Förlusten av ens bästa vän!

Även om jag mår mycket bättre nu så är det precis som om sorgen har klumpat ihop sig till en stor sten i mitt bröst och som gör sig påmind då och då (Rättare sagt, flera gånger om dagen). I början spred sig sorgen i hela kroppen och jag kände mig helt uppgiven. det är svårt att förklara för känslan jag hade då var helt ny för mig och det skrämde mig något fruktansvärt.

Nu är det mer hanterligt. Den dyker upp då och då men jag vet i alla fall var jag har den. Skitsvårt att förklara. Men nu är känslan mer bekant för det är precis som när jag förlorade min hund. Man är tyngd av sorg efter förlusten men man vet liksom att det inte går att göra något åt det. Det är bara att härda ut. Stucked to the pain.

I vilket fall som helst så sörjer jag förlusten av min absolut bästa vän. Han som kände mig utan och innan. Han som visste precis hur jag såg ut naken. Exakt var jag hade mina födelsemärken, var jag hade ärr, hur min rumpa såg ut. En kompis som visste precis vad jag tänkte fast jag sa något helt annat. Någon som visste när jag var ledsen, som skrattade med mig när jag var glad, som visste hur han skulle muntra upp mig när jag var sur.

En kompis som vet precis vilka godisar jag gillar, som vet vilken typ av film jag gillar. Som vet hur mycket jag tål att dricka och hindrar mig när jag tagit en drink för mycket. En kompis som alltid ställer upp. Som man kan ringa till och storgråta i telefonen. Som tröstar med en varm famn när man är ledsen.

En kompis som kommer med en film, godis och vitaminer när man är sjuk. En kompis som man smittar när man är sjuk och som man blir smittad av när han är sjuk. En kompis som man känner utan och innan.

En kompis som man kan säga vad som helst till och inte behöva oroa sig för att han ska tycka att man är ytlig, korkad eller dum i huvudet. En kompis som man kan vara sig själv med. Som behåller alla hemligheter man berättar och som delar med sig av sina för att han litar på att man inte ska föra dom vidare.

En kompis som är ärlig mot dig och säger vad han tycker. Som säger när du är fin och kommer med blommor när du har klarat en tenta. En kompis som aldrig sviker och som älskar dig för den du är.

En kompis som man kan hitta på roliga saker med. Som gillar exakt samma saker dom du gör. En kompis man kan vara tyst med utan att det känns dumt.

En kompis som inte dömer och som älskar dig för den du verkligen är. En kompis som ringer för att han vill prata med dig trots att han inte har något att säga.

Jag saknar mig absolut bästaste bästa vän. Jag saknar att ringa dig och berätta för dig allt som kretsar i mitt huvud. Jag saknar dina telefonsamtal där du berättade för mig allt som hänt dig under dagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback