Efter att jag sansat mig...

Nej jag ältade inte med honom utan med en kompis istället. Det kändes bättre efter att ha pratat med henne. Bara det inte är så att han skiter i mig och tänker att what ever liksom. Jag skiter väl i vad hon tycker.... Så kände jag när jag bröt upp med mitt ex.

Jag säger (13:27):

men jag är i UPPLÖSNINGSTILLSTÅND!

Jag säger (13:28):

seriöst den här fucking facebook. vet du vad han har gjort? han har kallt det där ludret som jag hatar för "the sexiest golfer I know" mitt framför ögonen på mig. Det är så smaklöst så jag vet inte vad

Kompis säger (13:30):

va?!? Han måste hålla på med nån typ av psykning... han är säkert en snäll människa, men i princip alla människor måste ha bekräftelse - så länge du klarar dig ok (vad han vet) så kommer han att testa gränserna för att få egen bekräftelse... det måste vara så...

Kompis säger (13:30):

hur fick du reda på det?

Jag säger (13:31):

jag gick in på hans sida och såg det... det gick liksom inte att missta sig. alltså vad håller han på med? vad är det för fel på honom? jag dör...

Kompis säger (13:34):

jag vet inte, men nåt fel måste det ju vara... han vill nog bara ha en reaktion från dig... du får inkludera i de där 60 dagarna att du överhuvudtaget inte befattar dig med honom... det är inte sunt...

Jag säger (13:36):

nej verkligen inte. jag dör. jag tog bort kontaktblockeringen i 4 minuter innan jag ångrade mig och satte dit den igen.

Jag säger (13:36):

tror du att det är det han vill? ha en reaktion från mig? som den han fick sist?

Kompis säger (13:39):

säkert, och på så sätt få en bekräftelse på att han är den starke parten på nåt sätt...  vad vet jag... men det är dåligt att visa så dålig respekt när ni har haft ett sånt bra och seriöst förhållande ganska länge... även om var och en måste gå vidare så kan man fortfarande vara snäll

Kompis säger (13:40):

att skriva så på facebook som alla kan läsa är ju bara uppenbart att han är osäker på sig själv...


Jag säger (13:40):

ja verkligen och det är det sista han är. jag känner inte igen honom alls. det var ju ändå han som gjorde slut med mig. det är ju jag som ska hålla på så ju

Jag säger (13:41):

ja säkerligen. han addar vänner till höger och vänster som han inte ens är vän med. patetiskt

Kompis säger (13:43):

det är säkert så att det är han av er som tar det här uppbrottet sämst, det verkar ju uppenbart... alltså det är ju han som tar kontakt och är "provocerande" på så sätt... även om det var han som gjorde slut... han har nog blivit en splittrad själ.

Jag säger (13:43):

vad snäll du är som säger så

Kompis säger (13:46):

försök att stå på dig bara när det gäller dina 60 dagar... jag tror faktiskt att det är sunt, försök att ignorera typ facebook och sånt även om det är svårt...

Jag säger (13:46):

ja det är ju det svåraste av allt


Jag känner vrede!

Jag blir så fruktansvärt ARG! jag känner enorm ilska inom mig. Sprang nyss in på hans sida på Facebook (hata den jävla sidan) och vad ser man att han har skrivit i sin jävla "Golf buds"-application? Jo att ludret som jag hatar (som jag nyss såg foto på) har han kallat för "the sexiest golfer I know"

Jag kräks. Jag blev grymt svartsjuk. Jag hatar det. Han var online på msn. Jag tog bort kontaktblockeringen i ungefär 4 minuter innan jag ångrade mig och satte dit den igen. fasen vad jag känner massa konstiga känslor inom mig nu.

Det är ju ett fucking jävla hån mot mig att göra så. Han vet ju att jag avskyr henne och ändå kan han med att göra det. Han VET ATT JAG FUCKING HATAR HENNE OCH ÄNDÅ GÖR HAN SÅ!!!!!!

Jag hatar honom. Han är äcklig och ful och beter sig som en jävla småunge. Jag går typ hundra steg framåt medan han går 100 steg bakåt och det är minsan inte attraktivt. Han hänger med massa misslyckade människor och tycker att en blåst jävla brud är sexig. Jag är så jävla fucking arg. Jag måste ta mig vidare. Jag måste lyckas med mitt liv för det här håller inte. Han kan sitta där med sin blåsta jävla tjej och se hur kul dom har det. Dom skaffar säkert ett barn som blir lika puckat som hon är och så sitter dom där i sin misslyckade lägenhet i förorten.


Herregud jag måste ta mig vidare och klättra uppåt. Jag får börja med karriären tror jag.


Men det var ju vi...

Ibland gör det så himla ont. Som när jag var på Mio nyss och skulle kolla på en tv-bänk. Allt jag kunde tänka var: Men det var ju vi. Vi skulle ju flytta ihop. Det var ju vi som skulle gå och kolla på möbler. Varför ångrade han sig? Hur kunde han göra det? Min kille... han som var så underbar. Varför slutade han att älska mig och när ska jag sluta att älska honom?

Jag fick en klump i halsen... en sån som det gör så ont att svälja.

Telefonsamtal

Idag ringde han mig och jag svarade utan att tänka mig närmare för. Han ställde en helt meningslös fråga till mig, nämligen om hur man kommer igång med mms i telfonen. Jag jobbar ju med sånt och kan svara men va fan... kolla på hemsidan det står ju där!

Jag blev lite irriterad faktiskt. Hur jävla svårt är det att kolla upp? Han var verkligen tvungen att ringa mig om det. Nåväl, han hann med att fråga vad jag skulle göra i helgen också. Fasen vad jag hatar när han ringer mig. Blääää

Idag efter skolan åkte jag hem till killen som jag har legat med. Ja vi låg med varandra, det var ju därför jag åkte dit. Han vill inte ha något annat av mig och jag vill inte ha något annat av honom... tror jag. Vi har inte sagt det rent ut men det verkar vara underförstått. Han är min KK med andra ord... Det är rätt mysigt. Man får sex, kyssar och kramar när man vill och utan några förpliktelser. Precis vad jag behöver!


jag fortsätter med mina 60 dagar! Jag räknar inte detta som något som skulle bryta mina 60 dagar även om jag noterade att på den 9e dagen så ringde han mig.


