkert nu, och sa det även till mig då, det där är falskt. Det hjälper inte. Snart kommer du inse att det är falskt och då kommer du bara att må ännu sämre. Så kanske det är för vissa, men inte för mig. Jag kände mig snygg och sexig och började långsamt bygga upp mitt självförtroende igen.
Den första tiden är dock viktigt att man aktiverar sig! Man ska inte sitta hemma. Jobba över på jobbet, dränk dig i jobb eller spendera all din tid med dina polare. Gör roliga saker, saker som du drömt om att göra men som aldrig blivit av. Shoppa dig något, unna dig den där snygga (hemsk dyra) klänningen för den är du värd. Det är synd om dig och då mår man bättre av prylar. Nu skriver väl alla psykologer NEJ, sluta vad är det för råd du ger? Dom hjälper inte! Man måste bygga inifrån. I helvete heller säger jag då! Klart man ska bygga inifrån men när man är ledsen är man inte mogen från att läka inifrån, då måste man börja utifrån. Jag minns att jag fick ett halsband av min mamma på min födelsedag (samma dag jag blev dumpad! svin!) Det var ett rosa hjärta som jag älskade. Det påminde mig att även om han inte älskar mig längre så finns det andra som gör det! Och varje gång jag tänkte på det så fick jag en tår i ögat, för att jag var rörd givetvis och för att jag tyckte synd om mig själv.
Sen minns jag även att jag gick och köpte mig en partyväska i guld för 700 spänn och en supersöt rosa kofta för 800 spänn. (Men det var ju 50 % rea så jag tjänade ju pengar!) Jag var dumpad! Jag var ledsen! Jag förtjänade det här! Så roligt jag har haft med den guldväskan. Jag älskar den! :)
Andra saker som fick mig att må bättre är egentligen rätt löjliga saker. Jag cyklade.... jag vet det låter supertöntigt men det är en sån där klassisk damcykel... lite gammeldags som gör att jag sitter väldigt högt och rak i ryggen. När jag cyklade runt på den kände jag mig stolt och säker... det hjälpte!
Jag läste böcker också. En bok jag varmt kan rekommendera är:
1. Det är slut - konsten att bryta upp utan att bryta ihop!
Den här är ett måste för alla dumpade. Det står så himla massa bra saker i den här så jag vet inte hur man ska ta sig vidare utan den. Köp!
2. Medeas vrede
Den här var skriven av en psykolog tror jag. Den var väldigt bra att läsa för att förstå vad det var som drabbade en. Exempelvis kände jag mig stundtals psykiskt störd (hur det nu känns!?!) I den här boken stod det att det var vanligt att man kände så och att det var NORMALT! Herregud vilken befrielse det var att läsa det. Dessutom stod det att man måste ta sig vidare. Att det fanns en kvinna som hade förlorat sina barn och efter 12 år fortfarande grät varje dag. När jag läste det blev jag livrädd. Tänk om jag också skulle bli en sån som inte kunde gå vidare? Nej det fick inte hända. Jag måste gå vidare!
3. Och jag vill leva
En sann berättelse... Det kändes skönt att läsa att det finns människor som har det betydligt värre. Betydligt värre!
4. Jenny S
Den här boken fick jag av min kusins fru. Den är uppenbarligen inte skriven av någon som har blivit dumpad men den var rätt bra ändå. Skönt med ett lyckligt slut.
~~~~~~~~~~
Det viktigaste som jag vill att alla ska komma ihåg är att det GÅR ÖVER! Det finns ingen som kan säga när. Det finns ingen som kan säga hur många månader det tar men jag kan säga att det går över. Jag var på god bit innan vi blev ihop igen och då insåg jag att det skulle komma en dag då jag hade kommit över honom.
Gör roliga saker under tiden du är själv. Ta vara på tillfället. Ingen bryr sig!
Men mitt viktigaste råd är ändå. Gör inte bort dig! Du vill inte känna om ett år att du har skämt ut dig fullständigt och att han/hon tycker att du är världens mest pinsamma människa. Ring inte och säg att du inte har ett liv utan honom, att du inte vill leva. Kalla honom inte för massa dumma saker. Säg inte att du ångrar att ni någon sin träffades och att du hatar honom och att han är dum och elak. Skäm inte ut dig. Jag lovar du vill inte att han ska se ner på dig. Du vinner så mycket på att inte låta honom veta att du känner så! Jag lovar! Hade jag sagt allt sånt till mitt ex så hade vi inte varit ihop idag.
Håll huvudet högt! FÖR DU ÄR EN KVINNA (MAN) AV KLASS!!! GLÖM INTE DET!
