dumpad

Idag skall han komma hem till mig. Vi ska ligga med varandra igen. Jag kan inte låta bli att fundera på vad jag egentligen håller på med? Vad sysslar jag med?

Det var PRECIS så här det inte fick bli enligt alla självhjälpsböcker. Man fick inte degradera sig från att ha varit en flickvän till att acceptera att bli någon som han bara ligger med. Var är min stolthet? var är min styrka att säga nej? Var är min självrespekt?

Jag försvarar mig själv med att jag också vill och att det inte gör något eller förlänger sorgeprocessen men jag vet faktiskt inte om det är sant. Jag tror bara att jag lurar mig själv. Jag saknar honom... det gör jag ju. Och varje gång vi ses så blir jag glad men det är en falsk glädje för så fort det har gått en vecka och jag börjar känna mig ensam igen så tar jag bort blockeringen från msn och så är vi där igen... Jag är i hans armar och så känns allt plötsligt lite bättre... tills jag blir ensam igen.