Patetisk

Jag tog mig upp från svackan efter fikan. Det är därför jag inte har skrivit här på länge. Jag mår mycket mycket bättre. Vet inte vad det kan vara. Kanske för att det gick superbra på min tenta... vad vet jag.

Hur som helst. Jag tänker ju fortfarande på honom flera gånger om dagen. Jag tittar till hans Facebook relativt ofta också. Vad jag kan konstatera är att han addar vänner till höger och vänster utan att egentligen vara vän med dom. Jag vet ju vilka han umgås med eftersom vi trots allt nästan var ihop i 6 år. Jag kan inte låta bli att tycka att det är patetiskt... vad vill han bevisa? Att han har fler vänner än mig?

Jag kontrade med att adda vänner från skolan. Visserligen umgås jag inte med dom direkt men det är ju tacksamma vänner att adda och dom är många. Han ska i alla fall inte ha fler vänner än mig....! Hitills har han ungefär 70 vänner tills han är uppe i mitt antal.

Nu är jag också patetisk.. men jag erkänner det i alla fall!

Dokusåpan fortsätter...

Ja så vad har hänt sen sist?

Han har skaffat facebook så nu är han vän med mig där. Efter att ha fått se honom på facebook så kände jag mig tvungen att höra efter vad som hade hänt. Följande inträffade på msn i söndags. Efter msn-dialogen så fortsätter jag att skriva vad som har hänt sen dess och hur det gick på fikan.

Såg precis att alla "jag" som jag har skrivit har försvunnit i dialogen... jag orkar inte fixa det.

Jag säger (21:16):
tror  har hittat en rätt schysst telefon till dig

Han säger (21:17):

grymt, vilken?

Jag säger (21:17):

K550i

Jag säger (21:17):

rätt bra pris på den

Jag säger (21:17):

fast det är ju klart. vad ska du ha telefonen till? vad gör du?

Han säger (21:18):

primärt ringa, sms, mms.... fast  tycker det är ganska kul med lite funktioner också

Han säger (21:19):

 har precis skaffat facebook, så  fixade med det, vad gör du?

Jag säger (21:19):

undrade just när du skulle hamna där

Han säger (21:19):

ja visst gjorde du

Jag säger (21:20):

hittade kort på dig där

Han säger (21:20):

1

Jag säger (21:20):

flera

Jag säger (21:21):

 känner att  måste fråga...

Jag säger (21:21):

har du börjat träffa X?

Han säger (21:21):

varför frågar du?

Jag säger (21:21):

för att  undrar

Han säger (21:22):

givetvis...

Han säger (21:22):

hon är i new zealand... så nej

Jag säger (21:22):

ok då

Han säger (21:23):

vad hittade du för kort?

Jag skickar:

 Överföringen av 7285.jpg är färdig.

Jag säger (21:24):

det gjorde mig lite ledsen idag men  antar att det skulle hända förr eller senare ändå

Han säger (21:24):

var det därför du frågade?

Jag säger (21:24):

ja

Han säger (21:25):

fast för att svara på din fråga så träffas vi inte...

Jag säger (21:25):

ja  vet inte varför  håller på såhär när  mår superskitdåligt av det men det är precis som om man gör allt för att göra sig själv ledsen

Han säger (21:26):

ok... vet inte riktigt vad  ska säga?

Jag säger (21:27):

nej inte  heller

Jag säger (21:28):

kan vi ta det där med din telefon i veckan. vi kan ses i stan eller ngt.  tycker det är jobbigt att ha det hängade över mig.

Han säger (21:31):

visst kan vi göra det, visste inte att det "hängde över dig", hade  vetat att det skulle innebära problem för dig hade  aldrig frågat...

Jag säger (21:31):

nej det är bara det att  fixar inte att prata med dig. var blir så ledsen varje gång

Jag säger (21:31):

men självklart hjälper  dig att fixa ett schysst pris

Han säger (21:32):

nej  löser detta på annat håll... tack för hjälpen iaf!

Jag säger (21:34):

 säger ju att  fixar det

Han säger (21:34):

ok, hur mår du?

Jag säger (21:35):

ibland upp och ibland ner. hyfsat fram tills  fick se det fotot. då kom allt över mig igen

Han säger (21:37):

ja, det var tråkigt... men du behöver inte dra en massa slutsatser av det....

Han säger (21:37):

vill inte att du skall vara ledsen på grund av mig...

Jag säger (21:38):

ja men det måste du ju förstå att  är

Jag säger (21:38):

men du behöver inte ha dåligt samvete. I'm strong...  kommer över det här


Han säger (21:39):

det förstår  ju att du gör...

Jag säger (21:39):

är ditt liv bättre nu då? ursäkta om  är jobbig

Han säger (21:40):

du är inte alls jobbig!  saknar att prata med dig...

Han säger (21:40):

hur då bättre menar du?

Jag säger (21:41):

ja  är ju säkert naiv och så men  har funderat och någonstans bottnar det i att du tror att  inte var den rätta för dig.  köper hela det här snacket om att du vill vara själv och den biten. Det ville  också vara ganska ofta under vårt förhållande men  visste (trodde?!?) att  inte kunde hitta något bättre så därför gjorde  mig aldrig av med dig.

Han säger (21:42):

så därför gjorde du dig aldrig av med mig???

Jag säger (21:42):

ja

Jag säger (21:42):

 älskade ju dig

Han säger (21:43):

men du ville göra dig av med mig?

Jag säger (21:44):

nej. men  kände precis som dig till och från. att det hade varit kul och skönt att var singel men  visste att det där bara skulle vara kul för stunden och seriöst så hade  planerat hela vår framtid ihop. hus, barn, bröllop etc

Jag säger (21:44):

singellife's a bitch!

Han säger (21:44):

 ja

Jag säger (21:46):

det är lustigt det där.. så fort folk började få nys om att det hade tagit slut så damp det ner typ sms från varje sk. "killkompis"...  mår bara illa av allihopa

Han säger (21:47):

 så du var hett byte då?

Jag säger (21:47):

antagligen... men det vet du väl?

Han säger (21:48):

ja klart att  vet... lite jobbigt att tänka på bara

Jag säger (21:48):

I know the feeling

Jag säger (21:48):

 har addat dig på facebook

Han säger (21:49):

jepp  såg det nu

Han säger (21:49):

 har ändå hållt mig borta från det där innan...

Jag säger (21:49):

ja  trodde inte du var dne typen

Han säger (21:50):

den typen?

Jag säger (21:51):

som hängde på sådana sidor på internet. fick alltid för mig att du tyckte att  var så löjlig för att  höll på med sånt

Han säger (21:51):

ja lite kanske...

Han säger (21:52):

dubbelmoral!

Jag säger (21:52):

definitivt... vågade du inte skriva hur vi känner varandra?

Han säger (21:52):

?

Jag säger (21:53):

man kan ju fylla i sånt...

Jag säger (21:53):

 gör det!

Jag säger (21:54):

tryck på home längst upp i högra hörnet. "detailed friend request" och acceptera!

Han säger (21:55):

 lyckas inte?

Jag säger (21:57):

nej...

Jag säger (21:57):

mer delatljerat. try again

Han säger (21:58):

ok nu är  med... det var ok...

Han säger (21:59):

tycker du att det är jobbigt att prata?

Jag säger (22:00):

nej inte nu

Jag säger (22:01):

bara det att tanken på dig med någon annan (speciellt henne) får mig att bli galen

Jag säger (22:01):

men  vet.,.. det kommer hända förr eller senare so I better get used to it

Han säger (22:02):

ja kanske, men det gäller ju omvänt också... suck

Han säger (22:03):

eftersom du frågade mig så... träffat någon?

Jag säger (22:04):

 frågade iofs inte om du träffat någon utan mer henne

Jag säger (22:05):

men nej, det kan  inte påstå

Jag säger (22:07):

tror du att det är möjligt att vi kan vara vänner?

Han säger (22:07):

ja

Jag säger (22:07):

 hoppas det också

Han säger (22:07):

tror du?

Jag säger (22:08):

ibland känns det så. ibland inte

Jag säger (22:08):

typ som när  såg det fotot så kände  "no way in hell" men  har börjat med mental träning och när  hetsar upp mig så försöker  lugna ner mig själv. det hjälper!

Jag säger (22:09):

btw. såg att du vann en golftävling. just då så var  för sur för att gratulera dig men nu kan  göra det. GRATTIS! Himla kul

Han säger (22:10):

Tack! hur såg du det? det var väldigt roligt för mig iaf!

Jag säger (22:11):

ja dels för att du tryckte upp champion över hela msn

Jag säger (22:11):

och så såg  det på din sån där golfsida


Han säger (22:12):

men om man för en gångs skull lyckas så får man kanske vara lite kaxig, det har iaf gått över nu och  är nere på jorden...

Jag säger (22:12):

ja det var ju skönt. det var inte klädsamt

Jag säger (22:12):

haha

Jag säger (22:12):

skoja bara! klart du ska vara stolt

Jag säger (22:12):

i sverige är man alldeles för feg för att vara stolt

Jag säger (22:13):

seriöst så har det kommit lite bra saker av det här uppbrottet.  har slutat skämmas för mig själv och så är  stolt över mig själv

Jag säger (22:13):

tar ingen skit från nobody längre

Han säger (22:13):

skämdes du över dig själv när vi var ihop?

Jag säger (22:15):

ja över saker som  gjorde och sånt...

Jag säger (22:15):

småsaker. typ som näör  var bakfull så ville  inte säga det till mamma och pappa utan låtstades som allt var ok.

Jag säger (22:16):

eller när  handlade dyra saker så ville  inte säga vad det kostade

Jag säger (22:16):

men nu tänker  att vaddå... mitt liv  gör som  vill

Han säger (22:17):

det låter ju bra...  håller med, ditt liv, du gör som du vill!

Han säger (22:17):

vad gör du nu?

Jag säger (22:18):

precis nu?

Han säger (22:19):

ja?

Jag säger (22:19):

inget speciellt. skriver på facebook. försöker reda ut hur  ska kunna lämna tillbaka en bok utan att slippa bot mm. why?

Jag säger (22:21):

skrev du ngt? den loggade ut mig...

Jag säger (22:23):

skrev du ngt? den loggade ut mig...

Han säger (22:24):

ja,  skrev att  kände för att fråga något bara...

Jag säger (22:24):

visst. fråga

Han säger (22:24):

det var därför  frågade vad du gjorde...

Jag säger (22:25):

jaha ok.

Jag säger (22:25):

vad gör du?

Han säger (22:26):

äter, sitter vi datorn, funderar på livet...

Jag säger (22:26):

vad funderar du på då?

Han säger (22:27):

hmm, allt möjligt...

Jag säger (22:28):

som?

Han säger (22:28):

jobb, golf, relationer mm

Jag säger (22:29):

du får gärna prata med mig om du vill

Han säger (22:31):

ja men är inte det jobbigt för dig?

Jag säger (22:31):

nej det är ingen fara

Han säger (22:33):

det var väldigt längesedan vi pratade...

Jag säger (22:33):

ja det var det

Jag säger (22:39):

är du kvar eller?

Han säger (22:39):

ja  är kvar...

Han säger (22:40):

skulle vi ses ang mobilen? kanske kan ta en fika? om det är ok...

Jag säger (22:40):

visst. när funkar det för dig?

Han säger (22:41):

fm före 1 och em efter 20.30 i stort sett hela veckan, helgen är också ledig...

Jag säger (22:43):

ok.  slutar ju 12 så det kanske blir lite tajt. men om  ska in till stan och lämna boken imon kanske vi skulle kunna ta det då

Han säger (22:45):

imorgon passar inte så bra... tyvärr... ngt annat förslag?

Jag säger (22:46):

onsdag?

Han säger (22:46):

onsdag... när?

Jag säger (22:47):

whenever.  är helt ledig

Han säger (22:47):

you choose. fm alt em?

Jag säger (22:48):

ja om du vill köpa en telefon så är det stängt vid halv nio men är det bara för fikan så kan vi ta det på kvällen

Han säger (22:50):

kan  inte komma in på lör och kolla på tel? mest för fikan...

