dumpad

Anledningen till att jag från början skrev den här bloggen var för att avlasta mig själv och kanske i framtiden hjälpa någon annan som också mådde dåligt på grund av att han/hon hade blivit dumpad. Jag minns att jag kände sån oerhörd smärta, fysisk smärta, jag hade liksom ont i hjärtat. Jag kände massa konstiga saker och ibland kändes det som jag var psykiskt sjuk. Jag ville veta vad jag led av, vad det var för fel på mig och när det skulle gå över. När går det över?

Nu är jag inte världens bästa föredöme eftersom vi blev tillsammans igen. Han ångrade sig! Hallelulja! Det som jag hade gått och hoppats på och i 6 månader hände det äntligen. Nu vet jag vad alla ni dumpade tänker. Om det kan hända henne så kan det lika gärna hända mig. Han kommer att ångra sig! Han kommer tillbaka bara jag väntar länge nog. Nej! Stop! Det gör han inte! HAN/HON KOMMER INTE TILLBAKA! Inte för att höja mig själv till skyarna och tro att jag är en tjej man inte klarar sig utan. Det är inte därför som jag skriver så utan för att ju förr man inser det desto bättre. Om han nu skulle komma tillbaka så lär han tala om det men med största sannolikhet gör han det inte... så sitt inte och vänta på det för då kommer det bara ta längre tid innan du kommer över honom.

Det bästa som någon sa till mig under tiden som jag blev dumpad var alla kommentarer som jag fick från en killkompis.
- Nej han kommer inte att ångra sig!
- Du är INTE hans drömtjej!
- Han är så snygg så han har säkert redan träffat hundratals tjejer, han ligger säkert runt med skitsnygga tjejer!
- Han kommer inte tillbaka!

Gud så ont dom där kommentarerna gjorde. Det högg till i mig varje gång han sa det och dessutom upprepade han dom hela tiden. Men det var bra... det var precis vad jag behövde höra. För om han går vidare så måste du göra det också. Så är det ju. Visst vill vi kunna se sexiga, snygga och självsäkra ut om vi skulle stöta på honom ute på stan?

För vänta lite nu... klockan är 17.00 han slutar på jobbet nu. Det är tisdag, han brukar handla på tisdag. Då borde han rimligtvis vara i affären om en halvtimme... jag borde väl också handla? NEJ! Sluta! Visst vill man "stöta" på honom, träffa honom, ringa, skicka sms, maila, chatta på msn men det är världens absolut sämsta idé. Det fördröjer bara processen men jag vet det är skitsvårt. Det är ju bara att scrolla ner i bloggen för att se hur bra jag lyckades med det. Men som min kusin sa till mig: Om du känner att du behöver kontakta honom så gör det då. Det där kändes skönt att höra för i vissa stunder känns det som om man bara måste ringa eller skicka ett sms. Det går liksom inte att hejda sig.

Jag minns att jag undrade den första tiden; När ska jag sluta gråta? Jag grät varje dag i ungefär en månad. Sen trappades det ner och tillslut grät jag inte alls längre. Men jag tänkte på honom hela tiden, varje dag, flera gånger om dagen. Det första jag tänkte på på morgonen var han. det sista jag tänkte på innan jag gick och la mig var han. Lägg då till alla gånger under dagen som ägnades åt att tänka på honom.... och all tid under natten då jag drömde om honom. Det var nog det värsta tror jag... att jag drömde att vi fortfarande var tillsammans och sen när jag vaknade och insåg att allt var en dröm... då mådde jag så sjukt dåligt.

Så hur kommer man över? Hur tar man sig vidare? Kommer jag ens komma vidare? Det tog sex månader från det att det tog slut tills vi blev ihop igen och jag kan ärligt säga att jag inte hade kommit över honom då. Jag var fortfarande precis lika kär i honom ... men det kändes bättre! Jag kunde se ljusglimtar i livet och faktiskt ha roligt emellanåt. Vid den här tiden insåg jag att jag kommer komma över honom... även om det tar tid. För vissa dagar kändes det som om jag aldrig skulle komma över honom. Som om jag skulle vara dödsdömd att bara älska honom och aldrig träffa någon annan.