Back on track
Vi är tillsammans igen... Den andra killen åker snart iväg. Allt känns som vanligt igen
be careful what you wish for... cuz you just might get it all...
Jag har börjat dejta en annan kille. Han är äldre än mig och är elitidrottsman i ett av lagen här i Göteborg. Det hela är väldigt väldigt spännande. Han är ju kändis liksom. Vi har setts i ungefär 2 månader nu. Jag tror inte att jag är kär. Jag vet inte om jag inte har tillåtit mig själv att bli det eller om det är så att jag faktiskt inte känner något. Hans kontrakt går ut det här året vilket gör att han kanske inte blir kvar i Göteborg, han kanske inte ens stannar i sverige. Vem vet? Det vore ju hemskt att behöva bli lämnad igen liksom om än för en annan orsak.
Och nu har mitt ex ångrat sig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tajmingen är ju värdelös. Jag vet att jag skulle bli ledsen om jag slutade träffa den här nya killen men jag är osäker på om det är för att jag kanske bara tycker det är roligt att han är elitidrottsman och det är kul att hänga med honom och hans lagkompisar. Jag har svårt att se något långsiktigt med honom men det har jag inga problem med att göra med mitt ex. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.... Dessutom vill jag absolut inte såra den här nya killen. Han har ju verkligen inte varit annat än superrolig, trevlig, charmig och underbar...
Åhhh varför var det tvunget att bli så komplicerat alltihop?
Livet går vidare!
Nu har det gått mer än ett halvår och jag måste ju säga att det känns som livet går vidare. Ibland kan jag inte ens fatta att vi har varit ihop samtidigt som jag ibland inte fattar att vi inte är ihop. Skumt.
Hur som helst ska vi äta middag ihop på tisdag. Jag fick ett presentkort på en restaurang förra julen som vi inte hade hunnit använda och nu går det snart ut så då bestämde vi oss för att vi skulle utnytjja det. Ingen tvingar mig iofs att gå med honom och han ville och jag ville och ja.... så blev det så.
Det är ju en mkt mkt dum idé det vet jag ju men ändå... Det är mycket lättare att inte tänka på någon när man inte ständigt påminns om den personen...
Varför skulle han göra så?
Så tog jag mod till mig...
Jag säger (20:31):
så nu har dom gått hem
Han säger (20:47):
ska bara fixa en grej, kommer tillbaka strax...
Jag säger (20:47):
ok
Han säger (21:15):
så vad har du tänkt på?
Jag säger (21:16):
jag vet inte riktigt
Han säger (21:16):
okej...
Han säger (21:17):
jag har iaf tänkt på hur det skulle vara att ha mina händer på din rumpa igen...
Jag säger (21:18):
jag kan inte komma ifrån att jag känner mig billig... och delvis utnyttjad
Han säger (21:19):
okej... jag förstår, vill absolut inte utnyttja dig på ngt sätt... precis som vi sa senast är det nog bäst att vi släpper det där...
Han säger (21:19):
ursäkta att jag tog upp det...
Jag säger (21:20):
det gör inget. bara det att det känns så tomt efteråt. visst är det jävligt skönt och så men när det inte finns ngn kärlek med i bilden så börjar jag tycka att det är rätt meningslöst..
Han säger (21:22):
ja jag förstår... jag tycker att det känns konstigt också... har ju hela tiden sagt det, du har ju själv sagt att det ver lugnt innnan men jag har ju ändå känt på mig att det inte är riktigt 100... och det tycker ju givetvis inte jag heller att det är...
Jag säger (21:24):
ja jag vet och det var har varit ok också.... bara det att det senaste så har jag insett ett och annat och har fått lite mer självrespekt. du kontaktar mig ju bara här på msn när du är kåt och det känns inte jätteroligt.
Jag säger (21:25):
sex utan kärlek är inte så roligt som jag trodde att det skulle vara
Han säger (21:26):
nej, fast du har iofs kontaktat mig några gånger också... och de flesta gånger vi har pratat har mitt syfte inte alls varit att det skulle leda till att vi låg med varandra....
Han säger (21:26):
jag bryr mig fortfarande om dig, vill veta hur du mår, vad du gör o s v... även om det säkert verkar konstigt...
Han säger (21:28):
det vi sagt om att vara vänner har jag iaf menat till 100% även om det säkert är svårt... och att jag gärna pratar med dig beror ju på att jag saknar dig också...
Han säger (21:28):
även om du inte vill att jag ska säga det... och det borde jag säkert inte heller...
Han säger (21:29):
känner mig otroligt dum när du säger att du känner dig utnyttjad... känns väldigt olustigt...
