Vad var det alla sa?

Igår när det knackade på dörren och han stod där så gick det en våg av glädje i mig tills jag insåg vad han gjorde där. Det var precis så som det hade varit i nästan 6 år när han stod där utanför dörren för att han älskade mig och för att han ville träffa mig.

Redan då kändes det fel. Det kändes som om det här är mitt hem nu där han inte längre är välkommen. Det kändes som om han tillhörde det förflutna. Det förflutna som jag faktiskt inte har kunnat släppa än.

Han var stel och konstig och inte alls som den underbara pojkvän jag en gång kände. Det var precis som efter det tog slut. Ingen kärlek alls fanns kvar. Det gjorde mig faktiskt besviken även om jag inte har rätt att vara det.

Precis när han skulle gå kramade vi varandra. Jag sa:
- Åh det är så mysigt med lite kärlek. Det är inte så ofta man får det nu för tiden.
- Men det var ju inte kärlek svarade han.
- Nähä...
- Nä inte som det här sa han och syftade på kramen.
- Det var det här jag menade sa jag. (och det var faktiskt sant)

- Saknar du aldrig sånt här? Frågade jag...
- Joooo svarade han och började darra... nästan som om han skulle börja gråta tyckte jag det verkade som. Antagligen rent önsketänkande från min sida. Strax efter det gick han.

Kommentarer
Postat av: johanna

Du behöver en mysimys tjejkväll med gott vin, anstiktsmask, en bra film. Eller så behöver du en flaska vin, en schysst outfit, bra musik och en riktig röjar kväll ute på stan. Kan inte bestämma mig bara för vad du behöver mest men jag tror inte det är killen. Du! Det finns en NY bok ute nu som är skriven av de författarna som skrev: dumpa honom (något sånt jag minns inte riktigt) Tänkte på dig då. Kolla in den!

Postat av: Dumpad

ja det är samma författare till boken: Det är slut. Konsten att bryta upp utan och bryta ihop. Det var en helt fantastisk bok faktiskt. Så dom har skrivit en ny? Skall genast kolla upp det. Tack för tipset.

2007-10-29 @ 22:29:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback