dumpad

Jag kan inte se par längre. Det gör så ont i mig att du inte längre finns här. Det finns ingen som vill kolla på film med mig. Det finns ingen som vill gå ut och äta middag med mig. Ingen som vill gå på bio. Ingen som vill pussas och även om det skulle finnas det så vill jag inte göra det med någon annan än dig.

Jag tänker på dig varje dag. Hur mycket kul i har haft. Faktum är att jag inte vill uppleva sådana saker med någon annan än dig. Jag saknar dig något fruktansvärt. Jag kan inte förstå hur kan kunde låta det bästa som har hänt mig i hela mitt liv försvinna från mig. Jag borde ha anstängt mig mer... jag borde ha försökt mer. Då kanske du fortfarande hade tyckt om mig.

När du säger att du inte är kär i mig längre och att det aldrig kommer att bli vi två igen känns det som en främling som pratar med mig. Inte kan väl du, underbara, fantastiska du säga sådana hemska saker till mig? Vi älskar ju varandra. Varför blev det såhär? varför vill du inte ha mig längre?

Snälla snälla snälla ta mig tillbaka. Säg att du ångrar dig. Det spelar ingen roll vad du har gjort eller vad du kommer att göra. Jag vill bara att det ska vara vi två igen. Att allt kan bli som det har varit. Hur kunde du lämna mig? Hur kunde du sluta älska mig? Du lovade ju att du skulle älska mig för alltid.... jag har bevis på det. Så många gånger som du har skrivit det till mig. Du lovade och jag trodde på dig. Jag trodde att det skulle vara vi för alltid. Men du ljög. Du älskar mig inte längre.

Snälla ta mig tillbaka så jag slipper smärtan. Jag har aldrig varit med om något värre i hela mitt liv.