Jag säger (21:31):
det är så jag känner mig och det är väl inte så konstigt kanske när du drar direkt efteråt. jag är inget booty call.
Han säger (21:32):
nä det vet jag att du inte är...
Jag säger (21:32):
dessutom när du säger att du saknar mig, exakt varför säger du det till mig?
Han säger (21:34):
spelar väl ingen roll, försöker kanske bara förklara varför jag vill prata med dig... men vi glömmer det där... fick bara uppfattningen om att du ville de gånger det har hänt... förra gången var det ex du som kontaktade mig och frågade...
Han säger (21:34):
försöker inte skylla ngt på dig...
Jag säger (21:35):
ja men den gången ville jag också
Han säger (21:35):
ja, men du kände dig ändå utnyttjad?
Jag säger (21:36):
nja... kanske inte just då men hela den här grejen med att "är det ok att jag går nu" direkt efter får mig att känna mig som en hora
Jag säger (21:37):
ibland när vi var ihop kändes det som om du bara var med mig för att få ligga (vilket jag påpekade ett antal gånger) och när det tog slut så visste jag ju att du bara träffade mig för att få ligga... vilket gjorde det lite lättare
Han säger (21:38):
nej men jag vet, känner mig alltid så dum i den situationen som blir efteråt bara....
Han säger (21:39):
ber 1000 gånger om ursäkt (menar det verkligen) om jag har betett mig illa mot dig nu efteråt, tror iofs inte att det alltid har varit mitt initiativ men jag förstår situationen och borde agerat annorlunda... förlåt mig...
Han säger (21:40):
men under vårt förhållande var jag ALDRIG ihop med dig bara för sex...
Han säger (21:40):
det måste du väl för fan förstå om du ser tillbaka på det vi hade...
Jag säger (21:40):
och det går inte att komma ifrån att det inte är på samma sätt längre. vissa gånger när vi låg med varandra när vi var ihop var det så himla bra men nu känns det inte så kul. (även om det är skönt)
Jag säger (21:41):
jo visst gör jag det men det kändes ändå så ibland
Han säger (21:42):
ja visst... på samma sätt kändes det säkert som att massa andra saker var fel, för oss båda i olika perioder... men i det fallet ligger det ingen sanning bakom...
Jag säger (21:42):
ok
Han säger (21:44):
jag vet inte... hoppas att vi kan stryka ett streck över detta... önskar fortfarande att vi kan vara vänner, höras då och då... och att detta inte skall förstöra det...
Jag säger (21:45):
ja det kan vi väl förhoppningsvis vara
Han säger (21:46):
jag hed uppskattat det, hoppas du gör det också... som sagt även om jag inte upplever att det bara varit jag som tagit initativ till att vi låg med varandra så ber jag om ursäkt om jag hanterat det hela på ett dåligt sätt...
Han säger (21:47):
sen så ska jag kanske inte älta mer =)
Jag säger (21:49):
ja jag hade tyckt det var fint att ha dig som vän också. och jag vet att det inte är bara du som tagit initiativ. jag har ju också velat men nu har jag insett att sex ska vara med någon som man älskar annars blir det väldigt meningslöst.
Jag säger (21:49):
man kan ju ta saken i egna händer
Han säger (21:50):
ja det är klart att det är så... men det är ju självklart svårt att släppa taget, det förstår du väl ändå...
Han säger (21:50):
och det är nog bättre att saken tas i egna händer i fortsättningen...
Han säger (21:50):
(även om det är en sämre lösning)
Jag säger (21:51):
ja men någon gång måste man ju ändå släppa taget
Han säger (21:51):
ja visst, det måste man väl...
Jag säger (21:52):
NU har det i alla fall gått 6 månader
Han säger (21:52):
ja
Jag säger (21:53):
och jag börjar se fram emot att flytta själv och skaffa mig jobb och så
Jag säger (21:53):
det enda som är tråkigt är resan som vi hade bestämt efter min examen som inte blir av nu
Han säger (21:54):
jaja jag fördtår...
Han säger (21:55):
jag fattar att du kommer gå vidare det kommer ju jag också...visst är det tråkigt med resan, had nog blivit en höjdare =)
Jag säger (21:57):
ja det hade det. jag behöver verkligen en sån resa
Han säger (21:58):
ja, jag förstår verkligen det... hade vart roligt att åka med...
Jag säger (21:59):
mmm men nu får jag väl börja jobba direkt istället
Han säger (21:59):
ja kanske det... det är synd att det inte blev av...
Jag säger (22:00):
ja verkligen
Han säger (22:00):
ja verkligen
Jag säger (22:02):
jag hittade det där kortet med raketen... vill du ha det?