Det där var läskigt minns jag. Jag var livrädd för att jag aldrig skulle träffa någon annan. Alla andra kunde inte jämföra sig med honom. Men hey! Det finns massa härliga underbara fantastiska killar och tjejer där ute. Jag lovar!!!! Den där gamla klyschan som folk (speciellt äldre) älskar att dra upp är; Mister du en står dig tusen åter! Men det är sant... eller ja, kanske inte tusen men det finns i alla fall någon där ute som du kommer att träffa som är lika underbar. Jag gjorde det... idrottsmannen!

Min kusins fru gav mig en bok som hon hade läst när hon blev dumpad och i den så stod det: Det sägs att mister du en står dig tusen åter och det är säkert sant men det är ok att vara ledsen först! Då höll jag faktiskt på att börja gråta igen när jag läste det, men mest för att jag var rörd. För det är sant! Man måste få vara ledsen. Och det är ok att vara ledsen. Alla dom har blivit dumpade någon gång förstår. Alla som inte har blivit dumpade kan omöjligt förstå, och det gör dom inte heller.

Alla som jag pratade med som själva hade blivit dumpade någon gång sa till mig: Du kommer inte att tro mig nu men om ett tag så kommer du inse att det som hände faktiskt var bra! Och eftersom alla sa det till mig så gick det liksom in även om jag OMÖJLIGT kunde se något bra i det som hände. Jag hade ju förlorat min bästa vän, min helt fantastiska pojkvän, min blivande man, min själsfrände. Vad kunde det komma för gott ur det här? Men i och med att ALLA dumpade sa samma sak så trodde jag på dem, jag kände en strimma hopp. Om ett tag kommer jag kanske tycka att det här var något bra?!? Och vet du vad? Det gjorde jag faktiskt. För även om vi inte hade blivit ihop igen så tyckte jag faktiskt att det kom massa bra saker ur hela den här dumpadhistorian.
1. Jag lärde mig stå på egna ben. Vi hade ju varit tillsammans sedan jag var 16 år och jag trodde inte att jag kunde leva ett liv utan honom, men det kunde jag och det insåg jag! Jag är en kvinna som klarar mig själv, jag kan stå på mina egna ben. Vilken tillfredsställelse det var att känna så!
2. Jag fick möjligheten att testa hur det var att leva som singel, för det mesta sög det men ibland hade jag riktigt roligt. Jag kunde flörta med vem jag ville, jag kunde hångla med vem jag ville, jag kunde dricka hur mycket sprit jag ville, göra vad jag ville och INGEN BRYDDE SIG! Ingen kom med några fördömande ord eller sorgsna blickar, och det bästa av allt. INGET DÅLIGT SAMVETE!

Så nu säger jag det till dig och även om du inte tror mig nu, så känn förtröstan att du kommer känna så om ett tag:
- Du kommer att känna att det var bra det som hände!

Så vad gör man? Hur går man vidare? Alla har säkert sina sätt och man måste hitta sitt eget för att komma vidare i livet, för det vill man. Jag började med att gå ut på krogen varje helg och dricka mig full och ragga på killar. Det var ingen bra idé under den första 1-2 månaden. Jag kom hem och grät mig till sömns för att alla killar på krogen var så fula och äckliga. Men efter den första kristiden så var det faktiskt en bra idé. Nu blev jag dumpad i början av sommaren vilket öppnar upp möjligheter men herregud vilka heta män det finns på krogen! Och vilka goda drinkar! Jag var ute varje helg hela sommaren och hösten och vintern... och det hjälpte. Jag vill däremot inte tänka på alla pengar jag har spenderat på krogen. Men när jag väl gör det, för det händer, så tänker jag att det var väl investerade pengar. Det fick mig att må bättre!

Jag hade ju extremt dåligt självförtroende när jag blev dumpad. Jag kände mig värdelös, ful och som något katten slämpat hem och sen inte ville ha. Då var det härligt med lite uppmärksamhet från den manliga delen av befolkningen. Och massa säger säkert nu, och sa det även till mig då, det där är falskt. Det hjälper inte. Snart kommer du inse att det är falskt och då kommer du bara att må ännu sämre. Så kanske det är för vissa, men inte för mig. Jag kände mig snygg och sexig och började långsamt bygga upp mitt självförtroende igen.

