be careful what you wish for... cuz you just might get it all...
Så kom då det där som jag hade hoppats på. Han har ångrat sig. Han berättade det när vi var på middagen i tisdags. Jag vet faktiskt inte vad jag känner. Det är ju det som jag har gått runt och hoppats på varenda dag i över ett halvår och så när det plötsligt händer så vet jag inte om det är vad jag vill längre.
Jag har börjat dejta en annan kille. Han är äldre än mig och är elitidrottsman i ett av lagen här i Göteborg. Det hela är väldigt väldigt spännande. Han är ju kändis liksom. Vi har setts i ungefär 2 månader nu. Jag tror inte att jag är kär. Jag vet inte om jag inte har tillåtit mig själv att bli det eller om det är så att jag faktiskt inte känner något. Hans kontrakt går ut det här året vilket gör att han kanske inte blir kvar i Göteborg, han kanske inte ens stannar i sverige. Vem vet? Det vore ju hemskt att behöva bli lämnad igen liksom om än för en annan orsak.
Och nu har mitt ex ångrat sig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tajmingen är ju värdelös. Jag vet att jag skulle bli ledsen om jag slutade träffa den här nya killen men jag är osäker på om det är för att jag kanske bara tycker det är roligt att han är elitidrottsman och det är kul att hänga med honom och hans lagkompisar. Jag har svårt att se något långsiktigt med honom men det har jag inga problem med att göra med mitt ex. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.... Dessutom vill jag absolut inte såra den här nya killen. Han har ju verkligen inte varit annat än superrolig, trevlig, charmig och underbar...
Åhhh varför var det tvunget att bli så komplicerat alltihop?
Jag har börjat dejta en annan kille. Han är äldre än mig och är elitidrottsman i ett av lagen här i Göteborg. Det hela är väldigt väldigt spännande. Han är ju kändis liksom. Vi har setts i ungefär 2 månader nu. Jag tror inte att jag är kär. Jag vet inte om jag inte har tillåtit mig själv att bli det eller om det är så att jag faktiskt inte känner något. Hans kontrakt går ut det här året vilket gör att han kanske inte blir kvar i Göteborg, han kanske inte ens stannar i sverige. Vem vet? Det vore ju hemskt att behöva bli lämnad igen liksom om än för en annan orsak.
Och nu har mitt ex ångrat sig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tajmingen är ju värdelös. Jag vet att jag skulle bli ledsen om jag slutade träffa den här nya killen men jag är osäker på om det är för att jag kanske bara tycker det är roligt att han är elitidrottsman och det är kul att hänga med honom och hans lagkompisar. Jag har svårt att se något långsiktigt med honom men det har jag inga problem med att göra med mitt ex. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.... Dessutom vill jag absolut inte såra den här nya killen. Han har ju verkligen inte varit annat än superrolig, trevlig, charmig och underbar...
Åhhh varför var det tvunget att bli så komplicerat alltihop?
Livet går vidare!
Nu har det gått mer än ett halvår och jag måste ju säga att det känns som livet går vidare. Ibland kan jag inte ens fatta att vi har varit ihop samtidigt som jag ibland inte fattar att vi inte är ihop. Skumt.
Hur som helst ska vi äta middag ihop på tisdag. Jag fick ett presentkort på en restaurang förra julen som vi inte hade hunnit använda och nu går det snart ut så då bestämde vi oss för att vi skulle utnytjja det. Ingen tvingar mig iofs att gå med honom och han ville och jag ville och ja.... så blev det så.
Det är ju en mkt mkt dum idé det vet jag ju men ändå... Det är mycket lättare att inte tänka på någon när man inte ständigt påminns om den personen...