dumpad

Glöm allt jag skrev tidigare. Jag mår inte alls bättre. Jag är mitt uppe i ett anfall av "jag-saknar-dig-så-jag-tror-jag-går-sönder-jag-måste-ringa-dig". Allt känns bättre när jag får ringa dig. Det har jag märkt de tre gångerna jag har ringt dig. Du ringer aldrig mig. Därför har jag lovat mig själv att jag inte skall ringa dig igen. Men ibland drabbas jag av anfall som gör att jag inte kan hejda mig. Det hade varit bra om det fanns en spärr på telefonen som jag kunde trycka in som gjorde det omöjligt att ringa dig. Jag skulle ju kunna radera ditt nummer men det vore meningslöst eftersom jag kan det utantill...

-Nej Nej Nej Nej Nej! Sluta! Du får inte ringa! och jag upprepar... DU FÅR INTE RINGA! Jag måste verkligen peppa mig själv allt vad det går!
Under dessa anfall då jag saknar dig som mest inbillar jag mig att du känner exakt samma sak. Att du under dessa stunder saknar mig också. Att du tänker på mig precis lika mycket. Då kan det hända att jag kollar på telefonen typ var femte minut för att se om du skickat ett sms eller ringt. Men det gör du aldrig....

Idag när jag var ute pratade vi om räkbåten. Det var ett stort misstag. Något av det absolut roligaste vi gjorde tillsammans var att åka räkbåten. Det tyckte i alla fall jag. Alla känslor vällde fram och jag ville bara åka hem och lägga mig i sängen och gråta. Jag älskar den räkbåten och jag älskar dig. jag undrar om jag kan ringa dig om en månad och höra om du vill åka med på räkbåten. Jag vill inte åka med någon annan... det är ju våran räkbåt.