Några goda råd på vägen
Anledningen till att jag från början skrev den här bloggen var för att avlasta mig själv och kanske i framtiden hjälpa någon annan som också mådde dåligt på grund av att han/hon hade blivit dumpad. Jag minns att jag kände sån oerhörd smärta, fysisk smärta, jag hade liksom ont i hjärtat. Jag kände massa konstiga saker och ibland kändes det som jag var psykiskt sjuk. Jag ville veta vad jag led av, vad det var för fel på mig och när det skulle gå över. När går det över?
Nu är jag inte världens bästa föredöme eftersom vi blev tillsammans igen. Han ångrade sig! Hallelulja! Det som jag hade gått och hoppats på och i 6 månader hände det äntligen. Nu vet jag vad alla ni dumpade tänker. Om det kan hända henne så kan det lika gärna hända mig. Han kommer att ångra sig! Han kommer tillbaka bara jag väntar länge nog. Nej! Stop! Det gör han inte! HAN/HON KOMMER INTE TILLBAKA! Inte för att höja mig själv till skyarna och tro att jag är en tjej man inte klarar sig utan. Det är inte därför som jag skriver så utan för att ju förr man inser det desto bättre. Om han nu skulle komma tillbaka så lär han tala om det men med största sannolikhet gör han det inte... så sitt inte och vänta på det för då kommer det bara ta längre tid innan du kommer över honom.
Det bästa som någon sa till mig under tiden som jag blev dumpad var alla kommentarer som jag fick från en killkompis.
- Nej han kommer inte att ångra sig!
- Du är INTE hans drömtjej!
- Han är så snygg så han har säkert redan träffat hundratals tjejer, han ligger säkert runt med skitsnygga tjejer!
- Han kommer inte tillbaka!
Gud så ont dom där kommentarerna gjorde. Det högg till i mig varje gång han sa det och dessutom upprepade han dom hela tiden. Men det var bra... det var precis vad jag behövde höra. För om han går vidare så måste du göra det också. Så är det ju. Visst vill vi kunna se sexiga, snygga och självsäkra ut om vi skulle stöta på honom ute på stan?
För vänta lite nu... klockan är 17.00 han slutar på jobbet nu. Det är tisdag, han brukar handla på tisdag. Då borde han rimligtvis vara i affären om en halvtimme... jag borde väl också handla? NEJ! Sluta! Visst vill man "stöta" på honom, träffa honom, ringa, skicka sms, maila, chatta på msn men det är världens absolut sämsta idé. Det fördröjer bara processen men jag vet det är skitsvårt. Det är ju bara att scrolla ner i bloggen för att se hur bra jag lyckades med det. Men som min kusin sa till mig: Om du känner att du behöver kontakta honom så gör det då. Det där kändes skönt att höra för i vissa stunder känns det som om man bara måste ringa eller skicka ett sms. Det går liksom inte att hejda sig.
Jag minns att jag undrade den första tiden; När ska jag sluta gråta? Jag grät varje dag i ungefär en månad. Sen trappades det ner och tillslut grät jag inte alls längre. Men jag tänkte på honom hela tiden, varje dag, flera gånger om dagen. Det första jag tänkte på på morgonen var han. det sista jag tänkte på innan jag gick och la mig var han. Lägg då till alla gånger under dagen som ägnades åt att tänka på honom.... och all tid under natten då jag drömde om honom. Det var nog det värsta tror jag... att jag drömde att vi fortfarande var tillsammans och sen när jag vaknade och insåg att allt var en dröm... då mådde jag så sjukt dåligt.
Så hur kommer man över? Hur tar man sig vidare? Kommer jag ens komma vidare? Det tog sex månader från det att det tog slut tills vi blev ihop igen och jag kan ärligt säga att jag inte hade kommit över honom då. Jag var fortfarande precis lika kär i honom ... men det kändes bättre! Jag kunde se ljusglimtar i livet och faktiskt ha roligt emellanåt. Vid den här tiden insåg jag att jag kommer komma över honom... även om det tar tid. För vissa dagar kändes det som om jag aldrig skulle komma över honom. Som om jag skulle vara dödsdömd att bara älska honom och aldrig träffa någon annan.
Det där var läskigt minns jag. Jag var livrädd för att jag aldrig skulle träffa någon annan. Alla andra kunde inte jämföra sig med honom. Men hey! Det finns massa härliga underbara fantastiska killar och tjejer där ute. Jag lovar!!!! Den där gamla klyschan som folk (speciellt äldre) älskar att dra upp är; Mister du en står dig tusen åter! Men det är sant... eller ja, kanske inte tusen men det finns i alla fall någon där ute som du kommer att träffa som är lika underbar. Jag gjorde det... idrottsmannen!
Min kusins fru gav mig en bok som hon hade läst när hon blev dumpad och i den så stod det: Det sägs att mister du en står dig tusen åter och det är säkert sant men det är ok att vara ledsen först! Då höll jag faktiskt på att börja gråta igen när jag läste det, men mest för att jag var rörd. För det är sant! Man måste få vara ledsen. Och det är ok att vara ledsen. Alla dom har blivit dumpade någon gång förstår. Alla som inte har blivit dumpade kan omöjligt förstå, och det gör dom inte heller.
Alla som jag pratade med som själva hade blivit dumpade någon gång sa till mig: Du kommer inte att tro mig nu men om ett tag så kommer du inse att det som hände faktiskt var bra! Och eftersom alla sa det till mig så gick det liksom in även om jag OMÖJLIGT kunde se något bra i det som hände. Jag hade ju förlorat min bästa vän, min helt fantastiska pojkvän, min blivande man, min själsfrände. Vad kunde det komma för gott ur det här? Men i och med att ALLA dumpade sa samma sak så trodde jag på dem, jag kände en strimma hopp. Om ett tag kommer jag kanske tycka att det här var något bra?!? Och vet du vad? Det gjorde jag faktiskt. För även om vi inte hade blivit ihop igen så tyckte jag faktiskt att det kom massa bra saker ur hela den här dumpadhistorian.
1. Jag lärde mig stå på egna ben. Vi hade ju varit tillsammans sedan jag var 16 år och jag trodde inte att jag kunde leva ett liv utan honom, men det kunde jag och det insåg jag! Jag är en kvinna som klarar mig själv, jag kan stå på mina egna ben. Vilken tillfredsställelse det var att känna så!
2. Jag fick möjligheten att testa hur det var att leva som singel, för det mesta sög det men ibland hade jag riktigt roligt. Jag kunde flörta med vem jag ville, jag kunde hångla med vem jag ville, jag kunde dricka hur mycket sprit jag ville, göra vad jag ville och INGEN BRYDDE SIG! Ingen kom med några fördömande ord eller sorgsna blickar, och det bästa av allt. INGET DÅLIGT SAMVETE!
Så nu säger jag det till dig och även om du inte tror mig nu, så känn förtröstan att du kommer känna så om ett tag:
- Du kommer att känna att det var bra det som hände!
Så vad gör man? Hur går man vidare? Alla har säkert sina sätt och man måste hitta sitt eget för att komma vidare i livet, för det vill man. Jag började med att gå ut på krogen varje helg och dricka mig full och ragga på killar. Det var ingen bra idé under den första 1-2 månaden. Jag kom hem och grät mig till sömns för att alla killar på krogen var så fula och äckliga. Men efter den första kristiden så var det faktiskt en bra idé. Nu blev jag dumpad i början av sommaren vilket öppnar upp möjligheter men herregud vilka heta män det finns på krogen! Och vilka goda drinkar! Jag var ute varje helg hela sommaren och hösten och vintern... och det hjälpte. Jag vill däremot inte tänka på alla pengar jag har spenderat på krogen. Men när jag väl gör det, för det händer, så tänker jag att det var väl investerade pengar. Det fick mig att må bättre!
Jag hade ju extremt dåligt självförtroende när jag blev dumpad. Jag kände mig värdelös, ful och som något katten slämpat hem och sen inte ville ha. Då var det härligt med lite uppmärksamhet från den manliga delen av befolkningen. Och massa säger säkert nu, och sa det även till mig då, det där är falskt. Det hjälper inte. Snart kommer du inse att det är falskt och då kommer du bara att må ännu sämre. Så kanske det är för vissa, men inte för mig. Jag kände mig snygg och sexig och började långsamt bygga upp mitt självförtroende igen.
Den första tiden är dock viktigt att man aktiverar sig! Man ska inte sitta hemma. Jobba över på jobbet, dränk dig i jobb eller spendera all din tid med dina polare. Gör roliga saker, saker som du drömt om att göra men som aldrig blivit av. Shoppa dig något, unna dig den där snygga (hemsk dyra) klänningen för den är du värd. Det är synd om dig och då mår man bättre av prylar. Nu skriver väl alla psykologer NEJ, sluta vad är det för råd du ger? Dom hjälper inte! Man måste bygga inifrån. I helvete heller säger jag då! Klart man ska bygga inifrån men när man är ledsen är man inte mogen från att läka inifrån, då måste man börja utifrån. Jag minns att jag fick ett halsband av min mamma på min födelsedag (samma dag jag blev dumpad! svin!) Det var ett rosa hjärta som jag älskade. Det påminde mig att även om han inte älskar mig längre så finns det andra som gör det! Och varje gång jag tänkte på det så fick jag en tår i ögat, för att jag var rörd givetvis och för att jag tyckte synd om mig själv.
Sen minns jag även att jag gick och köpte mig en partyväska i guld för 700 spänn och en supersöt rosa kofta för 800 spänn. (Men det var ju 50 % rea så jag tjänade ju pengar!) Jag var dumpad! Jag var ledsen! Jag förtjänade det här! Så roligt jag har haft med den guldväskan. Jag älskar den! :)
Andra saker som fick mig att må bättre är egentligen rätt löjliga saker. Jag cyklade.... jag vet det låter supertöntigt men det är en sån där klassisk damcykel... lite gammeldags som gör att jag sitter väldigt högt och rak i ryggen. När jag cyklade runt på den kände jag mig stolt och säker... det hjälpte!
Jag läste böcker också. En bok jag varmt kan rekommendera är:
1. Det är slut - konsten att bryta upp utan att bryta ihop!
Den här är ett måste för alla dumpade. Det står så himla massa bra saker i den här så jag vet inte hur man ska ta sig vidare utan den. Köp!
2. Medeas vrede
Den här var skriven av en psykolog tror jag. Den var väldigt bra att läsa för att förstå vad det var som drabbade en. Exempelvis kände jag mig stundtals psykiskt störd (hur det nu känns!?!) I den här boken stod det att det var vanligt att man kände så och att det var NORMALT! Herregud vilken befrielse det var att läsa det. Dessutom stod det att man måste ta sig vidare. Att det fanns en kvinna som hade förlorat sina barn och efter 12 år fortfarande grät varje dag. När jag läste det blev jag livrädd. Tänk om jag också skulle bli en sån som inte kunde gå vidare? Nej det fick inte hända. Jag måste gå vidare!
3. Och jag vill leva
En sann berättelse... Det kändes skönt att läsa att det finns människor som har det betydligt värre. Betydligt värre!
4. Jenny S
Den här boken fick jag av min kusins fru. Den är uppenbarligen inte skriven av någon som har blivit dumpad men den var rätt bra ändå. Skönt med ett lyckligt slut.
~~~~~~~~~~
Det viktigaste som jag vill att alla ska komma ihåg är att det GÅR ÖVER! Det finns ingen som kan säga när. Det finns ingen som kan säga hur många månader det tar men jag kan säga att det går över. Jag var på god bit innan vi blev ihop igen och då insåg jag att det skulle komma en dag då jag hade kommit över honom.
Gör roliga saker under tiden du är själv. Ta vara på tillfället. Ingen bryr sig!
Men mitt viktigaste råd är ändå. Gör inte bort dig! Du vill inte känna om ett år att du har skämt ut dig fullständigt och att han/hon tycker att du är världens mest pinsamma människa. Ring inte och säg att du inte har ett liv utan honom, att du inte vill leva. Kalla honom inte för massa dumma saker. Säg inte att du ångrar att ni någon sin träffades och att du hatar honom och att han är dum och elak. Skäm inte ut dig. Jag lovar du vill inte att han ska se ner på dig. Du vinner så mycket på att inte låta honom veta att du känner så! Jag lovar! Hade jag sagt allt sånt till mitt ex så hade vi inte varit ihop idag.
Håll huvudet högt! FÖR DU ÄR EN KVINNA (MAN) AV KLASS!!! GLÖM INTE DET!
Lilla våfflan.
