dumpad

Det var ett tag sedan jag skrev vilket betyder att jag har mått ganska bra de senaste dagarna.

Förra söndagen (1 vecka sedan idag) så pratade jag med honom på msn och som vanligt så slutade det i att vi bestämde oss för att ligga med varandra. Han kom och hämtade mig i sin bil. Jag fick ljuga för mamma och pappa och säga att vi skulle in till stan och fika.

Eftersom jag hade sagt att vi skulle fika så fick vi umgås lite efteråt så att jag inte skulle komma hem direkt igen. Vi pratade och det var faktiskt skönt att prata med honom igen. Jag kände inte att jag ville börja gråta och så.

Jag var tvungen att fråga honom om han hade haft oskyddat sex eftersom jag verkligen inte vill åka på någon könssjukdom.
- Ja men jag har kollat mig och det är ok sa han.
- Tyckte du det var jobbigt att höra, undrade han.
- Nej sa jag och menade det verkligen. Jag vet ju att han har gjort det så jag var förberedd på det. Sen frågade han om jag hade legat med någon också.

Jag tror och hoppas att han fick ett positivt intryck av mig. Dels sa jag till honom att jag tyckte att han var repektlös när det tog slut eftersom han låg med mig precis efter och så när han visste att jag fortfarande var kär i honom. Sen ville jag ju säga att jag tyckte att han var respektlös när han skrev att ludret var den sexigaste golfaren han visste mm men jag gjorde inte det. Jag tänkte att det skulle låta helt hysteriskt.

Dels sa jag till honom att han inte hade varit speciellt schysst mot mig när det tog slut genom att säga att han saknade mig och inte visste om han hade gjort rätt osv. Det kändes bra att ha sagt det. Sen avslutade jag med att säga att "jag vet ju att det har varit svårt för dig också och det är ok. Jag blev bara så ledsen när jag upplevde det som om den tid vi hade ihop inte betydde något för dig" Jag tyckte själv att det lät väldigt moget och som om jag hade nått insikt i det här och kommit över honom.

Sen så sa han till mig att han uppskattade att jag hade självdistans vilket han tyckte var den viktigaste egenskapen hos en tjej.
- Det finns så många tjejer på krogen som tror att dom är så snygga och saknar all självdistans.
Jag uppfattade det som om han hade blivit nobbad på krogen och det kändes extra bra.

Sen frågade han vad jag saknade mest, om jag trivdes med att vara singel och om jag tyckte att han hade förändrats.

På frågan om vad jag saknade mest svarade jag kärleken... typ att ha någon att pussa, krama och mysa med. Och att jag hade förlorat min allra bästa vän. Jag saknade att hitta på massa mysiga saker med honom, åka bort osv. Sen drog jag upp lite exempel på saker som vi har gjort. Och om det fungerade! Han vände pltösligt bort och jag såg att han grät.
- Har du fått något i ögat, frågade jag på skämt. (Det var vårt interna skämt när någon av oss grät så sa vi alltid att vi hade fått ngt i ögat)
Jag kände mig i det ögonblicket 100 gånger starkare än honom. Det var inte jag som grät. Det var inte ens jag som var ledsen. Vilken lycka!

Om jag trivdes med att var singel... nej svarade jag. Jag hatar att vara singel. Då frågade han mig om jag letade efter någon ny... Nja svarade jag, inte direkt. Jo men det gör du ju då sa han. Nja svarade jag. Jag var inte vem som helst.

Sen frågade han mig om jag tyckte att han hade förändrats. Då berömde jag honom och sa att han hade verkat bli mer målmedveten och mer stabil. Det var en ren lögn. Egentligen ville jag bara säga att:
- Ja du har förändrats och inte till det bättre om man säger så. Du har blivit en facebook-hora som addar "vänner" till höger och vänster och du verkar knulla runt hur som helst. Du umgås med luder och annat low-lifefolk och verkar lida av extremt dåligt självförtroende. Du är ute på krogen och dricker dig asfull varje helg och istället för att ha tagit några steg framåt så har du tagit tio steg tillbaka.

Men jag sa alltså inte det här. Sen började klockan bli mycket och då sa jag att du får du köra hem mig. Jaha sa han och lät snopen... kan vi inte prata en stund till?

Ok sa jag och kände ytterligare en gång att jag hade övertaget. Annars har det ju alltid varit jag som har velat dra ut på det.

Sen sa han också att direkt efter det hade tagit slut så tyckte han att det kändes jätteskönt. Typ som allt jobbigt som hade funnits innan bara försvann och att han lite egoistiskt bara hade kastat över allt på mig. Så frågade han vad som hade varit jobbigast och då sa jag
- Att hela min framtid bara rycktes ifrån mig. Dagen innan hade jag en pojkvän som jag planerade att flytta ihop med, skaffa barn, gita sig med, köpa hus osv och så i nästa sekund var allt borta. Det gick helt enkelt inte att hantera.

- Mmmm sa han. Det var det som var jobbigt för mig också. Å ens sidan funderade jag på om jag verkligen var kär i dig och å andra sidan fanns allt som vi hade planerat där.

- Det kom något gott ut av det här också sa jag och det var erfarenheten av att ha blivit dumpad hur sjukt det nu än kan låta sa jag. Det var jättejobbigt. Jag kände mig psykiskt störd ibland och visste inte hur jag skulle hantera alla känslor.
- Jag förstår att det måste ha varit jobbigt sa han.
- Ja fast du kan ändå inte förstå sa jag. Man kan inte det innan man själv är mitt uppe i det. Man kan inte det.

Sen pratade vi lite till... jag gick stärkt ifrån det mötet. Det kändes faktiskt som om jag hade gått vidare. På honom verkade det som om han precis när det hade tagit slut tyckte att det var jätteskönt men att han kanske (nu kanske jag överanalyserar allt bara till sånt som jag vill tro) började fundera på om han verkligen hade gjort slut.

jag hoppas han kommer att ångra sig och då kan jag bara säga.... SORYY! Haha aldrig i livet! För det kommer jag att göra.

Just det. Sen frågade jag om han trivdes med att vara singel och han sa att han tyckte det var rätt skönt att vara ensam... jaja... nu kanske men vänta om ett tag!