Igår var en deppig dag!
Jag grät lite också. Jag brukar göra det ibland. Det händer inte jätteofta men ibland när allt känns jobbigt och tungt. Igår var en sådan dag. När jag och mamma&pappa satt och åt så frågade dom varför jag såg så deppig ut och då kom allt över mig. Jag hävde ur mig massa saker bland annat
- Det finns ingen som tycker om mig
- Jag kommer vara ensam för resten av livet
- Varför lämnade han mig?
- Jag hatar att vi ska gå på släktkalas hela tiden. Det är så jävla jobbigt med alla lyckliga par. Jag vill bara kräkas! Jag kan tänka mig att alla tänker: ja där är hon den misslyckade ensamma flickan. Stackarn när NÄR ska hon hitta någon?
- det finns inget kul i mitt liv nu
- Jag har verkligen inget kul att se fram emot.
- Det är bara massa tråkigheter i mitt liv nu!
Jag tror mamma och pappa blev rätt chockade för dom visste inte riktigt vad dom skulle säga. Det blev några passiva försök att muntra upp mig. Jag mådde lite dåligt också över att jag slängde allt över dom. varför gnäller jag egentligen? Dom har aldrig sett mig så nere och dessutom aldrig hört mig klaga så mycket på mitt liv. Jag tror dom blev lite skärrade.
Det kan också ha att göra med att alla killar jag har träffat efter att det har tagit slut bara har runnit ut i sanden av oförklarlig anledning. Jag förstår inte varför. Jag kanske utstrålar desperation omedvetet alltså. Det är säkert något som får killarna att fly även om jag gör allt för att inte verka desperat.
Imorse sa pappa till mig: Se till att njuta av singellivet nu istället...
Jaha tänkte jag håglöst. Exakt vad är det man ska njuta av? Att man är ensam och övergiven?
Eller menade pappa att jag skulle gå ut och träffa så många killar som möjligt?
usch :( ha en bra dag
Vet inte om det kan vara någon tröst men jag vet hur du känner...
singel i den bemärkelsen, gör precis vad fasen du vill och sluta tänk på andra i den utsträckning du gjort tidigare!
Min far klappade mig på axeln (när det tagit slut mellan mig och mitt ex) och sa: det kommer blåsa många
vindar Johanna.
Jag kunde inte för allt i världen förstå vad det var han menade men om man bara ger allt lite tid att läka ut.. ger allt lite tid för eftertanke och omsorg till sig själv så brukar allt klarna. Iofs.. här skiljer sig våra situationer åt lite granna. Jag var (innerst) inne ganska glad då att det tog slut faktiskt vilket jag inte tror att du är eftersom ni hade planerat att flytta ihop osv. Hur som helst det jag vill skriva till dig är att jag hoppas att du kommer kunna se frammåt och känna dig positiv för vad framtiden bär med sig. Kram
För det första, jag tror inte att människor har den synen på dig, att dom tycker synd om dig för att du är ensam. Det är ganska vanligt att man har en egen bild av andra människors syn på en själv men den är sällan överensstämmande med verkligheten. För det andra, det är en gåva att glädjas över andras lycka. Skulle inte du vilja att alla människor var glada för din skull? Det kommer reflektera på hur andra uppfattar dig. Jag tror att du har mycket att vara glad över, men ibland kan dom positiva sakerna överskuggas av dom negativa. Jag säger ge det den tid det behöver, Rom byggdes inte på en dag och ingen har kommit över en kärlek i en handvändning heller. Och singellivet handlar om att man ska bejaka och utveckla sig själv i min ödmjukaste åsikt.