Han säger (22:02):
ähh jag vet inte
Han säger (22:03):
känske lika bra att glömma alltihop...
Jag säger (22:04):
glömma vad?
Han säger (22:04):
oss
Jag säger (22:04):
varför då?
Han säger (22:05):
vet inte men om du skickar det kortet så påminner det ju bara om oss...
Han säger (22:05):
det är ändå 6 månader sedan, börjar tröttna på att tänka på det...
Jag säger (22:06):
ok. fast det var bara du som var med på kortet iofs
Han säger (22:06):
ja men det är ju från när vi var ihop...
Jag säger (22:06):
ok då
Han skickar:
Öppna(Alt+P)
Du har tagit emot C:\Users\Jag\Documents\Mina mottagna filer\11 Michael Buble - Always On My Mind.mp3 från Han.
Han säger (22:10):
lyssnade på denna i bilen en gång när ja jobbade, tänkte på dig...
Jag säger (22:15):
den är väldigt fin den låten...
Han säger (22:15):
ja
Han säger (22:19):
saknar dig
Jag säger (22:20):
hmmm...
Han säger (22:20):
glöm det...
Han säger (22:20):
vi hörs av
Jag säger (22:20):
vad håller du på med egentligen?
Han säger (22:21):
vet inte?
Jag säger (22:21):
näää inte jag heller
Han säger (22:22):
nä, det är bäst att vi inte hörs av mer...
Jag säger (22:22):
allvarligt. nu får du skärpa till dig! exakt vad håller du på med nu?
Han säger (22:25):
men för helvete... vi har pratat på den här jävla msn så många gånger, helt meningslöst... jag saknar dig jättemycket, jätteofta... det är säkert helt normalt... jag borde inte belasta dig med det och vi jag kommer inte sluta med det när vi hela tiden pratar med varandra... jag tar ju säkerligen kontakt med dig för att jag saknar dig och det borde jag inte göra...
Han säger (22:25):
verkligen, ursäkta den här skiten... helt otroligt dumt...
Han säger (22:27):
tror fan att alla som gör slut undrar om det är rätt, saknar den andra... men man får ju stå för sina beslut och inte hålla på som en jävla barnunge...
Jag säger (22:27):
alla gör inte det. jag saknade inte victor en endaste gång. var rätt skönt att bli av med honom
Han säger (22:28):
okej, men Han och Jag var ju troligtvis inte son Jag och victor...
Jag säger (22:28):
nej det var vi verkligen inte....
Han säger (22:29):
nej, vet inte om du förstpd det jag skrev men jag hatar verkligen att jag håller på och stör dig på detta sättet...
Jag säger (22:30):
ja jag mår inte bättre av att veta att du saknar mig. snarare tvärt om
Han säger (22:31):
ja jag vet det, försökte bara vara uppriktig och förklara vad fan jag höll på med... tycker själv att det är pinsamt... men det handlade på inget sätt om att få dig att må sämre utan att jag ville säga som det är...
Han säger (22:32):
att jag fortfarande gråter när jag tänker på oss för att jag saknar den tiden...
Jag säger (22:33):
men uppenbarligen vill du inte ha mig så vad vill du att jag ska säga?
Han säger (22:35):
att hela det här vänskapsdravlet inte funkar ett skit...
Jag säger (22:35):
ok. men då struntar vi i att vara vänner då
Han säger (22:35):
ja
Han säger (22:36):
jag är ju givetvisw din vän och omvänt, men det funkar ju uppenbarligen inte att vi har kontakt så det borde vi verkligen lägga ner...
Jag säger (22:36):
ok. men då gör vi det då. vi hörs inte av mer. det kanske är bäst då..
Han säger (22:37):
ja du förstår säkert... lycka till med allt!
Jag säger (22:37):
detsamma!
Han säger (22:37):
en sista sak:
Han säger (22:38):
du har flera gånger sagt att, det var lika bra att det tog slut och liknade saker... menar du det, och tror du att det inte hade fungerat om vi fortfarande hade varit tillsammans?
Jag säger (22:40):
varje sommar var jag ju livrädd för att du skulle lämna mig och den känslan var helt jävla vidrig. dessutom avskydde jag att du sa att du ville bo själv och inte ville bo med mig. för övrigt hatade jag att jämt behöva oroa mig för en viss person. och jag levde jämt med oron att du skulle få en knäpp och lämna mig mig 30 när vi hade barn och sånt så då var det lika bra att det hände nu
Jag säger (22:41):
jag vill ju ha en man som älskar MIG och som bara ser åt mig och som verkligen vill vara med mig!
