dumpad

Idag har det gått 4 dagar på min 60-dagars resa mot ett bättre liv. I söndags var sista gången jag talade med honom. Mån, tis, ons har jag varit så upptagen med saker att jag inte har hunnit stanna upp och tänka. Idag, torsdag kände jag den där obehagliga sorgsna känslan igen. Det var vidrigt. Jag gladde mig ändå att jag hade 3 dagar där jag inte var hysterisk ledsen.

På morgonen fick jag kämpa för att hålla tårarna borta och jag lyckades. Ikväll var jag på tacokväll med 7 av mina bästa vänner som jag har känt sen barndomen. Hälften av oss har pojkvän och det stack lite i mitt hjärta när alla pratade om hur lyckliga dom var.

jag saknar honom något fruktansvärt. Allt jag gör, allt jag ser påminner om honom. Allt från låten på radion till en annons i tidningen. Jag kan inte fatta att jag har förlorat min absolut bästa vän och den person som jag älskade så fruktansvärt jävla mycket.