Jag säger (22:50):

ok. visst. så fika ons kväll och telefon lördag då?

Han säger (22:51):

ja så blir det...

Jag säger (22:51):

ok

Han säger (22:52):

inte läggdags för dig???

Jag säger (22:52):

 har varit på släktkalas och druckit kaffe så  är helt stissig

Han säger (22:53):

ha ha! undrade just varför du var uppe så sent, brukar du ju inte vara...

Jag säger (22:53):

nej det är sant.


NU KOMMER DET OCKSÅ.... SE PÅ VAD JAG SKRIVER HÄR OCH NU! ATT JAG INTE SKÄMS ÖVER MIG SJÄLV...

Jag säger (22:55):

saknar du sexet ibland?

Han säger (22:55):

ja

Han säger (22:55):

why?

Jag säger (22:55):

 med.  har varit nära att fråga om vi ska göra om det igen men det står att man inte får göra så i självhjälpsböckerna så  har inte gjort ngt åt saken..

Han säger (22:56):

det som står i böckerna är nog sant... iofs är det ditt liv, du gör som du vil..

Han säger (22:57):

vill...

Jag säger (22:57):

haha....

Jag säger (22:57):

ja men man måste ju må bra också.


CENSUR.... (SNUSKIGA SAKER)

Jag säger (23:15):

det är ju lättare att gå vidare om  låtstas som om du inte finns längre

Han säger (23:15):

okej... men då kanske vi inte ska ses

Jag säger (23:16):

men samtidigt så vill  ju ha dig som vän.  är helt schizo...

Han säger (23:16):

vi är vänner... du är iaf min.

Jag säger (23:17):

ja du är min vän med.

Jag säger (23:18):

konstigt nog känns det alltid bättre efter att vi har pratat

Han säger (23:19):

bra, hur då?

Jag säger (23:20):

 vet inte men det gör det

Jag säger (23:21):

Nu ska  sova om  ska orka upp imon.

Jag säger (23:21):

ge mig ngt snusikgt att tänka på innan  somnar.  


CENSUR.... (SNUSKIGA SAKER)

Han säger (00:19):

du skulle varit här nu istället!

Jag säger (00:19):

ja

Han säger (00:19):

vill du det?

Jag säger (00:20):

ja

Han säger (00:27):

du kan inte komma ut ur ditt hus nu?

Jag säger (00:28):

nej det går inte

Han säger (00:28):

kom hit imorgon på fm

Jag säger (00:29):

är du hemma?

Han säger (00:29):

ja...

Han säger (00:29):

ska träna och så men  kommer vara hemma också

Jag säger (00:30):

ring mig då

Han säger (00:31):

min syster kommer nog vara här...

Jag säger (00:31):

det är ju ingen höjdare

Han säger (00:31):

nej verkligen inte

Jag säger (00:32):

här är det iofs ingen hemma

Han säger (00:35):

borde vi verkligen göra det?

Jag säger (00:36):

ja vet inte

Jag säger (00:40):

så?

Jag säger (00:42):

 går och lägger mig nu

Han säger (00:43):

vi vill ju men egentligen är det ju inte så bra...

Jag säger (00:43):

kanska ska nöja oss med fikan då

Han säger (00:45):

det kanske är bäst att vi gör det...

Jag säger (00:45):

ok. ska vi bestämma ngt inför ons då?

Jag säger (00:50):

ok. men då syns vi då. det är lite sent för mig nu

Han säger (00:51):

 måste verkligen lägga mig nu också...

Jag säger (00:51):

ok. sov gott

Han säger (00:51):

samma


Ok jag trodde alltså att det inte blev något med den här sexgrejen. På måndagen när jag sitter hemma och pluggar får jag ett sms:

Han: drömde du någt i natt?
Jag: Inte vad jag minns. Men jag var väl utmattad av alla fantasier. Gjorde du?
Han: Nej tror inte det. Vad gör du nu?
Jag: Sitter hemma och pluggar. Du?
Han: Ska åka från träningen till jobbet. Vill du att jag kommer förbi?
Jag: Ok, hur lång tid?
Han: Kan komma om 5 min men bara stanna max en kvart.
Jag: ok

Ja vad hände? Han kom, han låg, han gick... Kvar blev jag.

Onsdags då. Vi fikade. Jag hade sett fram emot det här hur länge som helst. Han var så himla himla snygg. Jag trodde jag skulle dö. Vi pratade nästan ingenting om vårt förhållande. Mest om vanliga saker. Jag upplevde att han tittade på mig som om han var kär i mig. As! Han frågade mig om jag träffat någon ny. Jag sa "inte direkt" Jag frågade honom, han svarade "inte direkt". Det måste ju betyda att han har gjort det. Att han har träffat henne. Usch.

När vi skulle säga hejdå gav han mig en lång kram och jag kröp ihop i hans famn och ville aldrig gå därifrån. Han frågade mig om vi kunde vara vänner. Jag sa att jag inte visste. Att jag fortfarande är kär i honom. Han ryckte till när jag sa det. Han släppte mig och tittade på mig. Jag måste sett väldigt ledsen ut för han sa "Se inte så eländig ut" och så tog han tag i mina armar. Jag drog honom till mig och kramade honom och hoppades på att han skulle kyssa mig. Jag kände så mycket kärlek så jag trodde jag skulle gå sönder. Jag ville så gärna att han skulle tycka om mig igen:
- Du vill inte visa mig din lägenhet sa jag.
- Nej det vill jag inte svarade han. Det skulle inte vara bra.

Jag satte mig i bilen hem och började storgråta. Det var så smärtsamt. Jag ville så gärna ha honom. Jag älskar honom. På väg hem blev jag omkörd av honom på motorvägen...

När jag kom hem var allt jag kunde tänka: Himla bra gjort! Smart drag! Verkligen!

Nä nu räcker det. Nu ska jag inte vara ledsen mer! Nu ska jag börja om på dom här 60 dagarna så ska jag aldrig träffa honom igen. Det funkar inte. Jag klarar inte av det! Vi kan inte vara vänner.


Jag hatar Facebook!