Jag säger (22:42):
men visst hade vi ett underbart förhållande. jag trodde ju alltid att det skulle vara vi för evigt. jag hade ju ställt in mig på det
Han säger (22:44):
jag vet vad du ville ha och vilka problem som fanns, precis de sakerna du nämnde... istället var jag en ung kille, osäker på mig själv och vad jag ville...
Han säger (22:47):
säkert inget ovanligt, om jag ser tillbaka så var du iaf helt fantastisk...
Jag säger (22:47):
det var jag verkligen inte
Han säger (22:48):
jag tycker det, alla problem med tillit och sånt som fanns från min sida berodde ju exempelvis i stort sett enbart på mig själv...
Han säger (22:49):
däremot kände jag aldrig att du trodde på att jag skulle klara av olika saker... och det tyckte jag var jobbigt...
Jag säger (22:50):
mmm det var verkligen synd för jag tror väldigt mycket på dig
Jag säger (22:50):
och jag vet att du klarar av allt du vill
Han säger (22:51):
om jag ringer dig orkar du prata om detta... vet att du var sur på mig för att vi inte pratade efter det hände och nu är säkert inte ett bra tillfälle men... kanske bättre än att vi inte gör det alls?
Jag säger (22:52):
visst kan vi prata om det. kan jag ringa dig kanske?
Han säger (22:52):
ja, hem...
Jag säger (22:53):
ok. ska bara borsta tänderna och ta bort sminket
Han säger (22:53):
ja men bara om det är ok att vi pratar om det...
Jag säger (22:53):
visst
Jag säger (22:53):
ringer om några minuter
Han säger (22:53):
ok
Jag säger (23:03):
ok nu är jag klar då
Han säger (23:03):
ok
Så vad hände under telefonsamtalet? Han sa massa konstiga saker bland annat:
- Jag saknar dig jättemycket
- Den enda jag ka se mig själv skaffa barn ihop med är du
Bla bla bla. Jag trodde nästan att han skulle säga att han hade ångrat sig men det gjorde han inte. Istället säger han:
- Ja jag är ju så osäker och om jag skulle ångra mig någon gång så får du ju ta ställning till det då...
Då svarade jag:
- tro inte att jag sitter och väntar på dig. För det gör jag inte. jag har gått vidare. Och sluta säg att du saknar mig. Jag vill inte höra.
- Men det är ju sant sa han då... Jag måste ju säga det för det är ju så
- Du måste ingenting... absolut ingenting. I vissa svaga stunder saknar jag dig också men jag ringer inte dig varje gång och talar om det. Du får hålla det för dig själv. Tror du att jag mår bra av att höra sånt?
Det var ett jävla ält hela kvällen.... Jag gick inte lag lade mig förrän 01.45. Vad håller han på med egentligen? jag blev så trött på allt... att han bara orkar leka med mig på det här sättet?
Everything is gonna be alright
Efter det... bara för några dagar sen så kontaktade han mig på msn och gick nästan rakt på sak och sa att han ville ligge "en absolut absolut sista gång". Jag sa att jag inte hade tid de dagar han föreslog.
Egentligen vill jag bara säga följande saker till honom:
- Hur kan du tillåta mig att förnedra mig själv på det här viset?
- Allvarligt talat, du kontaktar mig bara när du vill ligga. Sen när du kommer hit stannar du inte ens och pratar efteråt utan du bara drar. Jag känner mig fruktansvärt tom efteråt. Och inte bara tom... så jävla billig också. precis som om jag är en hora.
- det här ger mig ingenting. Det får mig bara att känna mig tom.
- Let's face it. Sex är inte lika bra när det inte finns kärlek med i bilden och jag vill inte bara ha sex. När jag ska ha sex så vill jag att det ska vara kärlek inblandat. Jag vill inte känna mig som en hora.
- Att ligga med dig ger mig ingenting.
Tror ni att jag säger det? Nej det gör jag inte... Om 2 dagar är det exakt 6 månader sen det tog slut och faktum är att att det känns så himla mkt bättre nu. Livet går vidare (även om jag fortfarande tänker på honom varje dag)
Jag är fortfarande ledsen...
... och inte blev det jag!
Hur som helst så kontaktade han mig för 2 veckor sedan på msn och sa massa saker som:
- Jag städar hos mig nu och hittar massa gamla minnen som gör mig ledsen..
- Saknar du aldrig det? (jag: vilket det?) - Vårt förhållande
osv osv. Sen frågade han om jag ville ta en promenad och jag sa visst. Sen gick vi en promenad utan att han sa ett ljud typ. Det var jag som fick föra samtalet framåt hela tiden. När jag frågade vad det var han ville prata om så sa han: inget speciellt.. jag ville bara träffa dig. Åhhhh Grrrrrr!!! Sluta lek med min känslor liksom.