Kan du inte maila över din andra (?) bloggadress till mig så man kan hålla lite kontakt med dig och få läsa om ditt liv också.
Jag kommer inte länka till den över min blogg utan det är bara jag som kommer ha den sparad på datorn.
men de e så tungt..alla drömmar man hade kraschade
Vet du, jag läste din blogg från början till slut. Jag befinner mig i början av dumpningen. Det är tungt som faaaan, men man överlever. Jag inbillar mig att det inte var mig det var fel på. Det var hon som inte visste vad hon ville.
Ville bara säga tack. Det känns faktiskt bättre att veta att det finns ljus i framtiden. Jag har blivit dumpad förr. Jag har dumpat tjejer innan, men det har aldrig gjort så ont som nu. Varje kärlek är olik.
Tack!
Visst är det så. Ingen som inte varit med om det kan omöjligt förstå och alla som har varit med om den där smärtan förstår! Det gör så jävla ont och det är så jävla svårt och hemskt men det blir bättre. Man måste bara vänta ut det... FÖR DET TAR TID! Och sen är det fantastiskt att känna att det blir bättre... Jag upplevde att jag blev starkare av hela historian och att jag KLARAR mig själv, vilken hisnande känsla!
Men det bästa av allt... du är inte ENSAM!
Hej!
Nu var det ju ett tag sedan du skrev hära så vet inte om du kollar denna blogg längre. Vill iallafall tacka dig för en bra blogg, trots att den handlar om att bli dumpad. Sitter själv i den sitsen nu och det är inte alls roligt. Det läskiga är att det kunde lika gärna varit jag som skrivit det du skrivit här. Det påminner så mycket min "relation" till mitt x .
Hoppas du har det bra nu!
Många kramar!
Tack! åh tusen tack!
TACK!
Om du nu fortfaramde tittar in i denna blogg, så vore jag evig tacksam om du kontaktade mig via mejl.
fint inlägg!
jambo! har suttit som klistrad vid dina alster senaste timmarna och läst o begrundat. lustigt nog gick vi igenom ungefär samma grej, men än märkligare var det att vi lyckades pricka in exakt samma litteratur as well :) själv är jag inne på 20:e dagen utan kontakt (facebook inräknat). however, ville bara säga tack. för att du delade med dig av alla känslor, insikter och ja, misstag. (fast med tanke på att allt gick vägen till slut, så var det kanske inga sådana). vore kul med en liten uppdatering här på bloggen om hur ditt liv ter sig nu. annars skulle jag bli glad om en liten mailhint om din andra blogg. hursomhelst, lycka till med allt!
Jag brukar inte läsa bloggar, men detta var den bästa blogg jag någonsin läst :D kunde inte sluta läsa !!!!
gör gärna en update hur livet är för er nu, lite då & då :)
tack... trodde aldrig jag skulle somma och vakna gråtandes för en man men nu gör jag de. iochförsig tror jag inte de kommer gå över och jag läste ditt inlägg gråtandes men, de kändes iaf lite bättre.. kram kram
Jäkligt bra skrivet.. Har precis blivit lämnad av min tjej efter 5 härliga år.
Känner mig som jag sakta men säkert självdör...
Jag vet inte men jag trodde vi hade det bra ihop, och jag hade det i alla fall.. Sen en dag, en lördagkväll på en fest vi var på så drar hon bomben när hon är full och jag vart nykter. Många av hennes släktingar var där.. Jobbigt var det..
Det är jobbigt..
Vet inte riktigt vad man ska ta sig till..
Det sägs ju att det sista som lämnar en människa är hoppet! =(
har precis blivit dumpad av "den rätta" , trodde jag. Jag älskar/älskade honom av hela mitt hjärta. För ett tag sedan föll jag ner på botten och ville avsluta allt, men ångrade mig!
Tack för du tog dig tiden att skriva denna blogg. Det känns som du tagit orden ur min mun. Jag känner igen mig i så mkt.
Tack
Tack! Riktig bra blogg! det hjälpte verkligen att läsa detta. Jag blev själv dumpad idag, sitter uppe o kan inte sova...
Dumpad i onsdags, fann mig hit. Supertext!
Som alla andra; tack.
Dock önskar jag att jag kunde hitta på mer saker än vad jag gör. Det skulle nog hjälpa en hel del.
Lite löjligt tycker jag. Jag VET att jag klarar mig på egna ben, har gjort det förr och är närmare trettio. Jag ÄR stark och kan leva själv. Det gör inte det faktum att jag inte längre är en speciell del i min fd pojkväns liv ett ynka dugg lättare. Inte alls. Jag klarar mig själv, visst. Men det vill jag inte. Jag ville dela mitt liv med honom.
igår kom jag och min pojkvän överens om att vi måste göra slut. för vårt eget bästa. vill du veta anledningen? han sa att jag förtjänar bättre, vilket inte är sant. han hamnade i ngn slags depression och kunde inte sluta hata sig själv för att han kände sig som en otillräcklig pojkvän. även fast han var världens bästa!jag älskar honom sååå mycket och kommer aldrig släppa honom känns det som. han behövde tid med sig själv, vara helt ensam och lära känna sig själv och för en gångs skull vara lite egoistisk. problemet va att han skulle såra mig ännu mer genom att stanna kvar i förhållandet när han va så och det håller jag med om. vi älskar varandra sååå mycket, och han vill ha en framtid med mig och jag med honom men det går ju inte för han behöver tid för sig själv. faaaan. så dum anledning känns det som. ingen av oss vill det här egentligen ju, men vad fan ska man göra, en paus är uteslutet men det känns som det. när han har haft sin tid för sig själv kommer han vilja ha tbx mig ju. han vet redan att han kommer ångra sig för natt jag "är den rätta". men han sa att han även skulle ångra sig om han stannade kvar och inte kunde ge mig allt jag är värd. jag älskar honom så mkt. jag vågar inte gå vidare med livet utan honom, tänk om jag kommer över honom och så dyker han upp och vill ha tbx mig. vad fan gör jag då? är det fel att ta tbx ngn som en gång lämnat en? du gjorde ju det, kändes det helt rätt eller kunde du ngn gång känna att det var ett misstag. förlorar man inte lite av sin stolthet då? jag hatar inte min pojkvän. han gjorde ett riktigt moget beslut och han har ett rent hjärta. det jobbiga är bara att vi älskar varandra så mkt men ändå inte kan vara tsm. tack för din fina blogg. det hjälpte lite. jag vet att han kommer ångra sig, det sa han själv, vrf känns det så jobbigt då? jag gråter, spyr, skolkar, krampar i hela kroppen och i hjärtat. kärlek gör ont, känns som en bit av en dör.
är det inte jobbigt med att han låg med andra?
Tusen tack! Älskar bloggen hittade hit för jag blev dumpad av en underbar kille iförrgår. Vi träffades på mitt sommarjobb o det var helt jävla otroligt o magiskt, jag har kännt mig så älskad den här månaden så att det inte är sant! Han frågade ut mig på en dejt, alla på jobbet busvisslade o hade sig, det var så underbart! Både jag o han var lika på, men han var mest på. Vi hade det så mysigt bio, han bjöd på middag, mysigt hångel, skräckfilmer med mera.. Sen skulle jag till Portugal i en vecka, vi träffades dagen innan då sa han til mig att vi måste hålla kontakten, han kommer att sakna mig så mycket sa han. Han var tillomed lite svartsjuk att jag inte fick träffa nån annan o sånt. Redan liksom. Men i Portugal då, vi höll kontakten väldigt bra med massa sms som byggde upp förhoppningar o förväntningar, att vi saknade varandra o massvis av gulliga o romantiska sms. Han sa att han var min en kväll tillomed.. Dagen jag skulle åka hem fortsatte smsen, när jag kom hem också o han skulle äntligen nästa dag få träffa mig som han så gärna velat o längtat efter.. Men kvällen innan dagen vi skulle träffas började vi små bråka om att jag inte ville vara ett "sexobkt" för han bara, för jag trodde han ville ha sex o massa grejer bara fick för mig det för lite han skrivit o så o blev upprörd, för vi har ändå inte träffats så länge o han kände nog på sig likaså jag att det var lite tidigt för det, men han tog så hårt på det, tjag trodde att han bara var ute efter sex hos mig så han blev mycket ledsen.. Nästa dag var det bara stelt mellan oss, men det var ändå coolt liksom. Det var ju dagen vi skulle träffas efter jag varit ute o rest, vi besämmer mötesplats som vanligt vid han, fast de stämde inte för jag skickar alltid ett sms "du är här o möter mig om några minuter då?" o han skriver "såklart" det är så det ska vara men när jag skrev det denna gång sa han bara det kan jag väl göra o när jag frågade om jag skulel klä mig mysigt sa an att han vet väl inte jur jag ska klä mig, så jag märker att nånting är fel.. Sen får jag ett sms när jag sitter på bussen dit "Jag har en sak att säga när du kommer fram" Jag fattade inte att det skulle vara det som det var, faktiskt.. Men tjugo minuter senare när vi möts, står vi verkligen rakt imot varandra o han dumpar mig. Det var hemskt. Att han kommit fram till det på ett dygn också, att han inte har känslor för mig, ville inte ha ett förhållande för han hade så mycket som skulle hända o jag tog stor plats i hans liv vilket han tyckte var jobbigt, det kom han på under ett dygn.. Jag sa att jag tyckte det var konstigt, att han varit så på o förälskad hela tiden innan detta dygn, då sa han "Jag har inte velat nått annat än att träffa dig hela veckan, men idag kände jag att jag verkligen inte ville träffa dig" .. Jag spelade rätt kall mot han, att jag inte brydde mig, så började vi röra oss mot min busshållsplats för skulle ju hem igen.. Det var en väldigt obehaglig situation, o jag höll gråten inne o sa att det var okej o så faktiskt.. När jag för sista gången såg han försvinna bakom den stora ängen när jag väntade på min buss, grät jag så mycket så jag vet inte vad! Nu inatt skrev jag långt känslomässigt sms att jag vill ha han tillbaka o att jag vill ha han verkligen o massa mer, då skrev han ett kallt kort svar tillaka att det var från min sida o han inte hade känslor för mig.. Jag mår hemskt dåligt, vil bara ha hans armar om mig o känna hans lukt, vill bara ha han! Gåter hela tiden, hemskt! För jag vet inte vad jag gjort för fel egentligen, nått är det ju, tycker inte att man ändrar sig på ett dygn..
Det var jätte skönt att skriva av sig här iallafall, avslutar här för skulle kunns sitt ao skriva hela natten om det, drömmer ändå bara om han om jag somnar, kommer inte komma över han är så jävla kär i han!
Jag blev dumpad igår. Vi skulle snart flytta ihop.
Jag har inte slutat gråta än.
Den här bloggen är det bästa jag någonsin läst vill jag bara säga.
Allt som står stämmer så bra!
Jag blev dumpad av min första kärlek för några år sedan. Kärleken dog från hans sida och det tog mig ett år att komma över honom. Jag raggade som fan på krogen och fick den bekräftelse jag då behövde. Det kändes så bra! Men jag hittade aldrig den där perfekta killen igen. Fören för 1½ år sedan. Där står han. Vacker o ashet! Roligt hade vi ihop och allt fungerade så bra! Nu skulle vi flytta ihop men si där hade jag fel. Han var inte heller mannen i mitt liv tydligen. Men fy! När går det över? Med kille 1 tog det ett år! Den här gången tror jag inte det hjälper mig att ragga runt. Känner mig redan snygg och självsäker. Bara jävligt ensam... :(
Hoppas du läser kommentarerna till den här bloggen fastän det var länge sedan du skrev.
Blev dumpad för ca 2 veckor sedan av killen som jag hade planerat hela min framtid med. Vi bodde ihop, och fick dagen efter gå och säga upp lägenheten. Har nu packat ihop alla mina grejer under många tårar, men finner ingen ro att packa upp i min nya lägenhet. Jag vill ju inte bo här!
Att läsa dina tidiga inlägg är som att läsa om mitt liv just nu. Jag känner mig psykiskt sjuk eftersom jag växlar mellan att vara iskall till att bryta ihop och gråta.
Det finns ingen möjlighet att undvika varandra heller eftersom vi dagligen ses.
Men att läsa din blogg ger mig ialla fall lite hopp om att det någon gång kommer kännas lite bättre ialla fall. Tack!
Hej,
Jag läser alla era kommentarer. Och jag vet hur det känns. Men kämpa på. Det går över. I know!
