Jag är fortfarande ledsen...
Ibland gör det fortfarande så himla ont. Jag saknar honom något fruktansvärt. Jag vill bara att han ska komma tillbaka till mig. Är det ok att fortfarande vara ledsen? Jag tror inte att folk vet att jag fortfarande är det. Jag pratar inte med mina kompisar om det längre. Jag vill bara ha honom tillbaka. Snart har det gått 6 månader... det betyder att jag borde vara halvvägs på väg mot ett helt återställande. Det känns ju bra i alla fall.
... och inte blev det jag!
Jag har för några dagar sedan passerat 5-månadersgränsen och dagarna blir allt roligare. Jag tänker fortfarande på honom varje dag. Den dagen jag inte gör det ska jag fira... (Men det blir väl naturligt dagen efter då)
Hur som helst så kontaktade han mig för 2 veckor sedan på msn och sa massa saker som:
- Jag städar hos mig nu och hittar massa gamla minnen som gör mig ledsen..
- Saknar du aldrig det? (jag: vilket det?) - Vårt förhållande
osv osv. Sen frågade han om jag ville ta en promenad och jag sa visst. Sen gick vi en promenad utan att han sa ett ljud typ. Det var jag som fick föra samtalet framåt hela tiden. När jag frågade vad det var han ville prata om så sa han: inget speciellt.. jag ville bara träffa dig. Åhhhh Grrrrrr!!! Sluta lek med min känslor liksom.
Dessutom har vi legat med varandra igen fast jag lovade mig själv att vi inte skulle göra det. Jag vet att han älskar sex. Ibland trodde jag tom att han bara var ihop med mig för att få sex... Så jag tror att jag tänker att om jag ligger med honom så behöver han inte gå och ligga med andra. Patetiskt, dumt, naivt och bara känslor från ngn som fortfarande inte har kommit över honom.
När vi gör det frågar han alltid:
- Säkert att det känns ok för dig?
vad tror han? Vad tror han att jag ska svara?
Hur som helst så kontaktade han mig för 2 veckor sedan på msn och sa massa saker som:
- Jag städar hos mig nu och hittar massa gamla minnen som gör mig ledsen..
- Saknar du aldrig det? (jag: vilket det?) - Vårt förhållande
osv osv. Sen frågade han om jag ville ta en promenad och jag sa visst. Sen gick vi en promenad utan att han sa ett ljud typ. Det var jag som fick föra samtalet framåt hela tiden. När jag frågade vad det var han ville prata om så sa han: inget speciellt.. jag ville bara träffa dig. Åhhhh Grrrrrr!!! Sluta lek med min känslor liksom.
Dessutom har vi legat med varandra igen fast jag lovade mig själv att vi inte skulle göra det. Jag vet att han älskar sex. Ibland trodde jag tom att han bara var ihop med mig för att få sex... Så jag tror att jag tänker att om jag ligger med honom så behöver han inte gå och ligga med andra. Patetiskt, dumt, naivt och bara känslor från ngn som fortfarande inte har kommit över honom.
När vi gör det frågar han alltid:
- Säkert att det känns ok för dig?
vad tror han? Vad tror han att jag ska svara?