Det fanns en tjej som under hela vårt förhållande var som ett svart moln över vårt förhållande. Hon älskade honom och jag tror att han gillade henne väldigt mycket också. Dom brukade skicka sms till varandra under vårt förhållande och det gjorde mig galen av svartsjuka.

En gång råkade han skicka fel medd. Han skickade det till mig istället för till henne.
- Hej Snygging. Nu är jag på golfläger, inte speciellt kul. När ska vi träffas och ta vår golfrunda? Puss

Förstår ni hur ledsen jag blev? En gång kom det ett medd från henne där det stod.
- Dom spelar vår låt. Tänker på dig.

Det hela gick så långt att jag förbjöd honom att träffa och prata med henne. Det var inget jag ville men jag kände mig tvungen att göra det.

Hon har en facebook som dock inte går att titta på. Han har ingen. En av hennes tjejkompisar har dock en som går att titta på och hon hade lagt upp foton som jag naturligtvis var tvungen att titta på. Och där var dom. Han och hon. Jag visste det. När det tog slut så sa jag att "Det värsta som skulle kunna hända är att du springer rakt i armarna på henne. Jag vet att du kommer att göra det"

Han sa: Nejdå. Jag gillar inte henne. Jag vet ju vem hon är..

Fasen vad jag började gråta. Jag fick den där smärtan i bröstet som jag hade precis när det tog slut.. Det gör så jävla ont att det är just hon. Jag hatar henne. Hon är ett jävla luder. Fan fan fan fan vad jag är ledsen. Jag måste sluta leta efter sånt på Facebook. Det gör så jävla ont. Jag har lust att ringa honom och säga att han kan fixa sin jävla telefon själv. Men jag vill inte ringa honom. Jag hoppas att jag slipper se honom. Jävlar vad ont det gör att bli dumpad. Att det fortfarande kan göra så förbaskat ont. Jag som trodde att jag var påväg att bli bättre...

Jag mår dåligt!

Jag mår dåligt. Jag kan inte sluta tänka på honom. Jag har tänkt på honom sedan han ringde mig igår. Varför skulle han göra det? Han bara förstör för mig och jag hatar det. Så ska han komma till mitt jobb också. Vilket svin.

Jag måste helt enkelt säga till honom att han inte får ringa mig. Men jag vill inte det. Jag känner mig helt kluven. Jag vill inte säga så för då kanske han aldrig ringer mig igen. Samtidigt vill jag inte att han ska ringa. Fast jag vill ju det. Hur går det ihop?

Är det för att jag inte vill verka svag inför honom? Jag tänker mig att han kommer till mitt jobb om 2 veckor och sen hörs vi aldrig mer igen. Då behöver jag inte säga till honom att vi inte ska höras mer. Jag tänker i alla fall inte ringa honom. Det känns bra.

Åhhh igår när jag slog hans nummer och hörde hans röst. Det var så bekant, så normalt på något sätt. Vad är det för sinnessjuk värld jag lever i. Jag är singel! Jag hatar att vara singel. Vart tog min framtid vägen? Mitt bröllop? Min lägenhet? Mina barn? Min man? Allt är borta och kvar står jag ensam och ledsen.

Missat samtal

När jag kom upp på mitt rum efter att ha ätit mellanmål så hade jag ett missat samtal från hans jobb och ett intalat medd på telefonsvararen. Det var han som hade pratat in och som bad om en tjänst. Hur fan kan han be mig om en tjänst? Vad gjorde jag? Jo jag ringde upp naturligtvis.

Han telefon hade gått sönder och undrade om jag kunde hjälpa honom med en ny. Jag jobbar nämligen med sånt. Det blev lite kallprat innan han slutligen bad mig om det. När jag fick höra hur mkt han hade som telefonräkning så undrade jag om han inte skulle byta operatör. Jag sa något i stil med:
- Ja men dom du ringer har ju inte samma operatör och du ringer inte mig och jag ringer inte dig så det kanske är lika bra att du byter operatör.

Han blev helt tyst och lite chockad tror jag. Sen blev han helt kort och sa:
- jaja, jag får väl kolla upp andra alternativ då.

Sen tror jag att han tog sig samman och lät plötsligt lite trevligare igen. Han sa att han skulle komma ner och hälsa på mig på jobbet för att kolla upp saker och ting. Jävla skit. Han skulle komma om 2 veckor när jag jobbar (helgen). Kommer han inte att komma då som han har sagt så vet jag att jag kommer att bli hur ledsen som helst. Samtidigt som jag nästan med 100 % säkerhet vet att han inte kommer att komma eftersom han nästan aldrig håller vad han lovar. Åh vad jobbigt då måste jag göra mig fin då. Jag som alltid brukar se hur äcklig ut som helst på jobbet. Och om jag har gjort det utan att han kommer kommer jag att hata mig själv, dels för att jag bryr mig och dels för att jag blir så ledsen.

Btw, jag fick sms av dejten sent igår kväll. Jag har inte svarat än... Seriöst så verkar han helt förlamad.

Jag undrar vad han hade sagt om han fick veta att jag träffat nya killar och tom legat med en av dom. Undra om han hade blivit svartsjuk?

Första dagen i skolan. Det var mycket bättre än vad jag hade trott!

Trasigt inre

Snart har det gått 3 månader sen jag blev dumpad. Jag undrar om det är meningen att det ska vara över nu. Att man ska ha gått vidare. Jag upplever inte att jag har kommit över det här än.

Han loggade nyss in på MSN. Han brukar vara inloggad på söndagskvällarna och han vet att jag alltid är det också. Direkt kände jag för att ta bort kontaktblockeringen så han skulle kunna kontakta mig men jag hindrade mig nästan direkt. Jag ska inte göra det så enkelt för honom. Usch jag mår dåligt över att jag såg honom ute igår också.

Jag börjar bli jävligt trött på mig själv. Jag undrar vad ni som läser den här bloggen tänker. Gud vad hon vältrar sig i sin sorg. Vad patetisk hon är. Kan hon inte gå vidare? Att hon bara orkar må så dåligt hela tiden.

Idag när jag låg bakfull i min säng och tänkte på den här bloggen så kände jag illamåendekänslor över att jag ältar det här så jävla mycket. Jag blev så trött på mig själv och allt jag har skrivit här att jag bara ville slå mig sjäv på käften. Jag upplevde illamåendekänslor när jag tänkte på honom och hur han raggade på alla tjejer och jag kunde inte låta bli att tycka att det är barnsligt. Jag orkar inte med mig själv längre.