Jag och min pojkvän har precis gjort slut. Jag hade tröttnat på vissa grejer han gjorde och han visste inte längre om han älskade mig mer än vän eller om han var kär i mig och visste inte vad han ville och då kändes det så falskt för mig när vi var tillsammans och han hade tröttnat lite på vissa grejer och så, så vi gjorde slut och jag saknar honom så sjukt mycket. Jag gråter nästan hela tiden och på ett sätt vill jag ha tillbaka honom. Det är så fruktansvärt jobbigt. När går det över? Måste det vara så svårt? :'(
Vart Dumpad för 2 månader sen för att hon vill uppfylla sin dröm och testa på att jobba i London i några månader. trodde att jag skulle vara stark och klara mig, hoppades att det skulle bli vi igen när hon kom hem för jag älskade verkligen henne. Tänkte att jag kunde komma och hälsa på kanske varannan månad kanske oftare trodde allt kunde bli bra när hon väl kom hem.
Men efter 3 veckor insåg jag att min värsta mardröm var sann hon hade träffat någon annan såg några bilder på hennes blogg inte alls farliga men jag började tänka förmodligen avundsjuka vad vet jag :/ så jag frågade och hon sa att hon hade någon ny på gång... Ville bara spy när jag fick veta hela min värld rasade samman varför, varför, varför skulle hon gå och träffa någon annan? Det skulle ju bli jag och hon för alltid!
Nu idag känner jag mig fortfarande helt tom den enda känslan som ryms i kroppen är saknad och det gör så jävla ont hatar den. hatar klumpen som sitter i bröstet. känns som att jag ska börja grina hela nästa hela tiden, väldigt manligt ;), Och jag velar så sjukt mycket mellan vad jag vill, ska jag skita i henne fast jag älskar henne och vi verkligen var perfekta tillsammans och försöka gå vidare? Eller ska jag vänta och se vad hon vill när hon kommer hem? fattar ju att jag inte kan gå o vänta hur länge som helst men det är ju bara några månader till men fan va jobbigt det känns. Samtidigt vill jag verkligen inte gå vidare, inte innan jag verkligen vet att det inte kommer bli vi två igen för mina känslor för henne är fortfarande hur starka som helst. 5 månader till... antar att jag kommer försöka gå vidare men ändå se vad som händer när hon kommer hem, Ifall jag känner henne rätt så kommer dom inte hålla ihop när hon flyttar hem och jag borde väll veta? vi hade iaf 10 månader där vi var med varandra nästan varje dag.
Får räcka nu :) Ber om ursäkt ifall det jag skrivit är lite konstigt. Men det var sjukt skönt att få skriva av sig lite :)
Tack För en super bra blogg! känns som det hjälpt att läsa om hur du hade det och hur du tänkte skönt att veta att man inte är ensam.
Lite löjligt tycker jag. Jag VET att jag klarar mig på egna ben, har gjort det förr och är närmare trettio. Jag ÄR stark och kan leva själv. Det gör inte det faktum att jag inte längre är en speciell del i min fd pojkväns liv ett ynka dugg lättare. Inte alls. Jag klarar mig själv, visst. Men det vill jag inte. Jag ville dela mitt liv med honom.
Jättebra blogg måste jag säga! Men har lite att säga.. Det är ju jätteroligt att han kom tillbaka och att ni är tillsammans, men du skrev tidigare i din blogg att du ständigt gick runt och oroade dig för att han skulle lämna dig och litade alltså inte riktigt på honom. Jag var på g med en kille förra året, och det är visserligen inte samma situation som du hade, eftersom den här killen är lite omognare säkert(jag var 17 och han 16 då). Vi var på g, jag skulle ha en fest som jag såg jättemkt fram emot och speciellt eftersom han skulle komma, men han kom inte. Han bangade ut. Jag blev skitledsen, ringde honom på kvällen och frågade vrf han inte kommer osv. Men där tog det slut. Vi hördes inte av alls, och efter 2 veckor på julafton hörde han av sig igen, men jag svarade väldigt kallt. Jag brukar ha lätt för att gå vidare, men det var svårt med honom. Ytterliggare tre månader gick och jag tänkte stundtals på honom (inte varje dag) men ofta. När jag var på fest och det bara var fula killar där så grät jag alltid och tänkte på honom. När jag precis kommit över honom kontaktade han mig igen! Efter tre månader! Jag tog tillbaka honom, precis som du gjorde, för jag tyckte så mycket om honom. Vi fortsatte vara på g i nästan 9 månader eller något, men han ville aldrig binda sig. Han tyckte om mig väldigt mycket och när vi träffades kysstes vi, han tog min hand på stan osv. Dock var han omogen och väldigt osäker så han ville inte ha sex, när jag bjöd hem honom när jag var ensam hemma bangade han ut. Detta var otroligt jobbigt för mig och vi träffades rätt sällan ett tag och då mådde jag så dåligt, för vi hade så roligt när vi träffades. Alla runtomkring sa att vi passade så bra ihop. Sedan hände en grej, en svartsjuk tjej i hans klass förstörde lite och de blev lite tjafs mellan henne och mig (det var hon som kontakade mig flera gånger och försökte förstöra). NU orkade han inte mer, och sa att han va trött på allt. Det jobbiga med honom var att han var så känslig. Så fort det hände nåt som var "lite" jobbigt så backade han ut. Jag gjorde aldrig nåt fel. Jag väntade in honom, var aldrig för på (oftast var det han som fråga om att ses) osv.. Men bara för det lilla tjafset med tjejen så orkade han inte mer. Jag blev så arg samtidigt som jag var så ledsen. Att jag väntat så länge, tog tillbaka honom när jag precis kommit över honom, gråtit mig tills sömns när han bangat ut osv. Jag kände samma oro som jag tror att du kände under den tid ni var tillsammans. Detta hände för ungefär en vecka sen och vi pratade ut på telefon. Han sa att hans känslor för mig har svalnat, att han itne kände som förut, men att han verkligen tyckte om mig som en vän. Visst alla säger så när dom gör slut, men tror verlkigen han menade det. Han skickade även ett sms efteråt och skrev att han verkligen gillade mig och tyckte det var sjukt rolgit att vara med mig. Jag är stark och kommer lätt över killar så jag vet att jag kommer komma över honom. Dock kan jag börja storgråta ibland, och det värsta är alla minnen från honom. När jag går på platser där vi har varit kan jag knappt hålla tårarna tillbaka! jag ser mig själv gå där, lycklig och glad, hålla honom i handen och kyssa honom. Men på nåt sätt tänker jag att vrf ska jag gå runt och va ledsen över honom när han inte är det över mig? Varför sumpa mitt liv för honom? Jag har väldigt mycket självrespekt och låter mig inte dras ner av killar, men ibland är det riktikgt jobbigt.
