dumpad

Jag som var så ledsen tidigare på lördagen blev på mycket bättre humör när mamma och pappa kom hem. Sen hade jag och en kompis bestämt oss för att gå ut och en till tjejkompis till mig valde att följa med. Jag var inte direkt jättesugen men när jag gjorde mig i ordning satte jag på VH1 och dom spelade massa 90-tals klassiker, typ Ase of Base mm vilket gjorde mig på jättebra humör.

På förfesten drack jag GT och vi sjöng singstar och hade jättemysigt. Sen åkte vi in till stan och testade ett nytt ställe. Inte alls lika stort som det som jag brukar gå till, mer barhäng. Förra lördagen när vi var ute började jag prata om honom vilket gjorde mig på jättedåligt humör. Det hade nog att göra med att alla på det stället var så äckliga. Fulla och desperata efter att ta med någon hem. Dessutom fanns inte en enda snygg kille på hela stället. Jag blev så deprimerad att jag åkte hem och grät. Tankar som jag kommer aldrig att få någon pojkvän som jag vill ha igen dök upp. Jag kommer att få bli tillsammans med en ful kille. Jävligt ytligt jag vet men så kände jag då.

I vilket fall som helst hade jag aldrig varit på det här stället tidigare. Vi beställde jättegoda drinkar och satte oss och pratade. Det var supermysigt. Varje gång vi började prata om honom styrde jag av samtalet eller sa:
- Nej ikväll vill jag faktiskt inte prata om honom.

Vad som kändes bra var också att även om jag visste att han kanske var ute ikväll så skulle han absolut inte gå till det här stället. Det kändes jätteskönt. Jag trodde att jag skulle vilja se honom ute men väl på krogen var jag lättad över att jag inte skulle träffa på honom. Tanken på att se honom sådär snygg och kanske... lycklig skulle nog få mig att må dåligt.

Dessutom kryllade stället av snygga och välupfostrade män vilket åter gav mig hopp om att det finns andra fiskar i sjön. Jag kände dessutom inte den där paniken av att "jag måste ha någon" som jag hade känt förra lördagen. Det berodde nog på att stämningen var en helt annan här. Jag insåg att jag inte var redo att träffa någon ny nu men när jag väl blir det så finns det andra där. Det var en fantastiskt skön känsla. Dessutom kände jag att jag kan sitta här och ha kul med mina tjejkompisar utan att behöva ha bekräftelse från män....

Varje gång jag kom att tänka på honom slog jag bort tanken och tvingade mig att tänka på något annat. Det var skönt. Jag trodde att jag skulle gå runt och oroa mig för att han raggade på massa andra tjejer men jag fokuserade på mig själv istället. När jag kom hem vid halv tre var jag glad och kände inte alls obehag. Det var så himla skönt att för första gången sedan det hände känna en lättnad.

I en bok som jag läser beskriver författaren en reaktionsfas och en bearbetningsfas där man åker känslomässig berg och dalbana. Oftast ligger man i dalarna och mår dåligt men ibland är man uppe på toppen och att dom ögonblicken är jätteviktiga. Igår kände jag att jag var på en sådan topp och det var så himla skönt. Jag var till och med glad på morgonen när jag vaknade och jag är fortfarande glad.

Snart kommer jag nog att hamna ner i en dal igen men bara känslan av att vara på toppen var jättebra för mig.

I morgon var det 5 veckor sedan...