Min dejt som verkade väldigt intresserad från början har inte svarat på 2 sms som jag har skickat. Jag undrar vad problemet är. Känslan av att vara dumpad på nytt är lite obehaglig faktiskt. Jag tänkte att jag skulle ringa honom idag men hejdade mig och sa till mig själv att nu slutar du vara hysterisk. Så jag gjorde inte det.

Imorgon börjar skolan igen. Suck... Dom har inte rättat min omtenta än. Går det dåligt på den så drar jag något gammalt över mig tror jag.

Utekväll

Vi var ute igår. Vi skulle till vårt nya favoritställe men i kön till stans största ställe (dit jag brukade gå) ser jag honom. Jag går typ förbi honom med 3 meters mellanrum. Jag blir helt skärrad. Jag tror inte han såg mig, och om han gjorde det så låtsades han som om han inte gjorde det.

Jag ville gå fram och säga hej men mina vänner hindrade mig. Vilken tur. Jag gav min mobil till min kompis och sa till henne att hon skulle kontrollera den noga och skulle jag ringa så var hon tvungen att kolla till vem först. SMS fick inte skickas förrän hon hade godkänt. Väldigt smart. Visserligen kände jag inte jättestort behov av att ringa men det är mycket möjligt att jag hade slängt iväg ett sms.

Idag när jag vaknade (nu mao) så kastade jag mig på datorn och kollade igenom alla vimmelsajter för att se om han fanns med på någon av bilderna. Det gjorde han inte. Vilken tur. Jag hade nog dött om  han hade stått där med armarna om en annan tjej.

Syndiga tankar...

Jag tänker på honom hela tiden och nu saknar jag sexet också. Jag funderar allvarligt på att ringa och fråga om han vill ligga med mig igen. Mest för att jag vill ha sex. Men samtidigt också för att få vara nära honom. Det enda som hindrar mig är att jag inte vill att han ska kunna få ligga med mig utan att vara ihop med mig.

I en av böckerna jag läste stod det att under tiden som flickvän accepterade man inget annat än att bli behandlad som en flickvän så varför ska man nöja sig med något sämre nu?

I'ts either whole me or no me...

Sen tänker jag lite på mitt hjärta också. Det kan inte vara bra att ringa honom igen. Fan också att den här 60-dagarssviten bröts. Det var mycket enklare att förklara för sig själv varför man inte ska ringa då...

jag är svag men kämpar för att bli starkare..

Han är online på msn men jag har blockerat honom igen. Jag ska inte ta bort blockeringen igen. Jag ska inte göra det så satans lätt för honom att nå mig... Om han vill något så får han använda telefonen. Jag ska inte ta bort blockeringen igen. (Hoppas jag)


Jag är en svag människa!

Ja det är sant. Jag är svag, svag, svag, svag! Jag loggade in på msn och fick se att han var online. Jag hade ju blockerat honom men jag tog bort blockeringen. Det var svagt gjort. Det dröjde inte länge innan han hörde av sig. Jag svarade... jag svek mig själv. Jag hade lovat mig själv att vi inte skulle höras på 60 dagar och nu bröt jag den sviten. Fan också!

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har halvhjärtat fösökt fösvara mig själv för mig själv med att det var ju inte jag, det var ju han som tog kontakt. Men det hjälper inte. Jag skulle ha varit stark och inte svarat. Men jag skulle för det första inte ha tagit bort blockeringen. Varför sviker jag mig själv hela tiden?

Måste jag börja om med dom här 60 dagarna nu? Jag önskar man kunde fråga författarna... Men det spelar nog ingen roll heller för jag svek mig själv fullständigt när han sa att han tyckte det var kul att prata med mig och frågade om vi kunde göra det igen. Vet ni vad jag svarade då? Jag sa jag... Fan! Jag borde dra åt helvete. Jag ljög för honom också under hela konversationen. Jag publicerar den här så kan ni alla se hur falsk jag är.

(Ni kanske märker hur jag försöker vara smart och attraktiv och jag gör allt för att det ska gå upp för honom hur mycket jag har gått vidare och att jag har kommit över honom. Vilken lögn!)

