dumpad

Du har krossat mig hjärta. Fullständigt. Jag saknar dig något fruktansvärt. Jag tänker på dig hela tiden. Varje minut. Jag tänker på alla saker som vi har gjort och hur kul vi hade det. Jag tänker på att någon annan kommer att få uppleva sådana saker med dig. Då kan jag inte hålla tillbaka tårarna.

Ibland tänker jag på att jag kommer att få uppleva sådana saker med någon annan än dig och då mår jag illa. Vem skulle kunna vara bättre än dig? Ingen...

Du som är så snygg kommer att ha mängder med tjejer efter dig. Det gör mig så fruktansvärt svartsjuk. Bara tanken på att du är där med någon annan får mig att må illa. Tanken på att du rör vid någon annan tjej, kysser någon annan tjej och blir kär i någon annan. Jag klarar inte av den tanken.

Hur tar man sig ur en sådan här sak? Hur går man vidare? Jag vill inte gå vidare utan dig.

Jag hoppas att du någon dag kommer att ångra dig. Att du kommer att ringa mig en dag och säga att du har ångrat dig och att jag då kommer ha blivit så stark att jag kan säga till dig att du har kastat bort det absolut finaste som fanns och att du inte kan få det tillbaka. Jag hoppas att jag då har hittat en kille som älskar mig och som jag är kär i och som jag alltid kommer att älska. Då kan du få känna på hur det känns att få sitt hjärta krossat.

Det är orättvist! Det är du som har dumpat mig. Det är du som har kastat bort något fint. Det borde vara du som är ledsen och mår dåligt. Inte jag. Det enda jag har gjort är att älska dig. Varför ska jag behöva må såhär dåligt för det? Varför känns det så orättvist att du bara kan kasta bort mig och gå vidare och lämna mig där bland alla spillror av ett en gång i tiden fantastiskt förhållande. Ska jag ensam behöva ta hand om alla spillror när du bara vänder mig ryggen och går. Hur kan du göra så?

Hur kan du lämna mig med ett krossat hjärta?