dumpad

Det var i söndags som jag började prata med honom på msn. Idag är det fredag och vi har inte hörts sen jag sa:
- Då kan vi aldrig höras igen.


Jag vill inget hellre än att ringa honom men jag tvingar mig själv till att inte göra det. Ibland blir jag rädd för mig själv. Jag känner mig nästan psykiskt störd. Jag har massa känslor inom mig som jag inte känner igen och som jag inte kan hantera och dom gör mig livrädd. Men i boken som jag läser beskriver författaren att när man går igenom en kris så är det lätt att man känner sig psykist störd. De var faktiskt ganska skönt att läsa det.

Usch imorgon är det lördag. Vardagarna går bra men helgerna är vidriga. På ett sätt hoppas jag att jag kommer att träffa honom ute på krogen på lördag. På ett sätt hoppas jag det inte. Jag vet redan nu att jag inte kommer att ha kul när jag går ut men samtidigt känns det som om jag måste.