Han säger (18:46):
hej! tänkte bara kolla om allt e bra? hur går det med pluggandet?
Jag säger (18:46):
hej
Jag säger (18:46):
hmmm jodå... det går väldigt väldigt segt
Jag säger (18:47):
men tentan är på måndag så då är det över i alla fall
Han säger (18:47):
skönt... bara att jobba ända in i kaklet då... så e det över sen...
Jag säger (18:48):
ända in i kaklet? haha... ja precis
Jag säger (18:48):
hur är det med dig?
Han säger (18:48):
bra, ska vara ledig och själv och slappa ikväll
Jag säger (18:48):samma här
Han säger (18:52):
har du pluggat klart?
Jag säger (18:52):
nej jag ska plugga hela dagen imorgon men idag orkar jag inte
Jag säger (18:52):
jag har ju jobbat och så.
Jag säger (18:53):
tappat karaktären fullständigt
Han säger (18:53):
har jag svårt att tänka  mig...
Jag säger (18:53):
det är sant... lite åtminstone
Han säger (18:54):
okej, gör det nåt då?
Jag säger (18:55):
ja det gör det. jag blir ledsen på mig själv för att jag inte anstänger mig men... ja jag vet inte. om det inte går så går det inte
Jag säger (18:57):
jag hörde att du hade flyttat. vad kul för dig!
Han säger (19:02):
eller du kanske var ironisk...
Jag säger (19:03):
skrev du ngt innan "eller du kanske var ironisk..."... isf fick jag inte det
Jag säger (19:03):
men nej... jag var inte ironisk. jag menar det. du var ju trött på att bo hemma
Han säger (19:04)
:jag skrev att jag bara lånar lägenheten och att killen som äger den skall sälja den om 1 månad... men det e skönt att kunna komma ifrån lite nu iaf...
Jag säger (19:05):
ja men det måste ju vara jätteskönt. tro det eller ej men så har jag kommit väldigt långt sen jag bad dig dra åt helvete
Jag säger (19:05):
så nu är jag glad för din skull
Han säger (19:05):
vad skönt... glad för din skull... det var helt ok att du bad mig...........
Han säger (19:06):
för mig iaf...
Jag säger (19:06):
ja men absolut inte för mig... jag kände mig som en "namn på mitt ex"... haha
Han säger (19:06):
haha... men det var du inte...
Han säger (19:06):
inte i min värld iaf
Jag säger (19:07):nej det var ju skönt fast om jag hade fortsatt så vet man aldrig...
Han säger (19:08):
fast då hade du fått hålla på länge... han står ju inte så högt i kurs hos mig och det ska nog mycket till för att jag skall börja jämföra er två...
Han säger (19:08):
nu ska jag åka och spela 9 hål på golfbanan snart
Jag säger (19:08):
mmm.. jag ska nog hyra en film
Han säger (19:09):
akta dig för en som heter nåt med fårahede fast på engelska... med de niro, matt damon och angelina....
Han säger (19:09):
helt rörig, och lång
Jag säger (19:10):
ja jag såg zodiac på bio och det kan knappast bli sämre än det
Jag säger (19:10):jag ska se black hawk down tänkte jag... för att komma in i FN lite och världens konflikter
Han säger (19:11):
ganska vinklad film skulle jag tro, som dom flesta filmer om konflikter i världen
Jag säger (19:11):
säkert... som en dokumentär om guantanamo som jag såg
Han säger (19:12):
fast du gillar ju män i uniform och det finns i den filmen
Jag säger (19:12):haha... sant
Jag säger (19:14):
den loggade ur mig (igen)
Jag säger (19:14):sa du ngt?
Han säger (19:14):
kul att prata lite med dig, hoppas det var ok att jag kontaktade dig...
Han säger (19:15):
kul att prata lite med dig, hoppas det var ok att jag kontaktade dig...
Han säger (19:15):
kul att prata lite med dig, hoppas det var ok att jag kontaktade dig...
Jag säger (19:15):
ja då. jag måste säga att även om vi inte är ihop och så så har det känts konstigt att inte prata med dig
Han säger (19:15):
mmm tycker jag med faktist, ovanligt på nåt sätt...
Jag säger (19:16):
ja
Han säger (19:16):
men du mår bättre nu då?
Jag säger (19:16):
ja det gör jag.
Jag säger (19:16):
dom böckerna jag läste hjälpte sjukt mycket. konstigt för jag har alltid föraktat självhjälpsböcker
Han säger(19:17):
:)
Jag säger (19:17):
att träffa folk har också gjort sitt.
Han säger (19:17)
:)
Han säger (19:17):
bra, går skolan bra också?
Jag säger (19:18):
nja... jag vet inte hur det kommer att gå på den här tentan... trenden med AB kommer att brytas här. jag har ingen disciplin på mig själv längre
Jag säger (19:18):
det känns inte så viktigt längre heller
Han säger (19:18):
nähä? varför inte?
Jag säger (19:20):
jag vet inte... jag hade liksom sett hela min framtid med en fin lägenhet, ett schysst jobb, kanske familj inom ett par år och så. sen när allt rycktes ifrån mig så omvärderade jag saker och ting... liksom att om det skiter sig med det här jobbet och så så vet jag inte vad jag ska göra
Jag säger (19:20):
svårt att förklara
Han säger (19:21):
ja, förstår kanske, lite iaf...
Han säger (19:22):
det är nog svårt att planera framtiden för mycket, vet aldrig vad som händer på vägen...
Jag säger (19:23):
det är sant. man kan ju lika gärna på cancer och dö liksom.
Han säger (19:23):
ja i sämsta fall...
Han säger (19:23):
men det kan ju även dyka upp bra saker som man inte hade förväntat sig osv
Jag säger (19:24):
ja... kanske det. fast bra saker är ju lättare att hantera
Han säger (19:24):
helt klart...
Han säger (19:25):
nä nu blir det golf för mig...
Jag säger (19:25):ja. ha så kul
Han säger (19:26):
jepp, det var kul att prata med dig igen iaf!
Jag säger (19:26):
ja det tyckte jag med
Han säger (19:26):
kanske ska göra om det då?
Jag säger (19:26):visst
Han säger (19:26):
jag hör av mig då...
Jag säger (19:27):
mmm gör det
Han säger (19:27):
ta hand om dig så länge!
Jag säger (19:28):
detsamma!

Av ren rutin

Jag skulle ringa mig kompis och tog upp hemtelefonen och slog numret till hennes mobil, trodde jag tills jag skulle slå in sista siffran och då kommer jag på mig själv med att ringa till honom. Av den rutin slår jag bara in hans nummer...

Vad fan håller jag på med tänkte jag... Vilken tur att jag kom på det precis när jag skulle slå sista siffran. Vad skulle jag ha gjort om det gick fram signaler? Lagt på? Väntat kvar? Det är ju en omöjlighet eftersom jag inte får ringa honom. Men vad skulle jag ha sagt om han hade ringt upp?
- Jag råkade slå fel nummer... precis som om han hade trott på det!

För några veckor sedan raderade jag hans nummer från mon mobil. Jag trodde det skulle vara meningslöst eftersom jag kan det utantill men en kompis tvingade mig så jag gjorde det. Och vet ni vad? Det har faktiskt känts bättre efter det. Jag kan inte förklara det men det är precis som om att nu när det är borta så varken kan, vill eller ska jag ringa honom. Nice!

En bekännelse

Jag vill så gärna söka efter info om honom på nätet. Vad som helst som kan tala om vad han har för sig... men jag gör det inte. Jag skriver här istället. Iblnad hatar jag honom för att han inte har facebook men samtidigt är det så himla jävla skönt. Jag fasar för den dagen jag kommer hitta hans namn där...

Igår fick jag mess av en av killarna jag har träffat. Jag trodde inte han var direkt intresserad så jag har inte hört av mig heller men så gjorde han det nu då. Det var iofs ett himla lamt mess men ändå. Han hörde ju av sig i alla fall.

