Crying
Ibland gör det så himla ont. Som just nu. Jag tittar på bilder från vår Parisresa och kan inte låta bli att tänka på hur underbar du är. Det går inte att hålla tillbaka tårarna. Jag gråter för att jag saknar dig något fruktansvärt.
Igår träffade jag S och jag pumpade henne på information om vad du hade sagt när ni hade träffats ute. Du hade tydligen lånat någons lägenhet och bodde nu i stan. Vad är det som händer med dig? Jag känner inte igen dig längre...
Om du skulle förändra ditt liv och gå vidare. Varför fick jag inte vara med?
Men gumman... skulle inte du behöva prata med någon om det här och hur du känner? Reda ut saker och ting. Sen när du går därifrån kan du lämna det där. Jag får känslan av att det här tar upp en sån stor del av ditt liv och det känns som om du går miste om massa andra saker för all tanke kraft går åt till honom och vad han gör. Du kollade ju t.o.m hur det gick på hans golf! Ok.. jag känner dig inte men på något sätt så känner jag med det DU skriver. Det här kanske är en "avreagerings" blogg och jag ser bara en sida av dig. Jag vill att du ska må bra och vara sprudlande av liv, lycka och framtidstro. En lycklig kvinna är en vacker kvinna. *Styrke kramar och (en liten spark i rumpan på dig) Ha det gott!
Ja det utgör en stor del av mitt liv.. samtidigt som det bara är när jag mår dåligt som jag behöver skriva här i bloggen. Jag mår mycket bättre nu. Och det stör mig att jag fortfarande kontrollerar vad han gör men jag kan inte hjälpa det.
Direkt efter att jag hade frågat S vad han höll på med önskade jag att jag inte hade gjort det eftersom jag bara mådde sämre efter det. Men det är som en drog... man vet att man inte borde men man gör det ändå.
Jag har träffat en ny kille som gör det himla lättare. Jag funderar dock på om det bara är för att komma äver honom som jag träffar den nya. Jag vet inte. Hur som helst är jag livrädd för att kasta mig in i något och sen bli ledsen igen...
Tack för att du bryr dig! Kram