dumpad

Jag plågar mig själv med att tänka på alla saker som vi har gjort. Ibland önskar jag nästan att vi inte har gjort så mycket roliga saker för det skulle vara betyligt lättare att gå vidare om jag slapp tänka på hur kul vi hade i London, hur mysigt det var i Paris, hur underbart det var när vi cyklade tandemcykel på Ven, hur jag älskade när vi var på olika spa och räkbåten. Den förbannade räkbåten. Det var seriöst något av det roligaste vi har gjort.

Och Kreta... När jag kom hem från Kreta och vi låg i sängen och lyssnade på Phil Collins grät jag för att jag var så lycklig. Nu gråter jag floder för att jag är så olycklig.

När ska man sluta gråta? Det har gått en månad nu.