Av ren rutin
Vad fan håller jag på med tänkte jag... Vilken tur att jag kom på det precis när jag skulle slå sista siffran. Vad skulle jag ha gjort om det gick fram signaler? Lagt på? Väntat kvar? Det är ju en omöjlighet eftersom jag inte får ringa honom. Men vad skulle jag ha sagt om han hade ringt upp?
- Jag råkade slå fel nummer... precis som om han hade trott på det!
För några veckor sedan raderade jag hans nummer från mon mobil. Jag trodde det skulle vara meningslöst eftersom jag kan det utantill men en kompis tvingade mig så jag gjorde det. Och vet ni vad? Det har faktiskt känts bättre efter det. Jag kan inte förklara det men det är precis som om att nu när det är borta så varken kan, vill eller ska jag ringa honom. Nice!
Ja det är bra! Då riskerar man inte att skicka något "fylle sms" eller att man ringer och sen ångrar sig som fan för det blev inte som man tänkt sig. Jag minns när jag ringde mitt X (detta är för lääängesedan) jag saknade honom så jäkla mycket och jag ville bara ha en kram, ville bara att han skulle komma och hålla om mig lite. Vi hade setts lite från och till efter att det tog slut och när jag ringer och berättar det här så säger han att: Johanna, det är väl kanske bäst att jag är ärlig och säger som det är. Jag har träffat någon. Shit!!! fan fan fan.. tror du jag fick ångest över att jag ringde eller? Efter att vi la på så svartnade allt omkring mig. Tror jag gick igenom varenda känsla man kan känna.. Pinsamt..övergivenhet..definitivt slut.. Jag brukade dock skriva upp numret i dagboken "ifall" man skulle glömma det.. kan det än idag som ett rinnande vatten. Mer än min nya pojkväns faktiskt :/
Ja det är väl bara att inse att jag aldrig kommer glömma det heller.
Och att veta vad han håller på med... det har jag insett att jag inte vill. Det är bättre att jag försöker reparera mig själv tills jag är stark nog att inte bry mig..