Dessutom har vi legat med varandra igen fast jag lovade mig själv att vi inte skulle göra det. Jag vet att han älskar sex. Ibland trodde jag tom att han bara var ihop med mig för att få sex... Så jag tror att jag tänker att om jag ligger med honom så behöver han inte gå och ligga med andra. Patetiskt, dumt, naivt och bara känslor från ngn som fortfarande inte har kommit över honom.
När vi gör det frågar han alltid:
- Säkert att det känns ok för dig?
vad tror han? Vad tror han att jag ska svara?
Någon måste ta ansvar...
- Hur går det med kärleken? Har du träffat någon ny?
- Neeeej
Då, när jag kände mig som mest ensam och tragisk bestämde jag mig för: inget mer sex med exet. Någon måste ta ansvar och bete sig som en vuxen och eftersom han inte gör det så får det bli mitt ansvar. Tillfreds med situationen tog jag återigen en utekväll på krogen med mina vänner.
Smsade ragget från inflyttningsfesten om ni minns honom. Han den fruktansvärt heta killen. Vi möttes upp ute på utestället och hånglade lite. Det var sjukt mysigt. Sen följde han med mig hem. (Mina föräldrar var bortresta så jag hade hela huset för mig själv) Vi låg dock inte med varandra men det var väldigt mysigt ändå.
Nu mår bra. Jag hoppas det håller i sig.... Faktum är nog när jag tänker tillbaka på dagen att jag inte tänkt såååå mycket på honom.... Tror jag.
Vad var det alla sa?
Redan då kändes det fel. Det kändes som om det här är mitt hem nu där han inte längre är välkommen. Det kändes som om han tillhörde det förflutna. Det förflutna som jag faktiskt inte har kunnat släppa än.
Han var stel och konstig och inte alls som den underbara pojkvän jag en gång kände. Det var precis som efter det tog slut. Ingen kärlek alls fanns kvar. Det gjorde mig faktiskt besviken även om jag inte har rätt att vara det.
Precis när han skulle gå kramade vi varandra. Jag sa:
- Åh det är så mysigt med lite kärlek. Det är inte så ofta man får det nu för tiden.
- Men det var ju inte kärlek svarade han.
- Nähä...
- Nä inte som det här sa han och syftade på kramen.
- Det var det här jag menade sa jag. (och det var faktiskt sant)
- Saknar du aldrig sånt här? Frågade jag...
- Joooo svarade han och började darra... nästan som om han skulle börja gråta tyckte jag det verkade som. Antagligen rent önsketänkande från min sida. Strax efter det gick han.
vad håller jag på med?
Det var PRECIS så här det inte fick bli enligt alla självhjälpsböcker. Man fick inte degradera sig från att ha varit en flickvän till att acceptera att bli någon som han bara ligger med. Var är min stolthet? var är min styrka att säga nej? Var är min självrespekt?
Jag försvarar mig själv med att jag också vill och att det inte gör något eller förlänger sorgeprocessen men jag vet faktiskt inte om det är sant. Jag tror bara att jag lurar mig själv. Jag saknar honom... det gör jag ju. Och varje gång vi ses så blir jag glad men det är en falsk glädje för så fort det har gått en vecka och jag börjar känna mig ensam igen så tar jag bort blockeringen från msn och så är vi där igen... Jag är i hans armar och så känns allt plötsligt lite bättre... tills jag blir ensam igen.
Det var ett tag sedan
Förra söndagen (1 vecka sedan idag) så pratade jag med honom på msn och som vanligt så slutade det i att vi bestämde oss för att ligga med varandra. Han kom och hämtade mig i sin bil. Jag fick ljuga för mamma och pappa och säga att vi skulle in till stan och fika.
Eftersom jag hade sagt att vi skulle fika så fick vi umgås lite efteråt så att jag inte skulle komma hem direkt igen. Vi pratade och det var faktiskt skönt att prata med honom igen. Jag kände inte att jag ville börja gråta och så.
Jag var tvungen att fråga honom om han hade haft oskyddat sex eftersom jag verkligen inte vill åka på någon könssjukdom.
- Ja men jag har kollat mig och det är ok sa han.
- Tyckte du det var jobbigt att höra, undrade han.
- Nej sa jag och menade det verkligen. Jag vet ju att han har gjort det så jag var förberedd på det. Sen frågade han om jag hade legat med någon också.