Men iaf, anledningen till vrf jag skriver till dig på din blogg är därför jag undrar om det var värt att ta tillbaka honom? för jag själv känner att det kanske itne var värt det. Om han va sådär konstig för ett år sen, vrf skulle det då vara någon skillnad nu? Och jag hade rätt. Han dumpade mig ju igen, den här året också. Dock är det lite synd för killen jag var på g med tror jag verlkigen gillade mig, han va helt enkelt osäker och ville inte binda sig, för jag är nästan 99% säker på att han itne håller åp med någon annan tjej. Det handlade inte om mig, det handlade om honom, och hans problem. Så han var inte otrogen eller utnyttjade mig för sex eller så. Men i ditt fall då. Du skriver ju att du tror att han bara vill ha sex med dig. Jag vill inte säga det här för att vara elak men jag tror det också. Jag läste er konversation och det jag tyckte det verkade som det när han skrev. Du behöver inte tro på mig för du känner inte mig och jag kan ha helt fel. Men om han dumpade dig och fortsatte träffa dig men då ville han bara ha sex? tror du inte han vill det nu också då? Tror bara att du kanske ska tänka lite på det. För jag gjorde nog misstaget att ta tillbaka min kille, och därför säger jag det. Tänk efter, vill du det här? går du runt och oroar dig över att han bara vill ha sex så tycker jag du ska dumpa honom. För oftast är magkänslan det rätta. Du kände på dig att han bara ville ha sex, han dumpade dig och kontakade dig endast för att ha sex, för att du var bra i sängen. Nu låter jag jätteelak och som att jag vill trycka ner dig, det vill jag absolut inte. Tänkte bara utifrån mig själv och killen jag tog tillbaka. Jag kommer aldrig mer ta tillbaka honom om han kontaktar mig igen, för jag vet att det inte är vätr det och det kommer inte bli bättre. Det kommer bara fortsätta som det gjort hela tiden. Som en ond cirkel. Ni kanske lever jättebra nu och din kille kanske har ändrat sig helt, men tänk efter. Om du känner dig minsta osäker så tror jag att det är fel. Då tror jag att du ska gå vidare och försöka hitta en annan kille.
Du får gärna återkomma och säga hur det är mellan er nu :)
Men iaf, anledningen till vrf jag skriver till dig på din blogg är därför jag undrar om det var värt att ta tillbaka honom? för jag själv känner att det kanske itne var värt det. Om han va sådär konstig för ett år sen, vrf skulle det då vara någon skillnad nu? Och jag hade rätt. Han dumpade mig ju igen, den här året också. Dock är det lite synd för killen jag var på g med tror jag verlkigen gillade mig, han va helt enkelt osäker och ville inte binda sig, för jag är nästan 99% säker på att han itne håller åp med någon annan tjej. Det handlade inte om mig, det handlade om honom, och hans problem. Så han var inte otrogen eller utnyttjade mig för sex eller så. M
Hej,
Det har snart gått 3 år sedan vi blev tillsammans igen. Och det var värt det. Jag älskar honom sjukt mycket och han älskar mig med. Jag vet det! Och det har blivit annorlunda. Jag oroar mig inte längre för att han ska vara med andra och jag vet att han absolut inte endast är tillsammans med mig för att få ligga. Vi bor ihop (har gjort det i snart 2 år).
Hoppas det löser sig för dig!
Det är som att man skrivit det själv, det har hjälpt mig mycket att veta att jag inte är ensam om dessa tankar. Just nu känns livet bara skit men denna bloggen känns som att följa någon annans liv på film, och filmer har ju lyckliga slut. Tack så mycket, önskar fler skrev såndana här bloggar och öppnade upp sig lika mycket när det kan hjälpa andra, måste vara skönt att göra det helt anonymt så blir man inte dömd av någon. Tänk att det kan hjälpa oss även efter tre år. Tack för boktipsen!
slitochslang.blogg.se
Gick igenom denna process för nästan två år sedan. Men jag har kommit över honom nu. Tack tack tack!!! Det här är det bästa jag någonsin har läst!!!!
Hej, och tack för att du delade med dig av din historia. Jag är också väldigt nydumpad och mår för jäkligt.
Killen var så klart fantastisk. Jag kände mig totalt trygg med honom och jag älskar honom.
Jag är fortfarande för svag för att skriva ner historien om oss.
Jag ville mest tacka, det lindrar lite att läsa om hur någon annan faktiskt har tagit sig igenom det. Och jag känner igen mig i så mycket som står i början...
Hej! Jag har tyvärr ingen blogg så jag skulle vara jäkligt tacksam om du ville svara i ett inlägg eller ngt. Det är såhär att jag har PRECIS blivit dumpad. Vi har vart tillsammans i fyra år och förlovade i två. Men iaf, I fredags så gick jag till jobbet för ett kvällspass. Då jag senare skickade ett sms till min sambo och frågade om skjuss hem men då får jag ett sms där det står på ett ungefär "förlåt, men detta funkar inte. jag har tagit allt mitt och jag är verkligen ledsen" Och efter att ha stått ut på jobbet så kommer jag hem till en tom lägenhet med en lapp på dörren där det står "förlåt jag bara sårar dig, förlåt" Så efter mycket om och men hela helgen om att han var tvungen att tänka osv så skickade han SMS på söndagen om att han ville att det skulle vara slut och att det inte var ngt lätt beslut men det var bäst pga alla småtjabb. Så nu sitter jag alltså här, helt ensam med vår katt. Jag skulle inte ta tillbaka honom om han ville, men det gör så ont ändå. jag saknar honom och vårt förhållande, det är svårt att bryta upp efter fyra år. Men min fråga är nu, hur fan ska jag göra för att gå vidare. Jag får panik attaker, jag kan inte äta och gråter hela tiden. Jag klarar inte av att vara i lägenheten men jag klarar endå inte av att vara ute bland folk. Så snälla snälla, hur ska jag gå vidare och hur ska jag klara av att bo kvar här i vår lägenhet som vi köpte tillsammans?
trodde aldrig jag skulle somma och vakna gråtandes för en man men nu gör jag de
Nothing is impossible to a willing heart
Känner precis som du gjorde. Vad bra att ni blev tillsammans igen.