Jag har en bekännelse också. Jag har inte berättat om det här i bloggen för att jag vill inte att folk ska tycka illa om mig. Men egentligen så är det ju ingen som vet vem jag är och den här bloggen är ju faktiskt ett vektyg för att må bättre och då måste man vara ärlig. Min förhoppning är väl också att andra som har blivit dumpade ska kunna läsa och se att det går över. För det tror man inte att det ska precis i början. Och ska man hjälpa andra så måste man ju vara helt ärlig.

Nåväl, killen som smsade igår. Jag var hemma hos honom och kollade på film för ett tag sedan och det slutade med att vi låg med varandra. Vad är det för luder tänker säkert många av er nu och det var precis vad jag var rädd för. Egentligen ska jag inte behöva förklara mig men innan har jag bara legat med 2 stycken och det har varit långvariga förhållanden med båda. Jag ville bara testa och se om det skulle vara annorlunda med någon annan. Det var det inte. Det var ungefär som att ligga med honom. Fast utan kärlek då. Det fanns ingen kärlek här, det var bara sex. Men jag ville verkligen göra det så jag gjorde det.

Ja, tänker säkert flera av er. vad håller hon på med? Fattar hon inte att hon bara gör så för att komma över sitt ex? Att hon bara försöker höja sitt självförtroende men att det inte hjälper? Träffa 2 killar på samma gång också...

Jo det gör jag. Jag vet att det bara är för att komma över honom men samtidigt så känns det bättre och why not liksom. Jag trodde jag skulle må dåligt över att jag hade sex med honom (mitt ex) efter att det tagit slut men det har jag faktiskt inte gjort. Jag minns det som något fint, hur patetiskt det nu än kan låta.

Det finns väl olika sätt att ta sig ur kriser och det här är ett sätt som jag tycker funkar för mig just nu. Dessutom känner jag att efter ha varit upptagen sen jag var 15 år (nu 22) så behöver jag leva ett roligt singelliv och släppa lite på alla hämningar som jag har haft under mina år som flickvän.

Dessutom är det konstigt det där. Mina föräldrar säger till mig att ha kul nu och njut av singellivet men när dom fick reda på att jag skulle träffa två killar så såg jag hur dom rynkade på näsan... vad tror dom liksom?

Framsteg

Idag har det gått 24 dagar sedan vi hördes sist. Med tanke på kommentaren som jag fick i mitt förra inlägg så skämdes jag lite faktiskt. Vad håller jag på med?

Jag ville prata skit om honom med min mamma, pappa och syster och berättade allt om den här lägenheten. Min syster och mamma var villiga att stämma in i skitsnacket men pappa vägrade.

- varför håller du inte med? Frågade min syster honom.. Ja varför gjorde han inte det undrade jag...
- Han är ju vuxen, snart 25 år det är väl inte mer än rätt att han flyttar nu var allt han sa.

Jag kände mig snopen. Men så tänkte jag att det är väl kanske inte mer än rätt. Så när jag har försökt söka på hans namn på facebook eller ska kolla upp hans golftävling eller söka annan info på nätet om honom så har jag sagt STOP! GÖR DET INTE! SLUTA! Och det har faktiskt resulterat i att jag inte har letat info om honom. Det känns hur skönt som helst faktiskt.

Jag ska säga till mina vänner att om dom träffar honom så ska dom inte säga något till mig. Jag vill inte veta. Det är lika bra att utgå från att han inte finns längre. Ju mer jag hör om honom desto mer ledsen blir jag så nu får det vara nog. Vilken härlig känsla det här blev...

Crying

Ibland gör det så himla ont. Som just nu. Jag tittar på bilder från vår Parisresa och kan inte låta bli att tänka på hur underbar du är. Det går inte att hålla tillbaka tårarna. Jag gråter för att jag saknar dig något fruktansvärt.

Igår träffade jag S och jag pumpade henne på information om vad du hade sagt när ni hade träffats ute. Du hade tydligen lånat någons lägenhet och bodde nu i stan. Vad är det som händer med dig? Jag känner inte igen dig längre...


Om du skulle förändra ditt liv och gå vidare. Varför fick jag inte vara med?


Schizo...

Man kan följa hans golftävling live över webben och det är precis vad jag gör.

Igår såg det ut att gå jättebra och jag blev helt förtvivlad och tänkte att varför ska hans liv bli så bra utan mig? Han spelar jättebra golf samtidigt som han är ute på krogen. Själv sitter jag hemma och är helt misslyckad. Jag höll på att börja gråta men höll tillbaka tårarna. De två sista hålen gick dock sämre och han var plötsligt inte med i toppen. Jag mådde bättre efter det.

Idag kollade jag de första tre hålen och det gick inte så bra. Instinktivt kände jag medlidande och jag vet hur orolig och ledsen han blir på banan när det går dåligt. Jag blev uppriktigt ledsen för hans skull. Jag ville vara där och säga att allt skulle bli bra igen. Alla dom här blandade känslorna gör att jag känner mig schizofren. Direkt efter den där instinktiva känslan kände jag direkt att om det skulle vända och gå bra skulle jag inte alls vara nöjd med det. vad händer egentligen? Vad är det för fel på mig?

igår var jag på min andra dejt med killen. Jag har frågat mig själv om jag bara träffar den nya killen för att komma över honom och jag har själv besvarat min fråga jakande. Men igår kände jag plötsligt att han är ju en himla trevlig kille. Snygg, trevlig och rolig.


Ont det gör ont...

Var i stan och åt frukost med en kompis som sa att hon hade sett honom ute förra onsdagen på ett ställe. Luften gick ur mig:
- vad sa han? Vem var han där med? Hur såg han ut? vad gjorde han?

Alltså han pratade mest med S men han var där med ngn golfkompis.

Jag blev jätteledsen för att han var ute. Jag vet inte varför. vad hade jag trott? Att han skulle sitta hemma och mögla? Jag kände instinktivt att jag var tvungen att ringa S och höra efter vad han hade sagt till henne. Men sen så kände jag... han har slutat läsa min blogg så varför ska du bry dig om vad han gör? Sluta med dig.


Och då försvann den där känslan. Jag måste göra lite mental träning idag för att få bort den negativa känslan jag fick nyss. Det har gått 17 dagar sen vi hördes sist.

Tidigare inlägg Nyare inlägg