Jag tror och hoppas att han fick ett positivt intryck av mig. Dels sa jag till honom att jag tyckte att han var repektlös när det tog slut eftersom han låg med mig precis efter och så när han visste att jag fortfarande var kär i honom. Sen ville jag ju säga att jag tyckte att han var respektlös när han skrev att ludret var den sexigaste golfaren han visste mm men jag gjorde inte det. Jag tänkte att det skulle låta helt hysteriskt.
Dels sa jag till honom att han inte hade varit speciellt schysst mot mig när det tog slut genom att säga att han saknade mig och inte visste om han hade gjort rätt osv. Det kändes bra att ha sagt det. Sen avslutade jag med att säga att "jag vet ju att det har varit svårt för dig också och det är ok. Jag blev bara så ledsen när jag upplevde det som om den tid vi hade ihop inte betydde något för dig" Jag tyckte själv att det lät väldigt moget och som om jag hade nått insikt i det här och kommit över honom.
Sen så sa han till mig att han uppskattade att jag hade självdistans vilket han tyckte var den viktigaste egenskapen hos en tjej.
- Det finns så många tjejer på krogen som tror att dom är så snygga och saknar all självdistans.
Jag uppfattade det som om han hade blivit nobbad på krogen och det kändes extra bra.
Sen frågade han vad jag saknade mest, om jag trivdes med att vara singel och om jag tyckte att han hade förändrats.
På frågan om vad jag saknade mest svarade jag kärleken... typ att ha någon att pussa, krama och mysa med. Och att jag hade förlorat min allra bästa vän. Jag saknade att hitta på massa mysiga saker med honom, åka bort osv. Sen drog jag upp lite exempel på saker som vi har gjort. Och om det fungerade! Han vände pltösligt bort och jag såg att han grät.
- Har du fått något i ögat, frågade jag på skämt. (Det var vårt interna skämt när någon av oss grät så sa vi alltid att vi hade fått ngt i ögat)
Jag kände mig i det ögonblicket 100 gånger starkare än honom. Det var inte jag som grät. Det var inte ens jag som var ledsen. Vilken lycka!
Om jag trivdes med att var singel... nej svarade jag. Jag hatar att vara singel. Då frågade han mig om jag letade efter någon ny... Nja svarade jag, inte direkt. Jo men det gör du ju då sa han. Nja svarade jag. Jag var inte vem som helst.
Sen frågade han mig om jag tyckte att han hade förändrats. Då berömde jag honom och sa att han hade verkat bli mer målmedveten och mer stabil. Det var en ren lögn. Egentligen ville jag bara säga att:
- Ja du har förändrats och inte till det bättre om man säger så. Du har blivit en facebook-hora som addar "vänner" till höger och vänster och du verkar knulla runt hur som helst. Du umgås med luder och annat low-lifefolk och verkar lida av extremt dåligt självförtroende. Du är ute på krogen och dricker dig asfull varje helg och istället för att ha tagit några steg framåt så har du tagit tio steg tillbaka.
Men jag sa alltså inte det här. Sen började klockan bli mycket och då sa jag att du får du köra hem mig. Jaha sa han och lät snopen... kan vi inte prata en stund till?
Ok sa jag och kände ytterligare en gång att jag hade övertaget. Annars har det ju alltid varit jag som har velat dra ut på det.
Sen sa han också att direkt efter det hade tagit slut så tyckte han att det kändes jätteskönt. Typ som allt jobbigt som hade funnits innan bara försvann och att han lite egoistiskt bara hade kastat över allt på mig. Så frågade han vad som hade varit jobbigast och då sa jag
- Att hela min framtid bara rycktes ifrån mig. Dagen innan hade jag en pojkvän som jag planerade att flytta ihop med, skaffa barn, gita sig med, köpa hus osv och så i nästa sekund var allt borta. Det gick helt enkelt inte att hantera.
- Mmmm sa han. Det var det som var jobbigt för mig också. Å ens sidan funderade jag på om jag verkligen var kär i dig och å andra sidan fanns allt som vi hade planerat där.
- Det kom något gott ut av det här också sa jag och det var erfarenheten av att ha blivit dumpad hur sjukt det nu än kan låta sa jag. Det var jättejobbigt. Jag kände mig psykiskt störd ibland och visste inte hur jag skulle hantera alla känslor.
- Jag förstår att det måste ha varit jobbigt sa han.
- Ja fast du kan ändå inte förstå sa jag. Man kan inte det innan man själv är mitt uppe i det. Man kan inte det.
Sen pratade vi lite till... jag gick stärkt ifrån det mötet. Det kändes faktiskt som om jag hade gått vidare. På honom verkade det som om han precis när det hade tagit slut tyckte att det var jätteskönt men att han kanske (nu kanske jag överanalyserar allt bara till sånt som jag vill tro) började fundera på om han verkligen hade gjort slut.
jag hoppas han kommer att ångra sig och då kan jag bara säga.... SORYY! Haha aldrig i livet! För det kommer jag att göra.