Jag har själv blitt dupmpad för precis 4 dagar sen. Det känns otroligt smärtsamt. Precis som du beskriver i din blogg. Det svåraste är att låta bli att försöka ringa/sms honom. Men jag tror jag gör bäst i att låta honom vara. Jag hoppas jag finner mig själv snart i allt detta mörker, för det gör ont ända in till själen..=/
Känner ni att ni behöver skriva av er så är ni välkomna in på sidan www.dumpade.se
Ruggigt bra text, detta kommer att hjälpa mig till 1000..TACK!
Den här bloggen kommer jag läsa mycket just nu. Har blivit så gott som lämnad (han är iallafall väldigt osäker) efter mitt första förhållande på 1,5 år. Fruktansvärt, man tror man aldrig kommer kunna komma över honom. Hoppas man gör det...
The Crafter. in the http://www.cheapmontblanc.us.com/montblanc-etoile.html event you are not the type who likes to gather, then be http://www.weddingdresseslove.net/ considered a crafter. However, be optimistic you have about 10 to twenty Gold to invest when you will should purchase factors whether or not you desire to company into leatherworking, blacksmithing or alchemy and tailoring. this could be not recommended for individuals who just started out to create http://www.shopghds.com/ghd.html Gold when you could not possess the knowledge to gain Gold producing use with this method and through the http://www.shopghds.com/cheap-ghd.html finish off you gain practically nothing at all. You can uncover much more about producing Gold at best Wow Leveling Guide.
blev dumpad i natt efter mitt finaste förhållande, som olyckligtvis bara höll i fyra månader. det är som om hela bröstkorgen vill öppna sig och spotta ut hjärtat. det gör otroligt ont, men bloggen stärkte mig.
tack!
Min bästa vän sedan 5 år, pojkvän sedan 2,5 år och sambo sedan 1,5 år lämnade mig för två veckor sedan.
TACK för denna blogg, läste den första gången några dagar efter. Och nu två veckor efter kommer jag ibland tillbaka för att kolla vart du var i samma tidsplan som jag är nu. Återigen, TACK!
att läsa den här bloggen är som att sätta ord på mina egna tankar och känslor. Vi följer samma mönster...
Blev dumpad utan förvarning för 7,5veckor sedan efter ett 7,5år långt förhållande.
Mår skit men vet att jag kommer att klara mig även om det känns långt borta nu.
Vill bara säga tack!
Det är kul att läsa att bloggen hjälper så många. Det var lite av tanken när jag skrev den. Jag lider verkligen med er alla dumpade. Jag vet hur det känns. Stor KRAM till er alla. Håll ut! Det går över!
Jag skrev en kommentar för över ett år sedan här ovanför och visst har jag kommit en bit på vägen, men drabbas fortfarande av bakslag.
Jag började i slutet av sommaren träffa en helt underbar kille, som jag sedan dejtat hela hösten. men så fort vi började bli seriösa så var det som att mitt hjärta bara stängde sig. Jag kunde inte på något vis visa honom känslor eller omtanke. Förmodligen är det någon slags försvarsmekanism mot att bli sårad igen.
Min fråga är nu, hur vågade du (eller någon av er andra som läser) lita på någon igen? Hur släpper man in någon på livet utan att vara livrädd?
Tack.
Jag blev dimpad i torsdags, och jag kan inte sluta att gråta. Sitter och hulkar som ett as. Kan inte äta, skratta, kan inte prata ens. Jag gråter så mkt att jag ligger hemma och spyr.
Jag gråter dygnet runt lika mkt. Jag vill så gärna vara stark men är så svårt just nu. Men tack för bloggen
Din blogg har hjälpt mig så otroligt mycket. Jag hoppas att allt är bra med dig nu! Jag har nyligen blivit dumpad av "Mr. Right", men känner mig så stark. Jag kommer klara det här!
Men TACK TACK TACK!!
jag blev dumpad igår.. sitter och googlar på allt jag kan komma över som gör att det känns bättre, om så bara för någon sekund. vi hade varit ihop i 1.5 år, sambo i 1. redan efter ett halvår började det strula lite med det ena och det andra men tänkte att det väl är så när nykärleken lägger sig. jag har gjort vad han behövt - givit honom utrymme, kärlek, haft paus, klarat mig mer ensam.. trots detta dumpade han mig igår. jag har alltid haft känslan att allt ordnar sig, bara man älskar varandra och vill kämpa för det.. jag ville väl kämpa mer än honom antagligen, nu ville han mest vara ensam.. han säger att han inte klarar att sköta ett förhållande innan han hittat sig själv.. vad svarar man på något sådant.. han älskar ju mig fortfarande och jag ser en framtid med någon för första gången. nu är allt bara upp och ner.. har gråtit i ett dygn, äter knappt, skriver till alla jag kommer över men ingen kan säga det jag vill höra, ingen säger "han kommer tillbaka"... det gör så ont, så ont.. min riktiga kärlek, min första kärlek.. hade jag vetat hur ont detta gjorde skulle jag aldrig mer gå in i något.. maila mig gärna om någon vill stötta mig i mitt kaos och helvete... just nu vill jag bara inte leva
Är ni fortfarande tillsammans? Kvinnor/män som tar tillbaka sina dumpare brukar bli dumpade igen, förr eller senare.
Har precis blivit dumpad och har läst lite bland dina första inlägg. Jag känner igen mig i allt. Jag vet inte varför men det känns på något sätt bra att jag inte är ensam. Har googlat om och om igen efter olika tips på hur man ska gå vidare, hur man ska hantera smärta och allt annat men jag har inte riktigt känt att jag kunnat tro helt på vad jag läst. Inte förrän jag hittade denna bloggen. För det känns som att du förstår precis hur jag känner och därför kan jag tro på att det du skriver faktiskt är sant. Tack.
Siri: Nej faktiskt inte. Den här gången var det faktiskt jag som dumpade honom. Men jag tror du har rätt i vad du säger. Det kunde lika gärna ha varit han som dumpade mig igen. Jag ville så gärna gifta mig, skaffa barn, köpa hus och ta vårt förhållande till ett annat steg. Men han vägrade prata om alla sådan saker och visade noll engagemang till att ta vårt förhållande vidare. Tillslut tröttnade jag och gjorde slut med honom.
