dumpad

Idag har det gått 24 dagar sedan vi hördes sist. Med tanke på kommentaren som jag fick i mitt förra inlägg så skämdes jag lite faktiskt. Vad håller jag på med?

Jag ville prata skit om honom med min mamma, pappa och syster och berättade allt om den här lägenheten. Min syster och mamma var villiga att stämma in i skitsnacket men pappa vägrade.

- varför håller du inte med? Frågade min syster honom.. Ja varför gjorde han inte det undrade jag...
- Han är ju vuxen, snart 25 år det är väl inte mer än rätt att han flyttar nu var allt han sa.

Jag kände mig snopen. Men så tänkte jag att det är väl kanske inte mer än rätt. Så när jag har försökt söka på hans namn på facebook eller ska kolla upp hans golftävling eller söka annan info på nätet om honom så har jag sagt STOP! GÖR DET INTE! SLUTA! Och det har faktiskt resulterat i att jag inte har letat info om honom. Det känns hur skönt som helst faktiskt.

Jag ska säga till mina vänner att om dom träffar honom så ska dom inte säga något till mig. Jag vill inte veta. Det är lika bra att utgå från att han inte finns längre. Ju mer jag hör om honom desto mer ledsen blir jag så nu får det vara nog. Vilken härlig känsla det här blev...