dumpad

Jag dubbelklickade på hans namn på MSN och visste i samma sekund som jag gjorde det att det här skulle inte leda till bra saker
-Hej
- Hur mår du?

Så oskyldigt kan tyckas... sen jag jag tvungen att berätta för honom precis hur mycket jag saknade honom... och då menar jag i sängen. Det blev ganska detaljerat och jag blev nästan rädd för mig själv när jag läste de saker jag skrev. var jag så grov i mun?

Det är konstigt hur mycket lättare det är att uttrycka sig framför en dator än i verkliga livet.

Jag visste vart det här skulle leda och en stund senare kom det jag hade väntat på
- Vill du att jag ska ta på dig istället?
- Ja...

Så han kom och hämtade mig i sin bil och sen hade vi sex i den i skogen. Det betydde mer för mig än vad det gjorde för honom. Jag har ju fortfarande känslor kvar. För honom var det bara sex. Men jag är precis som alla andra. Jag försöker med allt för att vi ska bli ihop igen.

Jag ville bara känna hans kyssar mot min kropp. Jag ville hångla med honom igen. Jag ville ha hans nakna kropp mot min. Jag ville känna värmen från den... och det fick jag.

Men det här var nog det värsta som kunde ha hänt mig tror jag. Jag kommer att må så dåligt över det här.

Han borde ha varit starkare. Han borde ha sagt nej. Han borde ha vetat bättre. Han borde inte ha låtit det här hända när jag fortfarande har känslor för honom. Det ansvaret måste man ta när man har dumpat någon. Man får inte göra så mot någon som man precis har krossat hjärtat på. För det är precis som om man stampar på det ännu en gång.

Jag kan inte ta något ansvar när jag är så ledsen som jag är. Jag gjorde det här dels för att jag älskar att ha sex med honom. Dels för att jag hade hoppats på att vi skulle bli ihop igen. Men det kommer vi inte att bli...

När han hade skjutsat hem mig igen frågade jag
- Så vad händer nu?
- Jag vet inte...

Lång tystnad
- Tror du att vi kommer att bli ihop igen?
- Nej det tror jag inte...

Jag trodde jag skulle dö när jag hörde det. Sen sa jag något som jag egentligen absolut inte ville säga men jag kände att jag var tvungen att säga för att sluta plåga mig själv.
- Då kan vi aldrig höras igen!

Sen lämnade jag bilen utan att vända mig om och gick upp på mitt rum och började storgråta.