Jag känner mig glad över att jag inte alls är så ledsen som var var 2007 när han gjorde slut. Livet kändes verkligen hemskt då. Jag var så kär i honom att jag tog tillbaka honom så fort han bad mig. Jag borde inte ha gjort det för jag tror inte att han någonsin älskade mig så mycket att han ville vara med mig resten av livet. Jag ångrar det dock inte för vi har ändå haft det bra och vi har haft så kul ihop.
Vad jag har lärt mig dock är att man ska inte nöja sig med någon som tycker att du är ok. Man ska hitta någon som tycker att du är den mest underbara varelse som finns och som skulle göra vad som helst för att få gifta sig med dig och leva resten av sitt liv med dig. Som inte tittar åt någon annan och som får dig att känna dig så speciell att du är lycklig varje dag. Jag vet att det finns sådana människor och om du inte känner så så har du bara inte träffat den rätta än!
varför gjorde ni slut första gången? och blev det bättre eller sämre mellan er när ni blev tsm igen?
Jag vill verkligen tacka för din blogg! Jag blev dumpad igår och googlade på jsut ordet dumpad idag... Dina råd får en verkligen att känna att det kan gå och att man itne är ensam... Så tack!
Hur bra som hellst! Blev dumpad för nåra dar sedan o har gråtit varje dag...kändes som jag var ensam, googlade lite o hitta din blogg :) nu kke de kan bli lite bättre, även att jag har mycket känslor kvar.
Tack för läsandet!
Har startat en egen blogg om att bli dumpad, behöver läsare så kolla in den!
När jag läser denna fantastiska o genomärliga blogg slås jag av en sak; DET KÄNNS SOM ORDEN ÄR MINA, SOM ATT JAG HAR SKRIVIT DETTA! Får man möjligtvis följa din andra blogg om du fortfarande har den kvar? Maila gärna i så fall!
Riktigt bra skrivet!! Läste ord för ord.
tack! ärligt rakt på sak och starkt skrivet. Nu skall jag genomleva en dag till, för jag vet att en dag är det läkt och fint ingen mitt hjärta.
Tack så hemskt mycket för detta inlägg. Blev dumpad idag och bor i kina med mitt... ja ex. Grät egenom mig din text. Flyttar hem dom närmaste dagarna och hoppas dom går fort. När jag blir ledsen igen så ska jag gå in och läsa ditt fantastiska inlägg! Tack igen!
Det känns så mycket bättre av att läsa detta. Även fast jag vet att det går över så är det så himla svårt, svårt att föreställa mig ett liv utan pojken jag älskar. Förlorade honom för två dagar sedan och har aldrig mått så här och det värsta är att man verkligen nu insett hur bra/dåliga vänner man har. Man märker vilka som bryr sig.
Saken är att han har tappat känslorna men han säger att han saknar mig, att han älskar mig och att han har känslor och det är nog det som är det jobbiga, att jag skyller allt på mig. Att jag inte fyller upp hans krav och att han inte vill ge mig en chans till.
Sist jag vart dumpad tog det cirka 6 månader men då var jag endast 15 år och den killen var min första kärlek men det är inte alls som då. Jag mådde ju dåligt och älskade även han men med han fanns det dåliga egenskaper, han var verkligen en dålig kille bara att jag var blind för det för att jag var kär.
Killen som dumpade mig nu var i mina ögon så perfekt, han var lugn och världens snällaste. Gjorde aldrig fel emot mig förutom att han var otrogen 5 dagar innan han gjorde slut med mig och det gör så himla ont att han var otrogen och jag tog tillbaka honom och älskade honom och umgicks med han i 5 dagar i sträck och sedan när vi skiljs åt så lämnar han mig ÖVER TELEFON?! Vi var ute på en ö nu i helgen tillsammans och hade det verkligen jättebra och vi pratade om framtiden osv. Kan då inte förstå att han kunde prata om det för han sa att han tvekat under en tid. Önskar så mycket att jag aldrig tagit tillbaka honom.
Jag har inte så många vänner som jag kan prata med detta om och killen var den jag pratade med om allt så kan verkligen inte föreställa mig ett liv utan honom för tillfället.
Däremot så pratar vi fortfarande, jag träffade honom igår för han vill stötta mig (för att han är rädd att jag ska göra något dumt som att börja röka igen osv) och det är min räddning. Att han hör av sig på dagarna. Igår så pratade vi telefon i 2 timmar ungefär och allt kändes normalt förutom att jag grät en hel del men döljde det så mycket som möjligt. Mina vänner och även du skrev att man inte borde kontakta exet för att han kan ta tillbaka en för att han inser att han saknar mig men utan hans telefonsamtal igårkväll hade det vart så himla mycket jobbigare. Det är skönt att iallafall ha kvar den vännen man haft i 1,5 år nu.. Men om du och mina vänner har rätt? Borde jag sluta prata med han? Borde verkligen inte tänka att han kanske tar tillbaka mig men är så svårt att inte göra då det är verkligen allt jag vill.
Insåg nu hur långt det vart och skäms nästan lite men var så skönt att skriva av sig.. Förväntar mig dock inte svar även fast det vore kul. Tack till dig som gjort denna blogg.
Känns på nåt sätt skönt att ni gjort slut... blev dumpad för en månad sen och ständigt undrat varför tar han inte tillbaka mig, etc. Men ja, det gäller att hitta nån man verkligen gillar och som verkligen gillar en...
Nu har jag läst igenom alla dina inlägg & tycker det är superbra skrivet.För snart 3 månader sedan dumpade han mig, min stora kärlek. "Det funkar inte längre." Han säger att han har känslor kvar & allt och det gör det bara ännu jobbigare! :( Det känns som jag bara står & trampar på samma ställe, det gör fortfarande lika ont & jag vill ha honom tillbaka. Jag hoppas han ändrar sig en dag.. För jag kan inte tänka mig leva med någon annan.
oj, gammalt inlägg. blev just dumpad av mannen som lärde mig att älska. sedan gjorde jag bort mig och berättade hur mycket jag hatar honom. Jag är 20 och otroligt djupt nere bland alkoholens mörker. Han fick bort mig, men nu sjönk jag tillbaka. Om detta är så kallad kärlek vill jag inte ha den.
Nästan 4 veckor sedan det hände och den här bloggen hjälpte mig mycket i början. Har själv skrivit en egen blogg för att bearbeta sorgen.
dumpats.blogg.se