dumpad

Konversationen över msn igår ledde absolut ingenstans. Snarare gjorde den mig ledsen. Varför tog jag bort blockeringen? Jo för att jag ville att han skulle prata med mig och det gjorde han. Skit också.

Under hela konversationen så kändes det som om han skyllde vårt uppbrott på mig och sa i princip att jag inte hade gett honom tillräckligt med uppmärksamhet osv. Jag blev så trött på allt att jag inte ens orkade besvara det.

Utvalda delar av konversationen:

Jag säger (21:58):
men du kontaktar mig och frågar hur jag mår och sen säger du att du ska äta. varför?
Jag säger (21:58):
vill du höra att jag ligger och gråter så att du mår bättre sen?
Han säger (21:59):
1. du frågade ju faktiskt vad jag gjorde. 2. mår absolut inte bättre av att höra att du gråter, varför säger du så?
Jag säger (22:00):
äsch det känns som om du vill kontrollera så att jag fortfarande mår skit bara
Han säger (22:00):
men självklart ska jag inte besvära dig genom att höra av mig mera....
Han säger (22:01):
sa ju precis att jag inte vill att du ska må dåligt... och att du tror att jag vill kontrollera det innebär ju inte att det är så i verkligheten...
Han säger (22:02):
jag gjorde bara ett tafatt försök att vara trevlig men det skall inte upprepas... jag lovar

Sedan ältade jag vidare. Inget jag är direkt stolt över men i studens hetta kan man inte hejda sig...

Jag säger (22:23):
det är bara så mkt jag undrar över. men det kanske räcker med att du inte tycker att jag är din drömtjej
Han säger (22:25):
du är alltid välkommen att fråga... det vet du, jag är ledsen bara att jag inte har några bra svar och att det blivit såhär...
Jag säger (22:26):
hur kunde du ångra dig så snabbt? I sthlm sa du ju att du ville flytta ihop?
Han säger (22:27):
problemt var väl att jag inte visste vad jag ville
Jag säger (22:27):
varför sa du en sån sak då? varför fick du mig att tro att du ville leva resten av ditt liv med mig?
Han säger (22:29):
det har vi sagt till varandra länge, och jag både ville och menade det förut... nu vistte jag inte men man säger väl sånt på rutin... antar jag, vet inte  riktigt
Han säger (22:29):
okej, detta blir ju inte så bra... jag måste gå och lägga mig nu
Han säger (22:29):
ledsen!
Jag säger (22:30):
fan vad jag avskyr att du är så jävla feg att du aldrig kan svara på mina helvetes jävla frågor
Han säger (22:30):
jo det kan jag göra men inte på msn
Jag säger (22:30):
du kommer aldrig att kunna lösa några problem om du bara springer undan hela livet
Jag säger (22:31):
jag kanske rent av kommer att få det mycket bättre utan dig
Jag säger (22:31):
och nu är jag så jävla arg också
Han säger (22:31):
det får du säkert, jag gjorde väl inte dig glad  ändå, verkar ju inte så iaf
Jag säger (22:32):
varför säger du så?
Han säger (22:32):
vad tror du?
Jag säger (22:32):
jag vet inte
Jag säger (22:33):
varför?
Han säger (22:33):
du verkade inte så glad när jag ringde eller kom hem till dig bara men jag har säkert helt fel
Jag säger (22:35):
ja det har du. jag läser en jävligt krävande utbildning som tar så fruktansvärt jävla mycket energi från mig att jag tror att jag ska kvävas och dö av ren utmattning. men jag trodde att jag hade dig där som stöttade mig och som fanns där när jag behövde dig och som uppmuntrade mig
Jag säger (22:35):
men det gjorde du ju inte
Jag säger (22:35):
du stack istället
Han säger (22:35):
det var ju precis det jag gjorde
Jag säger (22:35):
men jag har aldrig varit så lycklig som jag var när du älskade mig
Han säger (22:37):
men du fattade ju aldrig det... du sa ju alltid att jag inte fattade hur jobbigt det var och att jag inte stöttade dig osv...

Sen kommer den här dräpliga kommentaren:

Han säger (22:45):
jag ville ju satsa, jag har ju satsat hela tiden
Jag säger (22:45):
jag med
Han säger (22:45):
jag la iaf ner allt jag hade i oss, alltid
Jag säger (22:45):
och det har inte jag då?
Han säger (22:45):
trodde jag du visste
Han säger (22:46):
jo det har du!
Han säger (22:46):
det vet jag
Jag säger (22:46):
alla säger till mig att det är bäst det som sker men jag vet att det inte är så
Han säger (22:47):
nej jag förstår, jag vet inte heller

Lite senare gör jag ett depserat försök att få honom att inse att jag verkligen verkligen vill ha honom och att han borde ta mig tillbaka. Det misslyckas totalt!

Jag säger (22:57):
jag hatar att du ska vara förvirrad. jag vill bara att du ska säga att du älskar mig men ju mer jag tjatar ju längre bort från mig kommer du
Han säger (22:57):
bäst är att inte ha kontakt
Jag säger (22:58):
nu tog du faktiskt kontakt med mig idag trots att jag sagt att jag inte ville det. igår var faktiskt första gången på 5 veckor som jag kände mig glad och stark igen. det har pågått hela dagen idag också och så kommer du nu och förstör allt igen för nu är jag ledsen igen. jag har för i helevete köpt 5 böcker om hur man tar sig ur en kris när man blir dumpad
Han säger (22:59):
ja jag vet ju att jag inte skulle ha hört av mig, har ju vid upprepade tillfällen sagt att jag är ledsen och att det inte skall upprepas
Jag säger (23:00):
jag vet. men du måste förstå att jag vill inget hellre än att du ska ringa. jag vill bara att du ska höra av dig hela tiden. men jag var tvungen att säga så för annars så kommer jag bara gå runt och vänta på att du ska ringa och det finns ingen möjlighet i världen att jag kan komma över dig då
Jag säger (23:00):
fan vad jag älskar dig
Han säger (23:01):
jag är ledsen!
Jag säger (23:01):
jag gör mig själv till åtlöje här nu. men det spelar ingen roll. jag har alltid varit den jag är med dig och det känns inte som jag behöver låtsas att vara någon annan nu heller
Jag säger (23:02):
JAG SAAAAAAAAAAAAAAAAAAAKNAR DIG!
Han säger (23:02):
nej... det behöver du inte, jag tycker inte att du gör dig till åtlöje... vi behöver inte ha ngn prestige emellan oss
Jag säger (23:03):
jag är så himla ledsen. jag trodde inte man kunde bli så här ledsen. jag är så rädd för att när jag någon gång i framtiden kommer att gifta mig kommer att vara ledsen för att det inte är du som står där
Han säger (23:04):
ja det tror jag ju iofs inte men självklart undrar jag ju också om det är fel beslut osv

Sen tog det slut... Ja vad ska man säga om saken? Ta aldrig bort en kontaktblockering från msn och intala dig det mantrat som jag har läst i en av mina böcker:

Han vill inte att du ska ringa honom!