Just det. Sen frågade jag om han trivdes med att vara singel och han sa att han tyckte det var rätt skönt att vara ensam... jaja... nu kanske men vänta om ett tag!
Igår var en deppig dag!
Jag grät lite också. Jag brukar göra det ibland. Det händer inte jätteofta men ibland när allt känns jobbigt och tungt. Igår var en sådan dag. När jag och mamma&pappa satt och åt så frågade dom varför jag såg så deppig ut och då kom allt över mig. Jag hävde ur mig massa saker bland annat
- Det finns ingen som tycker om mig
- Jag kommer vara ensam för resten av livet
- Varför lämnade han mig?
- Jag hatar att vi ska gå på släktkalas hela tiden. Det är så jävla jobbigt med alla lyckliga par. Jag vill bara kräkas! Jag kan tänka mig att alla tänker: ja där är hon den misslyckade ensamma flickan. Stackarn när NÄR ska hon hitta någon?
- det finns inget kul i mitt liv nu
- Jag har verkligen inget kul att se fram emot.
- Det är bara massa tråkigheter i mitt liv nu!
Jag tror mamma och pappa blev rätt chockade för dom visste inte riktigt vad dom skulle säga. Det blev några passiva försök att muntra upp mig. Jag mådde lite dåligt också över att jag slängde allt över dom. varför gnäller jag egentligen? Dom har aldrig sett mig så nere och dessutom aldrig hört mig klaga så mycket på mitt liv. Jag tror dom blev lite skärrade.
Det kan också ha att göra med att alla killar jag har träffat efter att det har tagit slut bara har runnit ut i sanden av oförklarlig anledning. Jag förstår inte varför. Jag kanske utstrålar desperation omedvetet alltså. Det är säkert något som får killarna att fly även om jag gör allt för att inte verka desperat.
Imorse sa pappa till mig: Se till att njuta av singellivet nu istället...
Jaha tänkte jag håglöst. Exakt vad är det man ska njuta av? Att man är ensam och övergiven?
Eller menade pappa att jag skulle gå ut och träffa så många killar som möjligt?
So what's new...
Torsdag: Jag åkte dit givetvis... kom iförd endast underkläderna under jackan. Direkt när jag steg in i lägenheten (har aldrig varit där tidigare) så känns det konstigt. Det är inte så som det var... Något har hänt. Jag kan inte sätta fingret på vad. Jag styr undan känslan och kastar mig på honom. Det var ju meningen att vi skulle ha jävligt skönt sex.
Det hela slutar i en kombination av att det typ går för honom direkt / han är inte riktigt hård. Misslyckat kanske man skulle kunna säga. Han säger att det känns konstigt och kan inte förklara varför. Jag frågar om han kan beskriva men jag tycker ju också att det känns konstigt.
Sen säger han: Det känns konstigt för jag känner ju fortfarande saker för dig men du kommer ju bara hit för att ligga...
Hmmm det borde ju vara tvärt om eller? Att det är jag som fortfarande känner saker och han som bara vill ligga... men men. Jag sket i det. Hur som helst så när vi hånglade så kände jag ingenting. Jag blev inte ens kåt av honom. Jag var helt blank. Faktum är att jag blir mer kåt av den andra killen som jag har legat med i sommar och han är jag inte ens kär i. vad är det för konstiga känslor. Jag känner mig helt schizofren...
Naturligtvis glömde jag min klocka där också och det var INTE medvetet även om säkert många tror det. Så idag när han var och klippte sig hämtade jag upp den när jag hade slutat skolan. Jag föreslog en fika... han sa visst.
Så gick vi på stan en stund och pratade som gamla goda vänner. Det kändes helt fantastiskt bra och jag ville inte ens börja gråta som jag har känt varje gång annars. Jag skulle verkligen behöva reda ut vad det är jag känner. Lever jag i en illussion av att det var världens mest fantastiska förhållande? Vill jag kanske bara ha honom som en vän?
Just för tillfället känns allt väldigt bra men det är säkert bara för tillfället. Jag kommer säkert må skit om några dagar och sakna honom jättemycket och ha glömt att jag inte alls tyckte det var kul att ligga med honom.
Det hade varit lättare om han inte var så sjukt läcker. ja det är ytligt men sant. Han är så jävla SNYGG!!!! Jag tror aldrig jag har sett en snyggare kille faktiskt... Det är lite sorgligt...
Btw. tack för alla kommentarer. Det är uppmuntrande!