Den första tiden är dock viktigt att man aktiverar sig! Man ska inte sitta hemma. Jobba över på jobbet, dränk dig i jobb eller spendera all din tid med dina polare. Gör roliga saker, saker som du drömt om att göra men som aldrig blivit av. Shoppa dig något, unna dig den där snygga (hemsk dyra) klänningen för den är du värd. Det är synd om dig och då mår man bättre av prylar. Nu skriver väl alla psykologer NEJ, sluta vad är det för råd du ger? Dom hjälper inte! Man måste bygga inifrån. I helvete heller säger jag då! Klart man ska bygga inifrån men när man är ledsen är man inte mogen från att läka inifrån, då måste man börja utifrån. Jag minns att jag fick ett halsband av min mamma på min födelsedag (samma dag jag blev dumpad! svin!) Det var ett rosa hjärta som jag älskade. Det påminde mig att även om han inte älskar mig längre så finns det andra som gör det! Och varje gång jag tänkte på det så fick jag en tår i ögat, för att jag var rörd givetvis och för att jag tyckte synd om mig själv.

Sen minns jag även att jag gick och köpte mig en partyväska i guld för 700 spänn och en supersöt rosa kofta för 800 spänn. (Men det var ju 50 % rea så jag tjänade ju pengar!) Jag var dumpad! Jag var ledsen! Jag förtjänade det här! Så roligt jag har haft med den guldväskan. Jag älskar den! :)

Andra saker som fick mig att må bättre är egentligen rätt löjliga saker. Jag cyklade.... jag vet det låter supertöntigt men det är en sån där klassisk damcykel... lite gammeldags som gör att jag sitter väldigt högt och rak i ryggen. När jag cyklade runt på den kände jag mig stolt och säker... det hjälpte!

Jag läste böcker också. En bok jag varmt kan rekommendera är:

1. Det är slut - konsten att bryta upp utan att bryta ihop!
Den här är ett måste för alla dumpade. Det står så himla massa bra saker i den här så jag vet inte hur man ska ta sig vidare utan den. Köp!

2. Medeas vrede
Den här var skriven av en psykolog tror jag. Den var väldigt bra att läsa för att förstå vad det var som drabbade en. Exempelvis kände jag mig stundtals psykiskt störd (hur det nu känns!?!) I den här boken stod det att det var vanligt att man kände så och att det var NORMALT! Herregud vilken befrielse det var att läsa det. Dessutom stod det att man måste ta sig vidare. Att det fanns en kvinna som hade förlorat sina barn och efter 12 år fortfarande grät varje dag. När jag läste det blev jag livrädd. Tänk om jag också skulle bli en sån som inte kunde gå vidare? Nej det fick inte hända. Jag måste gå vidare!

3. Och jag vill leva
En sann berättelse... Det kändes skönt att läsa att det finns människor som har det betydligt värre. Betydligt värre!

4. Jenny S
Den här boken fick jag av min kusins fru. Den är uppenbarligen inte skriven av någon som har blivit dumpad men den var rätt bra ändå. Skönt med ett lyckligt slut.

~~~~~~~~~~

Det viktigaste som jag vill att alla ska komma ihåg är att det GÅR ÖVER! Det finns ingen som kan säga när. Det finns ingen som kan säga hur många månader det tar men jag kan säga att det går över. Jag var på god bit innan vi blev ihop igen och då insåg jag att det skulle komma en dag då jag hade kommit över honom.

Gör roliga saker under tiden du är själv. Ta vara på tillfället. Ingen bryr sig!

Men mitt viktigaste råd är ändå. Gör inte bort dig! Du vill inte känna om ett år att du har skämt ut dig fullständigt och att han/hon tycker att du är världens mest pinsamma människa. Ring inte och säg att du inte har ett liv utan honom, att du inte vill leva. Kalla honom inte för massa dumma saker. Säg inte att du ångrar att ni någon sin träffades och att du hatar honom och att han är dum och elak. Skäm inte ut dig. Jag lovar du vill inte att han ska se ner på dig. Du vinner så mycket på att inte låta honom veta att du känner så! Jag lovar! Hade jag sagt allt sånt till mitt ex så hade vi inte varit ihop idag.

Håll huvudet högt! FÖR DU ÄR EN KVINNA (MAN) AV KLASS!!! GLÖM INTE DET!